Under covid-19-pandemin har vi vittnen fått anpassa hur vi delar med oss av Bibelns uppmuntrande tankar. I stället för att stå på offentliga platser eller besöka människor i deras hem har vi nu mestadels använt oss av brev eller telefon för att nå dem. a Det är många som uppskattar att vi gör de här ansträngningarna, och det är tydligt att det har blivit välsignat av Jehova. (Ordspråksboken 16:3, 4) Det visar följande trevliga erfarenheter från en önation.

 Innan pandemin hade Helen besökt en ung kvinna och erbjudit henne en bibelkurs flera gånger. Kvinnan hade alltid tackat nej, men dagen innan området hamnade i lockdown på grund av covid-19 gav Helen henne en bibel och boken Vad lär Bibeln?. Strax därefter erbjöd Helen den unga kvinnan en bibelkurs igen och förklarade att studiet nu behövde hållas över telefon. Den här gången tackade hon ja. Och hon uppskattade verkligen de här samtalen och frågade ganska snart om de inte kunde studera varje dag. Hon började också regelbundet vara med på våra möten via telefon. Och inte nog med att hon själv har börjat leva efter det hon har lärt sig från Bibeln, hon har också berättat för andra om det.

 Några vittnen i en församling valde att skriva brev till poliser i sitt område för att förklara hur mycket de uppskattar deras arbete. Poliserna blev väldigt överraskade av de här breven. En av dem sa till Jefferson, som är äldste i församlingen: ”Jag trodde att ni vittnen var emot oss poliser.” Jefferson var glad att kunna rätta till det här missförståndet. Poliserna blev så glada över de uppmuntrande breven att de satte upp dem vid entrén till polisstationen. En annan polis sa: ”De här breven kanske kan hjälpa andra att få en lite positivare inställning till oss.”

 Edna och Ednalyn är båda reguljära pionjärer. b De har ingen internetuppkoppling hemma, och därför kunde de inte vara med på mötena som hölls via videokonferens. Så de ringde till sin granne, som inte är ett vittne, och frågade ifall de kunde koppla upp sig på hennes wifi och erbjöd sig att betala för det. Grannen sa vänligt att det fick de göra utan kostnad. Edna och Ednalyn bestämde sig för att fråga om grannen ville vara med och titta på mötena, och det ville hon gärna. Grannen, ett av hennes barn och två av hennes barnbarn studerar nu Bibeln tillsammans med vittnena och går regelbundet på mötena.

 Under en period gjorde Jehovas vittnen en särskild insats för att bjuda in grannar, arbetskamrater och andra bekanta till ett föredrag som skulle hållas digitalt. Ellaine, som jobbar på ett sjukhus, var först lite osäker på om hon skulle bjuda in sina arbetskamrater. Hon tänkte att vissa av läkarna kanske har en negativ bild av vittnena. Trots det skickade hon en vänlig inbjudan via sms till flera av dem. Det var särskilt två läkare, ett gift par, som Ellaine drog sig för att skicka en inbjudan till. Men efter att ha tänkt på saken och bett om det så skickade hon en inbjudan till dem också. Frun svarade: ”Jaså, du vill värva mig till din religion?” Ellaine förklarade att alla våra möten är öppna för allmänheten, inte bara för Jehovas vittnen. Dagen därpå blev Ellaine väldigt överraskad när hon såg att paret hade kopplat upp sig i god tid till mötet. Hon berättar: ”Innan mötet var slut så fick jag ett sms från frun, där det stod: ’Det här var första gången jag var med på ett av Jehovas vittnens möten. Det var väldigt bra, och jag uppskattade det. Tack för att du bjöd in mig!”

 Totalt bjöd Ellaine in 20 läkare, och hon blev överlycklig av att se att 16 av dem var med på mötet. Hon citerar Paulus ord och säger: ”Jag är glad att jag tog mod till mig och ’förkunnade Guds goda nyheter’ för mina arbetskamrater.” (1 Thessalonikerna 2:2)

 Pandemin har varit svår för alla. Men våra bröder och systrar i det här området och överallt på jorden har kunnat bevara sin glädje och sin positiva inställning genom att trösta och uppmuntra andra så mycket de bara kan. (Apostlagärningarna 20:35)