Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

”Snickaren”

”Snickaren”

Livet på de första kristnas tid

”Snickaren”

”Är han inte snickarens son?” (MATTEUS 13:55)

JESUS var inte bara känd som ”snickarens son”, utan också som ”snickaren”. (Markus 6:3) Han fick förmodligen lära sig yrket av sin adoptivfar, Josef.

Vilka kunskaper och vilka verktyg behövde Jesus för att utöva sitt yrke? Vilka varor och tjänster kunde han erbjuda invånarna i Nasaret? Och hur kan hans tidiga erfarenheter av snickaryrket ha påverkat honom senare i livet?

Ett familjeföretag. På bilden här nedan ser vi en far som lär sin äldste son hur man använder en bågborr. Hans yngre son lyssnar uppmärksamt och tittar på.

Pojkar började ofta som lärlingar när de var mellan 12 och 15 år. De brukade lära sig samma yrke som sin far. Lärlingstiden var flera år, och de fick lägga ner mycket tid och kraft om de ville bli så skickliga att de kunde kallas snickarmästare. Tänk dig hur trevligt det måste ha varit för Josef och Jesus att vara så mycket tillsammans – de arbetade och samtalade medan Josef invigde Jesus i alla yrkeshemligheter. Josef var säkert mycket stolt när han såg Jesus bli en fullfjädrad snickare.

Kunskap, styrka och yrkesskicklighet. En snickare behövde känna till de olika egenskaperna hos alla träslag som han arbetade med. Han kunde välja mellan lokala träslag som cypress, ek, ceder, mullbärsfikonträd och olivträd. Men en snickare under det första århundradet kunde knappast gå till en brädgård eller något byggvaruhus och köpa färdigkapat virke. Han fick själv välja ut några lämpliga träd i en skog, fälla träden och frakta hem stockarna till snickarverkstaden.

Vad använde snickaren sitt timmer till? Han kunde använda det till husbyggen, som tog en stor del av hans tid i anspråk. Och han kan ha tillverkat takbjälkar, trappor, dörrar, fönster och väggstommar.

Han kan också ha tillverkat möbler. Bilderna här bredvid visar några olika exempel: skåp med lådor, hyllor och dörrar (1). Han framställde också pallar (2), stolar (3) och bord (4) i olika stilar och storlekar. Han kunde också få tillverka vaggor för småbarn. För att dekorera möblerna lade han kanske in vackra mönster med hjälp av olika träslag. För att skydda möblerna och ge dem en vacker yta kunde han behandla dem med bivax, fernissa eller olja.

Snickaren gjorde också redskap till jordbrukarna: olika typer av ok (5), som tillverkades av hårda träslag, och grepar, räfsor och skyfflar (6). Plogarna (7) måste göras hållfasta, för järnspetsen på plogen skulle plöja djupa fåror i den steniga jorden. Han gjorde kärror (8) och vagnar, och till dem tillverkade han massiva trähjul eller hjul med ekrar. I hans yrke kunde det också ingå att reparera och underhålla det som han hade tillverkat.

Kan du tänka dig hur Jesu arbete påverkade hans utseende och fysik? Man kan föreställa sig att Jesus blev solbränd i Mellanösterns gassande sol, och åratal av hårt fysiskt arbete gav honom starka muskler. Händerna blev grova av att hantera timmer och använda yxor, hammare och sågar.

Liknelser från yrkeslivet. Jesus var en mästare på att hänvisa till sådant som var enkelt och vardagligt för att undervisa om djupa andliga sanningar. Märktes det i hans liknelser att han hade snickarbakgrund? Kanske, om man ser på följande exempel. Han sade till en folkskara: ”Varför ser du då flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga?” En snickare visste hur grov en bjälke var. (Matteus 7:3) Vid ett annat tillfälle sade Jesus: ”Ingen som har satt sin hand till plogen och ser sig tillbaka är väl rustad för Guds kungarike.” Han hade förmodligen tillverkat en hel del plogar under sin tid som snickare. (Lukas 9:62) I en varm inbjudan som Jesus gav talade han om ett särskilt redskap som snickare var vana att tillverka. ”Ta på er mitt ok och lär av mig”, sade han. ”Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.” (Matteus 11:29, 30) Jesus visste helt säkert hur man gjorde ett ok som inte skavde och var obekvämt, utan var ”skonsamt” och hade bra passform.

Jesu motståndare kan ha haft en nedlåtande ton när de kallade honom för ”snickarens son”. Men kristna i dag, likaväl som under det första århundradet, tycker att det är en sann ära att vara efterföljare till den här ödmjuke snickaren.

[Ruta/Bilder på sidan 26]

Snickarens verktygslåda

En snickare under det första århundradet, som Jesus, visste hur man använde de här verktygen. Sågen (1) bestod av en träram med ett tandat järnblad som skar när man drog sågen mot sig. Han använde en vinkel (2) för att märka upp sitt arbete och ett lod (3) för att få till exempel en vägg att bli rak. I verktygslådan fanns också en lodmall (4), en mätstav (5), en hyvel med ett justerbart järnblad för att planhyvla virke (6) och en yxa (7) för att fälla träd.

Med en bågsvarv (8) och ett skåljärn (9) kunde snickaren svarva en axel. På vertygslådans lock kan man se en träklubba (10) som kunde användas ihop med ett stämjärn eller för att slå i träplugg. Här finns också en liten handsåg (11), en bandkniv (12) för att forma till materialet och några spikar (13). Framför verktygslådan står en hammare (14) och en tväryxa (15), som användes för att grovhugga timmret. På locket ligger en kniv (16) och några stämjärn (17) med olika bredd. En bågborr (18) står också lutad mot verktygslådan.