Under mina första år i livet bodde jag och min familj i Leipzig i Östtyskland, nära gränsen till Tjeckien och Polen. När jag var sex år flyttade vi utomlands på grund av pappas arbete, först till Brasilien och sedan till Ecuador.

Vid 14 års ålder blev jag skickad till en internatskola i Tyskland. Mina föräldrar var kvar i Sydamerika, så jag fick ta hand om mig själv. Det gjorde mig självständig och oberoende. Jag struntade i hur det jag gjorde påverkade andra.

Tre år senare återvände mina föräldrar till Tyskland, och jag flyttade hem till dem. Men min oberoende attityd ledde till att jag inte kunde dra jämnt med mina föräldrar. När jag var 18 flyttade jag hemifrån.

Jag funderade mycket över meningen med livet, och jag kände att det liv jag levde inte gav mig något. Efter att ha undersökt olika rörelser och livsstilar blev jag övertygad om att det bästa jag kunde göra med mitt liv var att resa och se så mycket som möjligt av vår vackra planet innan människan förstörde den.

Jag köpte en motorcykel, lämnade Tyskland bakom mig och tog mig till Afrika. Men ganska snart blev jag tvungen att återvända till Europa för att reparera motorcykeln. Det var då, på en strand i Portugal, som jag bestämde mig för att göra mig av med motorcykeln och satsa på en båt i stället.

Jag hängde på en grupp ungdomar som skulle segla över Atlanten. Bland dem fanns min blivande fru, Laurie. Först seglade vi till Västindien. Efter en kort tid i Puerto Rico återvände vi till Europa. Väl tillbaka försökte Laurie och jag få tag på en segelbåt som vi kunde bygga om så att den gick att bo i. Men efter bara tre månader avbröts planerna abrupt när jag blev inkallad till militärtjänst i Tyskland.

Jag låg i flottan i 15 månader. Under den tiden gifte vi oss, och vi gjorde upp planer för att kunna fortsätta vårt  nomadliv. Strax innan jag blev inkallad hade vi köpt en gammal livbåt som vi började bygga om till en liten segelbåt. Vi planerade att bo i den och segla runt och upptäcka vår vackra planet. Det var vid den här tidpunkten – efter min militärtjänstgöring men innan båten var klar – som vi fick kontakt med Jehovas vittnen och började studera Bibeln.

Till en början såg jag inget större behov av att ändra så mycket i mitt liv. Jag och Laurie var redan gifta, och jag hade slutat röka. (Efesierna 5:5) Och att åka jorden runt och se Guds fantastiska skapelse kändes som ett meningsfullt sätt att använda livet.

Men egentligen behövde jag ändra på en hel del – framför allt i min personlighet. Eftersom jag var väldigt stolt och arrogant var jag helt inriktad på mina egna förmågor och prestationer. Allt handlade om mig.

En dag läste jag Jesus berömda bergspredikan. (Matteus, kapitel 5–7) Det Jesus sa om lycka tyckte jag till en början lät underligt. Till exempel sa han att de som hungrar och törstar är lyckliga. (Matteus 5:6) Jag undrade hur sådant kan göra någon lycklig. Men när jag hade studerat ett tag förstod jag att alla har ett andligt behov och att vi ödmjukt måste inse att vi har det behovet för att kunna fylla det. Det är precis som Jesus sa: ”Lyckliga är de som är medvetna om sitt andliga behov.” (Matteus 5:3)

Efter att ha börjat studera Bibeln i Tyskland flyttade Laurie och jag till Frankrike och senare till Italien. Vart vi än kom träffade vi Jehovas vittnen. Deras enhet och den kärlek som de visade mot varandra gjorde mig imponerad. Jag såg att de verkligen var en världsvid familj. (Johannes 13:34, 35) Så småningom blev Laurie och jag döpta.

Efter dopet fortsatte jag att göra förändringar i min personlighet. Laurie och jag hade beslutat oss för att segla längs Afrikas kust och sedan ta oss över Atlanten till USA. Det var där, mitt ute på Atlanten med tusentals kilometer öppet hav kring vår lilla båt, som jag slogs av hur obetydlig jag är jämfört med vår majestätiske skapare. Ute till havs finns det inte så mycket att göra, så jag beslutade mig för att ta mig tid att läsa Bibeln ordentligt. Något som gjorde stort intryck på mig var berättelserna om Jesus liv. Han var en fullkomlig man med förmågor som jag aldrig skulle kunna komma i närheten av, men ändå upphöjde han aldrig sig själv. Hans liv handlade inte om honom utan om hans himmelske Far.

När jag begrundade Jesus exempel förstod jag att jag behövde sätta Guds rike främst i livet i stället för att bara trycka in det bland allt annat jag ville göra. (Matteus 6:33) När Laurie och jag till slut kom fram till USA bestämde vi oss för att slå oss ner där och fokusera på vår tillbedjan av Gud.

Min tidigare, egocentriska livsstil gjorde mig väldigt osäker på mina beslut. Men nu har jag hittat en källa till överlägsen vishet som vägleder mig. (Jesaja 48:17, 18) Jag har också fått en verklig mening med livet som jag inte hade förut – att tillbe Gud och att hjälpa andra att lära känna honom.

Vårt äktenskap har blivit mycket bättre genom att tillämpa bibliska principer. Vi känner oss också välsignade som har fått en underbar dotter som känner och älskar Jehova.

Det har blåst och stormat mycket under vårt liv. Men vi är beslutna att aldrig ge upp, utan att alltid tjäna Jehova. Och vi vet att med hans hjälp kan vi klara det. (Ordspråksboken 3:5, 6)