Korinth – staden som behärskade två hamnar

OM DU tittar på en karta över Grekland, ser du att större delen av landet består av en halvö och vad som ser ut att vara en stor ö i söder. De förbinds med varandra av ett smalt näs som är ungefär sex kilometer brett på det smalaste stället. Det kallas Korinthiska näset och förbinder huvuddelen av landet i norr med halvön Peloponnesos i söder.

Näset är också betydelsefullt av en annan orsak. Det har kallats havets bro. På östra sidan ligger Eginabukten, som öppnar sig mot Egeiska havet och östra Medelhavet, och på västra sidan ligger Korinthiska viken, som leder till Joniska havet, Adriatiska havet och västra Medelhavet. På näset ligger staden Korinth, som var en viktig anhalt för aposteln Paulus under hans missionsresor. I den forntida världen var staden känd för sitt välstånd, sin lyx och sin lössläppthet.

En strategiskt belägen stad

Korinth ligger nära den västra utkanten av den här viktiga landremsan. Staden har två hamnar, som ligger på var sin sida av det smala näset – Lechaion i väster och Kenkreai i öster. Den grekiske geografen Strabon beskrev därför Korinth som staden som ”behärskar två hamnar”. Dess strategiska läge gjorde att den  fick stor betydelse för den internationella samfärdseln och kom att kontrollera både handeln till lands i nord-sydlig riktning och handeln till sjöss i öst-västlig riktning.

Ända sedan forna tider hade fartyg från öster (Mindre Asien, Syrien, Fenicien och Egypten) och från väster (Italien och Spanien) kommit med sin last till Korinth. Lasten lossades i en av hamnarna och transporterades sedan den korta sträckan över land till andra sidan näset. Där lastades varorna på andra fartyg som fortsatte resan. Mindre båtar drogs tvärs över näset på en stenlagd väg som kallades diolkos. (Se  rutan på sidan 27.)

Varför föredrog sjömännen att ta landvägen över näset? Därför att de då slapp göra en farlig sjöresa på 32 mil i de stormpiskade farvattnen runt uddarna på södra Peloponnesos. Sjömännen undvek i synnerhet Kap Malea, om vilken det sades: ”Den som försöker runda Kap Malea kan glömma sitt hemland.”

Kenkreai – den sjunkna hamnen

Kenkreai, som ligger omkring 11 kilometer öster om Korinth, var den sista hamnen för fartyg som kom från Asien. I dag ligger den till hälften under vatten på grund av förödande jordbävningar som inträffade mot slutet av 300-talet v.t. Strabon beskrev Kenkreai som en hektisk och välbärgad plats, och den romerske filosofen Lucius Apuleius kallade den ”en stor och imponerande hamn som ständigt besöktes av fartyg från alla möjliga länder”.

Under romartiden hade hamnen två pirar som sträckte sig ut i havet som en hästsko och bildade ett inlopp som var mellan 150 och 200 meter brett. Hamnen kunde ta emot fartyg med en längd på upp till 40 meter. Vid utgrävningar på den sydvästra sidan fann man delar av ett tempel som tros ha varit helgat åt gudinnan Isis. Ett byggnadskomplex vid den motsatta sidan av hamnen var troligen en helgedom åt Afrodite. De här två gudinnorna betraktades som sjömännens skyddsgudinnor.

Den handel som bedrevs i hamnen kan ha varit en viktig anledning till att aposteln Paulus arbetade som tältmakare i Korinth. (Apostlagärningarna 18:1–3) I boken In the  Steps of St. Paul sägs det: ”När vintern närmade sig hade Korinths tältmakare, som också tillverkade segel, nästan mer att göra än de hann med. Eftersom det i båda hamnarna låg mängder av fartyg upplagda för vintern, då det inte gick att segla, och det var viktigt att man fick alla reparationer utförda och förråden påfyllda, måste skeppshandlarna från Lechaion och Kenkreai ha haft arbete åt nästan vem som helst som kunde sy en längd segelduk.”

Efter att ha stannat kvar i Korinth i över 18 månader seglade Paulus från Kenkreai till Efesos omkring år 52. (Apostlagärningarna 18:18, 19) Någon gång under de följande fyra åren bildades en kristen församling i Kenkreai. I Bibeln berättas det att Paulus bad de kristna i Rom att bistå en kristen kvinna som hette Febe och som tillhörde ”den församling som är i Kenkreai”. (Romarna 16:1, 2)

I våra dagar kan besökare bada i det kristallklara vattnet i den lilla viken vid Kenkreai bland lämningarna av den sjunkna hamnen. De flesta känner inte till att den här platsen för hundratals år sedan kännetecknades av intensiv kristen verksamhet och livlig handel. Så är det också med Korinths andra hamn, Lechaion, på västra sidan av näset.

Lechaion – porten mot väster

En stenlagd gata, Lechaionvägen, ledde direkt från det stora torget (agora) i Korinth till stadens västra hamn, Lechaion, två kilometer längre bort. Ingenjörer fördjupade en del av kuststräckan för att bygga hamnen och lade upp schaktmassorna på stranden för att skydda de fartyg som låg för ankar där mot de hårda vindarna från viken. Det här var en gång i tiden en av de största hamnarna vid Medelhavet. Arkeologer har grävt fram resterna av en fyr, en staty av Poseidon som håller en eldsflamma.

Längs med Lechaionvägen, som skyddades av dubbla murar, fanns gångbanor, offentliga byggnader, tempel och pelargångar med butiker. Här måste Paulus ha träffat människor som han kunde predika för – sådana som handlade eller bara stod och pratade, butiksinnehavare, slavar, affärsmän och andra.

