Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Varför förde Gud krig mot kanaanéerna?

Varför förde Gud krig mot kanaanéerna?

Varför förde Gud krig mot kanaanéerna?

”I enlighet med Herrens, din Guds, befallning skall du viga dem alla åt förintelse, hettiterna och amoreerna, kanaaneerna och perisseerna, hiveerna och jevuseerna.” (5 MOSEBOKEN 20:17, BIBEL 2000)

”Håll fred med alla människor.” (ROMARNA 12:18)

TYCKER DU att de här bibelverserna är motsägande? Många tycker att det är svårt att få Guds befallning om att tillintetgöra kanaanéerna att stämma överens med hans uppmaning om att hålla fred. * (Jesaja 2:4; 2 Korinthierna 13:11) De anser att de här befallningarna är oförenliga.

Om du kunde tala med Gud om den här saken, vilka frågor skulle du ställa till honom? Här följer fem vanliga frågor och de svar Bibeln ger.

1. Varför blev kanaanéerna utdrivna? I viss mening bodde kanaanéerna illegalt i ett land som inte tillhörde dem. Hur kan man säga det? Omkring 400 år tidigare hade Gud lovat den trogne mannen Abraham att hans avkomlingar skulle få Kanaans land. (1 Moseboken 15:18) Gud höll sitt löfte när han lät Israels nation, Abrahams avkomlingar, ta området i besittning. Naturligtvis kan några invända och säga att kanaanéerna redan bodde där och därför hade rätt till landet. Men som universums Suverän har Gud givetvis oinskränkt rätt att bestämma var människor ska bo. (Apostlagärningarna 17:26; 1 Korinthierna 10:26)

2. Varför tillät inte Gud att kanaanéerna levde sida vid sida med israeliterna? ”De får inte bo i ditt land”, sade Gud varnande när det gällde kanaanéerna, ”för att de inte skall få dig att synda mot mig. Om du tjänar deras gudar, blir det en snara för dig.” (2 Moseboken 23:33) Profeten Mose sade senare till israeliterna: ”Det är på grund av dessa nationers ondska som Jehova, din Gud, driver undan dem för dig.” (5 Moseboken 9:5) Hur onda var egentligen de här nationerna?

Omoral, hednisk gudsdyrkan och barnoffer var vanligt förekommande i Kanaan. Bibelhistorikern Henry H. Halley skriver att arkeologer som grävt ut området ”funnit ett stort antal krukor innehållande kvarlevor av spädbarn som hade offrats åt Baal [en av kanaanéernas främsta gudar]”. Han tillägger: ”Hela området visade sig vara en begravningsplats för nyfödda spädbarn. ... Kanaanéerna utövade sin gudsdyrkan genom att inför sina gudar hänge sig åt sedeslösa utsvävningar som en religiös rit; och sedan dödade de sina förstfödda barn som offer åt samma gudar. Det förefaller i hög grad vara så att Kanaans land hade blivit ett slags Sodom och Gomorra i nationell skala. ... Arkeologer som gräver i kanaaneiska städers ruiner undrar varför Gud inte tillintetgjorde dem tidigare än han gjorde.”

3. Fanns det inte andra onda människor på jorden vid den tiden? Varför skilja ut kanaanéerna? Gud har selektivt tillintetgjort onda människor vid många tillfällen. När ”jorden uppfylldes av våld” i Noas dagar lät Gud en stor översvämning utplåna alla människor utom en enda familj – Noas familj. (1 Moseboken 6:11; 2 Petrus 2:5) Gud tillintetgjorde städerna Sodom och Gomorra när invånarnas synd blev ”mycket svår”. (1 Moseboken 18:20; 2 Petrus 2:6) Och han avkunnade dom över Assyriens huvudstad, Nineve, ”blodsutgjutelsens stad”, även om han sedan skonade staden när invånarna ångrade sig. (Nahum 3:1; Jona 1:1, 2; 3:2, 5–10) När det gällde kanaanéerna tillintetgjorde Gud dem för att skydda Israel, den nation i vilken Messias så småningom skulle födas. (Psalm 132:11, 12)

4. Är inte tillintetgörelsen av kanaanéerna oförenlig med Guds kärlek? Vid första anblicken kan det tyckas som om Guds tillintetgörelse av kanaanéerna står i strid med hans kärlek. (1 Johannes 4:8) Men när vi undersöker saken närmare kan vi tydligt se Guds kärlek.

