DEN engelske prästen William Bedell kom till Irland 1627. Det katolska Irland styrdes av det protestantiska England. Runt om i Europa hade protestantiska reformatorer redan översatt Bibeln till flera mindre språk. Men på Irland verkade ingen visa något intresse för att översätta Bibeln till iriska. Och det gjorde Bedell mycket förvånad.

Bedell kände starkt att irländarna inte skulle ignoreras bara för att de inte kunde engelska. Han tog på sig uppgiften att framställa en bibel på iriska. Men han mötte hårt motstånd, särskilt från andra protestanter. Hur kom det sig?

Bedell gick in för att själv lära sig iriska. När han blev rektor vid Trinity College i Dublin uppmanade han prästkandidaterna att också lära sig iriska. Och det gjorde han även senare när han blev biskop i Kilmores stift. Drottning Elisabet I av England grundade Trinity College för att utbilda präster som kunde undervisa om Bibelns budskap på folkets modersmål. Och Bedell arbetade mot det målet.

De flesta i Kilmore var irisktalande. Så Bedell tyckte det var självklart att alla präster skulle kunna iriska. Han hade samma inställning som aposteln Paulus. I Första Korinthierna 14:19 skrev han: ”I församlingen vill jag hellre tala fem ord med mitt förstånd för att undervisa andra, än tio tusen i tungomål”, alltså på språk som ingen förstod. (Svenska Folkbibeln)

Men samhällets mest inflytelserika personer gjorde allt de kunde för att hindra honom. En del påstod att iriska var ”en fara för samhället”, och andra hävdade att det skulle ”motarbeta rikets intressen”. Några tyckte att det skulle gynna England om det irländska folket fortsatte att försummas. Man införde till och med lagar som krävde att irländarna skulle överge sitt språk och sin kultur. I stället skulle de lära sig engelska och följa engelska seder och bruk.

Bedell lät sig inte avskräckas av sådana maktgalna människor. Tidigt på 1630-talet satte han i gång med att översätta den nyligen utgivna engelska bibeln (King James Version, 1611) till iriska. Han ville framställa en bibel som så många som möjligt kunde förstå. Han tyckte synd om människor som inte kunde läsa Bibeln på sitt eget språk. Hur skulle de hitta vägen till evigt liv utan att förstå ”vägbeskrivningen”? (Johannes 17:3)

Bedell var inte den förste att uppmärksamma det här problemet. William Daniel, en annan biskop, hade 30 år tidigare insett hur svårt det var för irländarna att förstå Bibeln. Som han själv sa  var de ju tvungna att läsa den ”i dunklet av ett främmande språk”. William Daniel hade översatt Nya testamentet till iriska. Och nu tog Bedell på sig den stora uppgiften att översätta Gamla testamentet. Det som i dag kallas Bedells bibel innehåller både hans eget arbete och William Daniels tidigare utarbetade text. Bedells bibel var den första kompletta bibeln på iriska. Och det skulle dröja 300 år till dess att någon gjorde en ny irisk översättning.

För att översätta den engelska texten till iriska tog Bedell hjälp av två personer som hade iriska som modersmål. Och tillsammans med ytterligare en eller två andra granskades och reviderades varje vers med minutiös noggrannhet. Texten jämfördes med en italiensk översättning som utarbetats av den schweiziske teologen Giovanni Diodati. Bedell, som själv var en kännare av hebreiska, hade också stor nytta av en gammal hebreisk bibelhandskrift och den grekiska Septuaginta.

Bedell kände förmodligen några av översättarna till King James Version, och hans översättningsteam valde att gå på samma linje som dem och låta Guds egennamn stå med i flera av bibelverserna. I Andra Moseboken 6:3 återgav de till exempel Guds namn med ”Iehovah”. Bedells originaltext finns bevarad i Marsh’s Library i Dublin på Irland. (Se rutan ”Bedell – erkänd och ihågkommen”.)

Omkring 1640 blev Bedell klar med sin bibelöversättning. Men den publicerades inte då. Varför inte det? En anledning var att motståndare envist  försökte sätta käppar i hjulen. De svartmålade hans främsta översättare och hoppades att det skulle kasta ett dåligt sken över Bedells verk. Och de lyckades till och med få Bedell arresterad och fängslad. Som om inte det hade varit nog, var samhället i övrigt politiskt instabilt. År 1641 bröt det ut ett blodigt uppror mot det brittiska styret. Trots att Bedell var engelsman, skyddades han till en början av några av sina inhemska vänner. De förstod att han kände för dem. Men så småningom fick rebellerna tag i honom och kastade honom i ett minst sagt ogästvänligt fängelse. Det bidrog utan tvivel till hans död 1642. Han fick aldrig se sitt arbete publicerat.

Bedells hem blev genomsökt och vandaliserat, och hans hårda arbete kunde ha varit förgäves om inte en av hans vänner hade räddat alla hans översatta dokument. De hamnade så småningom i händerna på Narcissus Marsh, som senare blev ärkebiskop i Armagh och därmed irländska kyrkans högste ledare. Han ville publicera Bedells bibel, och med ekonomiskt stöd från vetenskapsmannen Robert Boyle blev den publicerad 1685.

Bedells bibel fick inte världens hyllningar. Men den var ändå ett viktigt steg mot en bättre bibelförståelse. Bedells bibel var till nytta för många människor, inte bara på Irland, utan också i Skottland och på andra platser. Äntligen hade de en bibel på sitt språk, och nu kunde de släcka sin andliga törst. (Matteus 5:3, 6)

Bedells bibel har hjälpt människor som älskar sanning ända in i vår tid. En irisktalande man, som relativt nyligen har fått lära sig vad Bibeln lär, säger: ”Bedells bibel talar till oss på vårt eget modersmål. Det har öppnat dörren för mig och min familj till Bibelns underbara sanningar.”