Abraham – en man med tro

Abraham står ute i den stilla kvällen. När han tittar upp mot den klara stjärnhimlen kan han inte låta bli att tänka på Guds löfte om att hans avkomma ska bli lika talrik som de här lysande himlakropparna. (1 Moseboken 15:5) För Abraham är stjärnorna en synlig påminnelse om Jehovas löfte. De är också en garanti. Om Jehova har kraft att skapa det väldiga universum, kan han då inte också göra det möjligt för Abraham och Sara att få ett barn? En sådan tro har Abraham.

VAD ÄR TRO? Som ordet ”tro” används i Bibeln avser det en fast övertygelse om något som man inte ser. Den övertygelsen är grundad på säkra bevis. En person som har tro på Gud inriktar sig på uppfyllelsen av hans löften, och för honom är de så gott som uppfyllda.

HUR VISADE ABRAHAM TRO? Abraham visade att han trodde på Guds löften. I tro lämnade Abraham sitt hemland, övertygad om att Jehova skulle hålla sitt löfte om att visa honom ett annat land. I tro vandrade Abraham omkring i Kanaan, övertygad om att hans avkomlingar till slut skulle ta det landet i besittning. Och i tro var Abraham beredd att offra Isak, övertygad om att Jehova skulle uppväcka Isak om så behövdes. (Hebréerna 11:8, 9, 17–19)

Abraham tänkte på framtiden och inte på det förgångna. Abraham och Sara hade förmodligen haft ett bekvämare liv i Ur, men de tänkte inte ”på det land som de lämnat”. (Hebréerna 11:15, Bibel 2000) De tänkte i stället på hur Gud skulle välsigna dem och  deras avkomlingar i framtiden. (Hebréerna 11:16)

Var Abrahams tro välgrundad? Ja, verkligen! Jehova höll alla sina löften. Abrahams avkomlingar förökade sig och blev till slut nationen Israel. Med tiden kom israeliterna att bo i Kanaan, just det land som Jehova hade lovat Abraham. (Josua 11:23)

VAD KAN VI LÄRA OSS? Vi kan vara övertygade om att Jehova kommer att hålla sina löften. Från mänsklig ståndpunkt sett verkar det kanske omöjligt att vissa av dem ska kunna bli uppfyllda, men vi litar på att ”för Gud är allting möjligt”. (Matteus 19:26)

Abrahams exempel lär oss också att inte tänka på hur det var förr, utan att tänka på vad vi ska få i framtiden. Det är vad en man som heter Jason har lärt sig. Jason lider av en invalidiserande sjukdom som har gjort honom helt förlamad. ”Jag måste medge att jag ibland tänker på hur det var förr”, säger Jason. ”Det är de små sakerna som jag saknar mest, som till exempel att krama om min fru, Amanda.”

Men Jason tror fullt och fast på att Jehova ska uppfylla sina löften, däribland löftet om att jorden snart ska bli ett paradis och att trogna människor ska få leva för evigt i fullkomlig hälsa. * (Psalm 37:10, 11, 29; Jesaja 35:5, 6; Uppenbarelseboken 21:3, 4) ”Jag tänker på att den bästa tiden ligger framför oss”, säger Jason och förklarar: ”Snart kommer allt det här att vara över – stressen, oron, sorgen, skulden – och det kommer att vara borta för alltid.” Vilket enastående exempel på en sådan tro som den Abraham hade!

[Fotnot]