Bibeln säger: ”De levande vet nämligen att de skall dö, men de döda vet ingenting alls.” (Predikaren 9:5; Psalm 146:4) Så när vi dör upphör vi alltså att existera. De döda kan inte tänka, göra något eller känna något.

”Till stoft skall du vända åter”

 Gud förklarade för den första människan, Adam, vad som händer när man dör. Eftersom Adam valde att inte lyda Gud, sa Gud till honom: ”Stoft är du, och till stoft skall du vända åter.” (1 Moseboken 3:19) Innan Gud skapade Adam ”av stoft från marken” existerade inte Adam. (1 Moseboken 2:7) Så när Adam dog blev han alltså till stoft igen och upphörde att finnas till.

 Samma sak händer med dem som dör nu. Bibeln säger om både människor och djur: ”Alla har blivit till av stoft, och alla återvänder till stoft.” (Predikaren 3:19, 20)

Döden behöver inte betyda slutet på allt

 Bibeln liknar många gånger döden vid sömn. (Psalm 13:3; Johannes 11:11–14; Apostlagärningarna 7:60) En person som sover djupt är helt omedveten om vad som händer runt omkring honom. På liknande sätt är de döda inte medvetna om någonting. Men Bibeln säger att Gud kan väcka de döda, precis som om de bara sov, och ge dem livet tillbaka. (Job 14:13–15) För dem som Gud uppväcker är döden inte slutet på allt.