Syster Cecilia Alvarez från Argentina har kämpat med allvarliga hälsoproblem hela livet. Hon gick igenom sin första operation när hon var bara 16 dagar gammal. Det var den 18 maj 1994 som läkare i Argentina opererade hennes ryggrad och ryggmärgshinnor, som skadats under förlossningen. Och sedan den dagen för 25 år sedan har Cecilia gått igenom inte mindre än 42 operationer till, de flesta av dem som barn. Det senaste ingreppet skedde tidigare i år då hon fick sin vänstra höft opererad. Och precis som alla andra operationer kunde den utföras utan blodtransfusion.

Cecilia berättar: ”Det har inte varit lätt att behöva gå igenom alla dessa operationer och behandlingar.” Men hon försöker ändå vara positiv och förtröstar på Jehova. Och hon och hennes föräldrar har gjort allt för att samarbeta med läkarna och följa deras rekommendationer. ”Jag har varit noga med att förbereda kroppen inför en operation”, säger Cecilia. ”Det betydde att jag åt järn och folsyra, behandlades med erytropoetin och tänkte på att få i mig järnrik mat, vilket alltsammans ökade produktionen av röda blodkroppar.”

Cecilia kommenterar den vårdpersonal som har hjälpt henne under åren så här: ”Jag sätter stort värde på deras arbete, inte bara för att de har räddat mitt liv, utan också för att de har visat respekt för att jag valt att avstå från blodtransfusion.”

Läkarna som behandlat Cecilia har också sagt att de respekterar henne och de bröder som hjälpt henne. Doktor Ernesto Bersusky, tidigare chef för spinal patologi vid Hospital de Pediatria Juan P. Garrahan i Buenos Aires, som har varit inkopplad vid ett flertal av Cecilias större ryggradsoperationer, säger så här: ”Varje gång jag haft med Cecilia att göra har jag märkt hur beslutsam hon är och hur tydligt hon har kunnat förklara sina trosuppfattningar. Jag har pratat med henne många gånger, förklarat vad jag tänkt göra och försäkrat henne om att hon inte skulle få något blod.”

Doktor Susana Ciruzzi, advokat och medlem i den bioetiska kommittén vid Hospital de Pediatria Juan P. Garrahan, säger: ”Det har varit ett fint samarbete mellan Jehovas vittnen och läkarna. Vi har samarbetat med Jehovas vittnen och har gått in för att utveckla inte bara ett nytt sätt att tänka, utan också nya metoder och ett nytt vetenskapligt kunnande. På så sätt har det blivit möjligt att utarbeta strategier som utgör ett alternativ till blodtransfusioner.”

Cecilia är oerhört tacksam för det hennes skickliga läkare har gjort för henne, men hon tror också att stödet från hennes medtroende har bidragit till att allt gått så bra. ”Jag uppskattar verkligen det som sjukhuskommittén och patientbesöksgruppen har gjort för mig. Trots att de själva har familjer och många andra förpliktelser har de slösat tid och energi på mig. De har alltid funnits där när jag behövt dem. Det är helt enkelt ovärderligt.”

Cecilia har nu hunnit bli 25 år, och trots att hon har kronisk värk och sitter i rullstol är hon känd för sin positiva attityd. Hon säger rentav: ”Jag tror att allt det jobbiga som jag har gått igenom har hjälpt mig att slipa på min personlighet och att utveckla kristna egenskaper.”

Cecilia fortsätter: ”Efter en av mina operationer kom en broder från sjukhuskommittén, och han citerade Ordspråksboken 10:22: ’Det är Jehovas välsignelse som gör livet rikt, och han tillfogar ingen [bestående] smärta.’ Den versen är speciell för mig, och jag glömmer den aldrig.”

Den 1 maj 2019 var en stor dag för Cecilia, för då blev hon förordnad som reguljär pionjär. Det är så tydligt att Jehova har uppmuntrat vår fina syster och gett henne kraft. Och som ett resultat av det sprider hon i sin tur det uppmuntrande budskapet från Bibeln vidare till andra.

Vi kan lita på att Jehova kommer att finnas där för oss alla i våra olika prövningar, precis som han har funnits där för Cecilia. (2 Korinthierna 1:4)