Livet på Bibelns tid: Pengar

”Han satte sig ner med bidragsbössorna inom synhåll och började ge akt på hur folket lade pengar i bidragsbössorna; och många rika lade i många mynt. Nu kom en fattig änka och lade i två små mynt, som har mycket ringa värde.” (MARKUS 12:41, 42)

PENGAR nämns ofta i Bibeln. I evangelierna kan vi se att Jesus använde olika sorters mynt för att belysa viktiga principer. Han drog en lärdom av änkan som gav ”två små mynt”, som nämns i bibelstället ovan. Vid ett annat tillfälle använde han ett mynt som kallades denar för att hjälpa sina åhörare att förstå vilken syn man ska ha på myndigheter. * (Matteus 22:17–21)

Varför började man använda mynt? Hur tillverkades de? I vilka sammanhang användes de? Och vad kan vi lära oss av det Bibeln berättar om pengar?

Från byteshandel till ädelmetaller

Innan man började använda pengar kunde man handla genom att byta varor med varandra. Man bytte varor och tjänster som hade ungefär lika värde. Men byteshandel kunde vara opraktiskt. Om den skulle fungera måste båda parterna vara intresserade av det som den andre hade att erbjuda. Dessutom var försäljarna tvungna att hantera otympliga varor och föremål, till exempel djur och säckar med spannmål.

Köpmän började så småningom se behovet av ett smidigare sätt att sälja och köpa varor. Lösningen blev att använda ädelmetaller som guld, silver och koppar. Bilden här nedan visar en köpman som har tagit fram ädelmetall i form av smycken och obearbetade metallbitar och ska köpa en vara eller tjänst. Metallen vägdes noga på en känslig våg innan ett köp kunde genomföras. När Abraham skulle köpa en gravplats åt sin älskade hustru, Sara, så vägde han upp det begärda beloppet i silver. (1 Moseboken 23:14–16)

 Vid den tid då Jehova gav israeliterna den skrivna lagen använde giriga köpmän missvisande vågar och vikter för att lura sina kunder. Oärlighet är något avskyvärt för Jehova Gud, och därför sade han till de israelitiska köpmännen: ”Ni skall ha exakt våg, exakta vikter.” (3 Moseboken 19:36; Ordspråksboken 11:1) De som säljer varor nu för tiden måste komma ihåg att Jehova har precis samma syn på girighet och oärlighet nu som då. (Malaki 3:6; 1 Korinthierna 6:9, 10)

Hur man tillverkade mynt

De första mynten präglades förmodligen i Lydien, i våra dagars Turkiet, någon gång före 600-talet f.v.t. Snart började mynt massproduceras och användas i alla de länder som nämns i Bibeln.

Hur tillverkade man mynt? Arbetaren tog den flytande metallen från smältugnen (1) och hällde den i en ihålig gjutform. Resultatet blev myntämnen, släta metallplattor (2). De lades mellan två stampar som var graverade med symboler eller bilder (3). Sedan använde han en slägga för att prägla in bilden på myntet (4). Arbetet gick ofta fort, så bilden på mynten blev inte alltid helt centrerad. De färdiga mynten (5) skulle sedan sorteras, och man vägde dem för att se till att de hade rätt värde. Om myntet behövde göras lättare tog man bort lite metall.

Penningväxlare, tullindrivare och bankirer

Under det första århundradet började mynt från olika länder finna sin väg till Palestina. De utlänningar som skulle besöka templet i Jerusalem hade med sig mynt från sina respektive länder. Men de som skötte templet accepterade bara att tempelskatten betalades med vissa typer av mynt. Penningväxlare hade sin affärsverksamhet i templet och tog ofta ut orimligt höga avgifter för att växla in utländska mynt till den gällande valutan. Jesus fördömde de här giriga männen. Varför? Därför att de förvandlade Jehovas hus till ”ett marknadshus” och ”en rövarhåla”. (Johannes 2:13–16; Matteus 21:12, 13)

Invånarna i Palestina var också tvungna att betala skatt till myndigheterna. Ett exempel  är den ”huvudskatt” som Jesu motståndare nämnde. (Matteus 22:17) Andra skatter kunde gälla vägtullar och tullavgifter på importerade och exporterade varor. Tullindrivarna i Palestina hade rykte om sig att vara oärliga, och de var föraktade. (Markus 2:16) De skapade sig enorma förmögenheter genom att driva in för höga skatter och tullar och behålla mellanskillnaden. Men några tullindrivare, som Sackeus, lyssnade på Jesu budskap och ändrade sig. (Lukas 19:1–10) I vår tid måste alla som vill följa Kristus också vara ärliga på alla områden i livet, däribland i sin affärsverksamhet. (Hebréerna 13:18)

En annan yrkesgrupp som hanterade pengar var bankirerna. De växlade utländska valutor, men de lånade också ut pengar och betalade ut vinst eller ränta till de som hade investerat eller satt in pengar. Jesus nämner bankirer i en liknelse om slavar som fick olika summor med pengar att förvalta. (Matteus 25:26, 27)

Rätt syn på pengar

Över hela världen måste människor tjäna pengar för att kunna köpa det de behöver. Det som Gud inspirerade kung Salomo att skriva ner för många hundra år sedan är fortfarande lika sant: ”Pengar är till skydd.” Men Salomo sade också att visheten är mer värd än pengar, eftersom den ”bevarar sina ägare vid liv”. (Predikaren 7:12) Den visheten finns i Bibeln.

Jesus hjälpte sina efterföljare att få en balanserad syn på pengar när han sade: ”Inte ens när någon har överflöd härrör hans liv från det han äger.” (Lukas 12:15) Precis som lärjungarna under det första århundradet kan vi vara visa genom att hantera pengar på ett ansvarsfullt och ärligt sätt och anstränga oss att inte utveckla kärlek till dem. (1 Timoteus 6:9, 10)

[Fotnot]

[Ruta/Bilder på sidan 26]

 Mynt på Bibelns tid

● Ett av de minsta mynten som användes under det första århundradet var en lepton. I vissa äldre bibelöversättningar kallas den ”skärv”. En arbetare tjänade två lepta på bara 15 minuter. Det var förmodligen två lepta som änkan lade i en bidragsbössa i templet. (Markus 12:42)

● En silverdrakma var ett grekiskt mynt, och det tog nästan en hel dag för en arbetare att tjäna ihop till en drakma. (Lukas 15:8, 9) Alla judiska män betalade två drakmer om året i tempelskatt. (Matteus 17:24)

● En silverdenar var ett romerskt mynt som var präglat med kejsarens bild. Det kallades ”huvudskattemyntet”, eftersom just det myntet skulle användas när vuxna judiska män betalade skatt till romarna. (Matteus 22:19) En arbetare fick en denar i lön för en 12-timmars arbetsdag. (Matteus 20:2–14)

● I Palestina på Jesu tid fanns också silversiklar som framställdes i Tyros. De ”trettio silvermynt” som de främsta prästerna betalade till Judas Iskariot för att han skulle förråda Jesus kan ha varit tyriska silversiklar. (Matteus 26:14–16)

Mynt i naturlig storlek.