Brooke bor i USA och är ett Jehovas vittne. Under covid-19-pandemin gjorde hon mycket brevvittnande. Hon skrev faktiskt många brev varje vecka. Men efter ett och ett halvt år kände hon sig missmodig. Fram till dess var det bara en person som hade svarat – och han skrev att hon aldrig skulle skriva till honom igen. Brooke undrade om det verkligen var värt att hålla på att skriva en massa brev.

 Men så berättade en syster som heter Kim om ett samtal hon hade haft med en kund på jobbet. Hon jobbade på bank, och kunden sa att han hade fått ett handskrivet brev av ett Jehovas vittne. Och det visade sig vara ett brev från Brooke! Veckan därpå kom kunden tillbaka till banken. Han frågade Kim om han kunde få vara med på ett av våra möten, som då hölls via videokonferens.

 Inte långt därefter berättade ett annat vittne, David, om en kollega som hade fått ett av Brookes brev. Kollegan hade varit så imponerad över att brevet var handskrivet. Han sa: ”Om bara fler visste hur intresserade ni är av andra.” David fick berätta mer om Bibeln och erbjöd lite litteratur till kollegan, som han gärna ville ha.

 Det är inte alltid som vi får reda på att ett sanningsfrö som vi har sått i tjänsten har börjat spira. (Predikaren 11:5, 6) Men det Brooke fick vara med om gjorde att hon fick ny energi i tjänsten. (1 Korinthierna 3:6)