Jag växte upp i Chiles huvudstad Santiago, i en stadsdel med mycket brottslighet, droger och gäng. När jag var fem blev min pappa mördad. Efter det flyttade mamma ihop med en man som var våldsam och som ofta slog oss. Jag har fortfarande känslomässiga ärr från den tiden.

När jag blev äldre påverkades jag av den dåliga miljön runt omkring mig och blev extremt våldsam. Jag lyssnade på heavy metal, söp och tog ibland droger. Jag var ofta i slagsmål med knarklangare som flera gånger försökte döda mig. Vid ett tillfälle hyrde ett rivaliserande gäng in en ökänd yrkesmördare som skulle göra slut på mig, men jag kom undan med ett skärsår. Vid ett annat tillfälle var det några knarklangare som riktade en pistol mot mitt huvud och försökte hänga mig.

År 1996 blev jag förälskad i Carolina, och 1998 gifte vi oss. När vår första son hade fötts blev jag rädd att jag skulle bli som min styvfar och börja misshandla min familj på grund av mitt våldsamma humör. Så jag sökte hjälp på ett behandlingshem i närheten. Jag fick medicinsk behandling och terapi, men inget hjälpte. Jag blev fortfarande arg och tappade humöret för minsta lilla. I ett missriktat försök att hjälpa min familj försökte jag ta livet av mig, men som tur var lyckades jag inte.

Jag hade varit ateist i många år men ville ändå tro på Gud, så jag gick i en evangelisk kyrka ett tag. Under samma period studerade min fru Bibeln med Jehovas vittnen. Jag hatade vittnena, och många gånger skrek jag vidriga saker åt dem. Men de höll sig alltid lugna, och det hade jag inte väntat mig.

En dag bad Carolina mig slå upp Psalm 83:18 i min egen bibel. I den versen sägs det klart och tydligt att Guds namn är Jehova. Jag blev överraskad eftersom min kyrka hade talat om en gud, men inte om Jehova. I början av 2000 började jag också studera Bibeln med vittnena.

Det var väldigt tröstande när jag lärde mig att Jehova är en barmhärtig och förlåtande Gud. I Andra Moseboken 34:6, 7 beskrivs Jehova som ”en barmhärtig och nådig Gud, sen till vrede och rik på kärleksfull omtanke och sanning, som bevarar kärleksfull omtanke mot tusenden, som förlåter missgärning och överträdelse och synd”.

Trots det var det inte lätt för mig att tillämpa det jag fick lära mig. Jag var övertygad om att jag aldrig skulle kunna bli av med mitt våldsamma humör, men varje gång jag misslyckades tröstade Carolina mig kärleksfullt. Hon påminde mig om att Jehova lade märke till mina ansträngningar. Hennes stöd gav mig styrka till att fortsätta försöka glädja Jehova trots att jag kände mig som ett hopplöst fall.

En dag bad min studieledare Alejandro mig läsa Galaterna 5:22, 23. De verserna säger att Guds andes frukt är ”kärlek, glädje, frid, tålamod, omtänksamhet, godhet, tro, mildhet, självbehärskning”. Hur bra jag skulle lyckas utveckla dessa egenskaper berodde alltså inte på min egen styrka, utan på Guds heliga ande. Den sanningen förändrade hela min inställning!

Längre fram var jag med vid en stor sammankomst som Jehovas vittnen höll. Den ordning, renhet och värme jag såg övertygade mig om att jag hade hittat den sanna religionen. (Johannes 13:34, 35) Jag blev döpt i februari 2001.

Jehova har förvandlat mig från en våldsam till en fridsam man. Jag känner att han lyfte upp mig när jag var nere på botten. Många hatade mig, och jag förstår dem. Nu är jag glad över att kunna tjäna Jehova tillsammans med min fru och våra två söner.

Mina släktingar och tidigare vänner har svårt att förstå hur jag har kunnat förändras så mycket. Det har gjort att flera av dem intresserat sig för Bibeln. Jag har också haft glädjen att få hjälpa andra lära känna Jehova. Det har varit så härligt att få se Bibeln förändra även deras liv!