JONATHAN, en amerikan med koreanska föräldrar, blev offer för rasism som barn. När han blev äldre började han leta efter ett ställe där människor inte skulle döma honom efter hans utseende eller etniska bakgrund. Han blev läkare i en stad i norra Alaska, där många i lokalbefolkningen hade liknande drag som han. I detta arktiska klimat hoppades han komma undan den isande kyla som fördomar sprider.

Hans drömmar grusades när han behandlade en 25-årig kvinna. När hon vaknade upp ur sin koma stirrade hon på Jonathan och spottade ur sig en ramsa nedsättande ord som avslöjade hennes djupt rotade förakt för koreaner. För Jonathan blev det här en smärtsam upplevelse som visade att han inte kunde fly från fördomar trots sina ansträngningar att flytta och försöka smälta in.

Jonathans upplevelse riktar ljuset på en grym verklighet. Fördomar finns i världens alla hörn. Överallt där det finns människor verkar det också finnas fördomar.

 Trots att fördomar är så allmänt förekommande, är de flesta snabba att fördöma en sådan inställning. Det här är verkligen en paradox. Hur kan något som är så illa omtyckt ändå vara så utbrett? Tydligtvis är det så att många som ogillar fördomar inte kan se dem hos sig själva. Skulle det kunna vara så i ditt fall?

Vare sig vi inser det eller inte så är det svårt att upptäcka att vi går och bär på fördomar. Bibeln förklarar varför när den säger: ”Hjärtat är mera förrädiskt än något annat.” (Jeremia 17:9) Därför skulle vi kunna lura oss själva att tro att vi är toleranta mot andra. Eller kanske vi försöker försvara oss med att det finns en orsak till att vi har en negativ syn på vissa grupper av människor.

För att illustrera hur svårt det är att upptäcka om vi bär på dolda fördomar kan du föreställa dig följande situation: Du går ensam nerför en gata en mörk kväll. Två unga män som du aldrig har sett förut närmar sig. De verkar stora och starka, och en av dem ser ut att ha något i handen.

Drar du slutsatsen att de här killarna utgör ett hot? Naturligtvis finns det anledning att vara försiktig i en sådan här situation, men har du egentligen någon orsak att utgå från att just de här männen utgör en fara? En mer avslöjande fråga skulle kunna vara: Vilken hudfärg eller etnisk tillhörighet tänkte du att de hade? Ditt svar på detta kanske ger dig en tankeställare. Det kan visa att du till viss del har börjat påverkas av fördomar.

Om vi är ärliga mot oss själva måste vi erkänna att vi alla innerst inne har fördomar i olika grad. Till och med Bibeln erkänner att det är så: ”Människan bedömer andra utifrån deras utseende.” (1 Samuelsboken 16:7, Contemporary English Version) Eftersom vi alla dras med det här mänskliga draget – som ofta kan få tråkiga följder – finns det då något hopp om att vi kan bearbeta sådana känslor eller helt bli kvitt dem? Och kommer vi någonsin att få uppleva en tid när hela världen är fri från fördomar?