Gud visste långt i förväg att Kanaans invånare hade slagit in på fel väg. Men i stället för att omedelbart utplåna dem lät han tålmodigt 400 år gå tills deras missgärning blev ”fullbordad”. (1 Moseboken 15:16)

När kanaanéernas synder hade nått den punkt då det inte längre fanns något hopp om bättring, förgjorde Jehova dem. Ändå tillintetgjorde han inte alla kanaanéer utan urskillning. Varför inte det? Därför att inte alla var förhärdade. De som var villiga att ändra sig, som till exempel Rahab och gibeoniterna, visades barmhärtighet. (Josua 9:3–11, 16–27; Hebréerna 11:31)

5. Hur kan kärlekens Gud tillintetgöra några människor över huvud taget? Frågan är lätt att förstå, eftersom det är frånstötande att tänka på att människor tillintetgörs. Men det var i själva verket Guds kärlek som drev honom att vidta en sådan drastisk åtgärd mot de onda. Vi kan ta en illustration: När en patient får kallbrand har läkarna ofta inget annat val än att amputera den infekterade kroppsdelen. Inte många skulle tycka om att vidta en sådan åtgärd, men en bra läkare vet att alternativet – att infektionen sprids – är värre. Eftersom han bryr sig om sin patient och vet att det är till patientens bästa, vidtar han den här svåra åtgärden.

Jehova kände det på liknande sätt. Han fann ingen glädje i att tillintetgöra kanaanéerna. Han säger själv: ”Jag finner inte behag i den ondskefulles död.” (Hesekiel 33:11) Samtidigt var det hans avsikt att Messias skulle komma ur Israels nation, och han skulle öppna vägen till räddning för alla som tror. (Johannes 3:16) Gud kunde inte tillåta att Israel så att säga blev infekterat av kanaanéernas motbjudande sedvänjor. Han befallde därför att kanaanéerna skulle utrotas eller drivas ut ur landet. När Gud handlade på det här sättet, visade han en enastående kärlek – en kärlek som fick honom att göra något som han inte fann någon glädje i, men som var till nytta för hans trogna tillbedjare.

Till nytta för oss

Är berättelsen om tillintetgörelsen av kanaanéerna till nytta för oss i vår tid? Ja, för Romarna 15:4 säger: ”Allt som skrivits förr, det har skrivits till vår undervisning, för att vi genom vår uthållighet och genom trösten från Skrifterna skall ha hopp.” Hur kan vi få undervisning och hopp genom det som hände i Kanaan?

De här berättelserna kan lära oss mycket. Till exempel att Gud barmhärtigt skonade Rahab och gibeoniterna när de i tro vände sig till honom. Det här påminner oss om att vem som helst som verkligen vill tjäna Gud kan göra det, oavsett bakgrund eller tidigare synder. (Apostlagärningarna 17:30)

Berättelserna om tillintetgörelsen i Kanaan ger oss också hopp genom att de ger oss en uppfattning om vad Gud kommer att göra i en nära framtid. De försäkrar oss om att Gud inte kommer att tillåta att det onda fullständigt besegrar det goda. Nej, Bibeln försäkrar oss om att han snart kommer att gripa in och tillintetgöra alla de onda, medan han däremot kommer att föra dem som älskar honom in i en rättfärdig ny värld. (2 Petrus 2:9; Uppenbarelseboken 21:3, 4) Vid den tiden kommer de här tröstande orden att bli verklighet: ”Hoppas på Jehova och håll dig till hans väg, så upphöjer han dig till att ta jorden i besittning. När de ondskefulla utrotas ser du det.” (Psalm 37:34)

[Fotnot]

^ § 4 I den här artikeln används ordet ”kanaanéer” om alla de folk som Gud befallde Israel att fördriva.

[Ruta på sidan 14]

Godkänner Bibeln att människor för krig?

Rättfärdigar Guds befallning till Israel att tillintetgöra kanaanéerna att människor för krig i våra dagar? Nej, och det av minst tre skäl:

Gud visar ingen nation på jorden i våra dagar särskild ynnest. När israeliterna förkastade Jesus som Messias, förlorade de sin officiella ställning som Guds representanter – inbegripet ställningen som skarprättare. (Matteus 21:42, 43) Jehova betraktade därför israeliterna på samma sätt som han betraktade alla andra nationer. (3 Moseboken 18:24–28) Från och med den tiden kan ingen nation på jorden med rätta påstå att de har Guds stöd när de för krig.

Jehova tilldelar inte längre sina tillbedjare något särskilt land eller geografiskt område. Tvärtom finns hans tjänare i ”alla nationer och stammar” över hela jorden. (Uppenbarelseboken 7:9; Apostlagärningarna 10:34, 35)

Jesus visade klart och tydligt att hans efterföljare inte skulle ta del i krig. När han varnade för ett förestående angrepp mot Jerusalem, uppmanade han sina lärjungar att inte stanna kvar och strida utan fly, vilket de också gjorde. (Matteus 24:15, 16) I stället för att ta till vapen förtröstar de sanna kristna fullständigt på Guds rike, som snart kommer att ta bort all ondska från jorden. (Daniel 2:44; Johannes 18:36)

[Bild på sidan 15]

Exemplet med Rahab visar att vem som helst som verkligen vill kan tjäna Gud.