I de forntida israeliternas tillbedjan ingick det att de skulle ge tionde a av sin årsinkomst. Gud sa: ”Du ska ge tionde av allt du skördar varje år, av allt du odlar på din mark.” (5 Moseboken 14:22)

 Budet om att ge tionde ingick i den lag Gud gav till den forntida nationen Israel genom Mose. De kristna står inte under den lagen och behöver alltså inte ge tionde. (Kolosserna 2:13, 14) En kristen ska i stället ge ekonomiska bidrag ”efter vad han har bestämt i sitt hjärta, inte motvilligt eller av tvång, för Gud älskar en glad givare”. (2 Korinthierna 9:7)

•  Tionde i Gamla testamentet

•  Tionde i Nya testamentet

 Tionde nämns flera gånger i den del av Bibeln som brukar kallas Gamla testamentet, och då handlar det oftast om tiden efter det att lagen hade getts till nationen Israel. Men redan innan lagen gavs var det några som gav tionde.

Innan israeliterna fick lagen

 Den första person i Bibeln som gav tionde var Abram (Abraham). (1 Moseboken 14:18–20; Hebréerna 7:4) Abram gav tionde till den som var kung och präst i Salem, och det verkar ha varit en engångsgåva. Det finns inget i den bibliska skildringen som tyder på att Abraham eller hans barn gav tionde någon fler gång.

 Den andra person i Bibeln som gav tionde var Abrahams barnbarn Jakob. Han lovade att ge Gud ”en tiondel av allt” han fick om Gud välsignade honom. (1 Moseboken 28:20–22) Enligt vissa bibelkännare gav Jakob troligen det här tiondet i form av djuroffer. Det här löftet gällde bara honom själv, och han befallde inte sin familj att ge tionde.

När Moses lag gällde

 De forntida israeliterna skulle ge tionde för att understödja anordningen för tillbedjan.

•   Tiondet försörjde leviterna, däribland prästerna, som lade all sin tid på uppgifter i samband med tillbedjan och inte hade någon egen mark att odla. (4 Moseboken 18:20, 21) De leviter som inte var präster tog emot tiondet av folket och gav sedan i sin tur den bästa tiondelen av tiondet vidare till prästerna. (4 Moseboken 18:26–29)

•   Det verkar som att israeliterna skulle lägga undan ytterligare ett tionde varje år, ett tionde som både leviter och andra fick glädje av. (5 Moseboken 14:22, 23) De israelitiska familjerna använde det i samband med särskilda högtider, och vissa år skulle det användas som understöd till de fattiga. (5 Moseboken 14:28, 29; 26:12)

 Hur beräknade man tiondet? Israeliterna lade undan ”en tiondel av landets avkastning” varje år. (3 Moseboken 27:30) Om de i stället valde att betala tiondet i pengar behövde de lägga till 20 procent av värdet. (3 Moseboken 27:31) De skulle även ”ge en tiondel av nötboskapen och småboskapen”. (3 Moseboken 27:32)

 När man skulle ge tionde av boskapen plockade man ut vart tionde djur som kom ut ur fållan eller inhägnaden. Enligt lagen fick man inte undersöka eller byta ut de här djuren, och man fick inte heller välja att betala pengar i stället för dem. (3 Moseboken 27:32, 33) Men det andra tiondet, som skulle användas vid de årliga högtiderna, kunde däremot räknas om till pengar. Det underlättade för de israeliter som behövde resa långt för att vara med vid högtiderna. (5 Moseboken 14:25, 26)

 När gav israeliterna tiondet? Israeliterna betalade tionde varje år. (5 Moseboken 14:22) Men vart sjunde år, sabbatsåret, var ett undantag. Det året var ett viloår då israeliterna inte odlade något. (3 Moseboken 25:4, 5) På grund av de här särskilda omständigheterna samlades det inte in något tionde vid skördetiden det året. Vart tredje och vart sjätte år i den sjuåriga sabbatscykeln gav israeliterna det andra tiondet till leviterna och de fattiga. (5 Moseboken 14:28, 29)

 Vad var straffet för att inte betala tionde? Lagen angav inte något straff för den som underlät att betala tionde. Det var en moralisk förpliktelse. De skulle bekräfta inför Gud att de hade gett tionde och be honom välsigna dem för att de hade gjort det. (5 Moseboken 26:12–15) Gud såg det som att man stal från honom om man inte gav tionde. (Malaki 3:8, 9)

 Var tiondet en tung börda? Nej. Gud lovade israeliterna att han skulle ösa välsignelser över dem om de betalade tiondet och att de inte skulle sakna något. (Malaki 3:10) Men när de undanhöll tiondet led hela nationen. De gick miste om Guds välsignelse, och eftersom prästerna och leviterna behövde fokusera på att försörja sig fick folket inte den andliga hjälp de behövde. (Nehemja 13:10; Malaki 3:7)

 När Jesus levde som människa på jorden behövde Guds folk fortfarande betala tionde. Men det kravet togs bort efter Jesus död.

På Jesus tid

 Enligt den del av Bibeln som brukar kallas Nya testamentet betalade israeliterna fortfarande tionde på Jesus tid. Han bekräftade att de var förpliktade att betala tionde, men han fördömde de religiösa ledarna, som var noga med att betala tionde samtidigt som de försummade det som var ”viktigare i lagen, nämligen rättvisan och barmhärtigheten och troheten”. (Matteus 23:23)

Efter Jesus död