Lechaion var inte bara en hamn och en handelsplats, utan också en flottbas. Somliga hävdar att trieren, ett av antikens effektivaste örlogsfartyg, konstruerades på Lechaions skeppsvarv av den korinthiske skeppsbyggaren Ameinokles omkring år 700 f.v.t. Athenarna använde de överlägsna triererna i den  avgörande segern över den persiska flottan vid Salamis år 480 f.v.t.

Det som en gång var en livlig hamn är i våra dagar inte mer än ”en rad mörka, vassbevuxna laguner”. Det finns inget som påminner om att en av Medelhavets största hamnar låg här för många hundra år sedan.

Korinth – en utmaning för de kristna

Korinths hamnar var inte bara handelsplatser, utan också inkörsportar för influenser som starkt påverkade människorna i staden. De bidrog till exempel till ökad handel och större välstånd. Korinth skaffade sig stora rikedomar genom att ta ut höga hamnavgifter och ta betalt för transport av varor och fartyg längs den stenlagda vägen över näset. Staden beskattade också det som transporterades till lands. Mot slutet av 600-talet f.v.t. gjorde de inkomster som staten fick genom avgifterna vid marknadsplatserna och hamnarna att man kunde avskaffa skatterna för stadens invånare.

Korinth fick ytterligare inkomster från köpmän som stannade till där. Många av dem levde i lyx och överflöd och hängav sig åt tygellöst festande. Staden vimlade också av sjömän som bidrog till dess rikedomar. Enligt Strabon gjorde de av med mycket pengar. Stadens invånare erbjöd många tjänster, bland annat underhåll av fartygen.

På Paulus tid uppges staden ha haft en befolkning på omkring 400 000, och det var endast Rom, Alexandria och Antiokia i Syrien som var större. Greker, romare, syrier, egyptier och judar bodde i Korinth. En ständig ström av resande anlände till stadens hamnar. Det var konstnärer, filosofer, sådana som skulle besöka idrottsspelen, affärsmän och andra. De här besökarna lämnade gåvor till templen och offrade åt gudarna. Allt det här gjorde Korinth till en livlig och blomstrande metropol – men det hade ett pris.

I boken In the Steps of St. Paul sägs det: ”I Korinth, som låg mellan två hamnar, utvecklades en kosmopolitism som hade färgats av sedeslösheten hos de främmande nationer vilkas fartyg låg i stadens hamnar.” Människor från Öst och Väst med osunda vanor och livsstilar möttes här i denna smältdegel. Det fick till följd att Korinth blev en moraliskt dekadent och skamlöst njutningslysten stad – den mest omoraliska och lössläppta staden i det antika Grekland. Att uppföra sig som invånarna i Korinth, att leva korinthiskt, blev liktydigt med att föra ett utsvävande och omoraliskt liv.

En sådan materialistisk och omoralisk miljö var ett hot mot de kristnas andliga hälsa. Jesu efterföljare i Korinth behövde uppmanas att bevara en godkänd ställning i Guds ögon. Det var därför lämpligt att Paulus i sina brev till korinthierna kraftigt fördömde girighet, utpressning och moralisk orenhet. När man läser de här inspirerade breven anar man genast det förnedrande inflytande som de kristna där måste kämpa mot. (1 Korinthierna 5:9, 10; 6:9–11, 18; 2 Korinthierna 7:1)

Men den internationella atmosfären i Korinth hade också sina fördelar. Invånarna kom ständigt i kontakt med nya idéer. De var mer vidsynta än människor i andra städer som Paulus besökte. En bibelkommentator säger: ”Öst mötte Väst i den här forntida hamnstaden, och det gjorde att dess invånare konfronterades med varje tänkbar ny idé, filosofi och religion som världen hade att komma med.” Följden blev att man tolererade olika religioner, och det underlättade förmodligen för Paulus när han predikade där.

Korinths båda hamnar – Kenkreai och Lechaion – bidrog till stadens välstånd och berömmelse. Men hamnarna gjorde också att det var en utmaning för de kristna som bodde i Korinth. Det är på liknande sätt i vår moderna värld. Materialismens och omoralens fördärvliga inflytande utgör ett andligt hot mot dem som fruktar Gud. Därför gör också vi väl i att följa de inspirerade uppmaningar som Paulus gav de kristna i Korinth.

[Ruta/Bild på sidan 27]

 DIOLKOS – SJÖFART PÅ TORRA LAND

Mot slutet av 600-talet f.v.t., när planerna på att bygga en kanal hade misslyckats, byggde Periandros, Korinths härskare, en genial anordning för transporter tvärs över näset. * Den kallades diolkos, som ordagrant betyder ”genomdragning”, och var en stenlagd väg. Stenarna hade djupa skåror där man hade placerat träplankor insmorda med fett. Lasten från fartyg som låg i en av hamnarna lossades, lades på hjulförsedda vagnar och drogs sedan på vägen över till den andra hamnen av slavar. Mindre fartyg, ibland med last ombord, drogs också över näset.

[Fotnot]

[Karta på sidan 25]

(För formaterad text, se publikationen)

GREKLAND

Korinthiska näset

Hamnen i Lechaion

Det forntida Korinth

Kenkreai

Korinthiska viken

Eginabukten

Peloponnesos

JONISKA HAVET

Kap Malea

EGEISKA HAVET

[Bild på sidan 25]

Fraktfartyg passerar numera genom Korinthkanalen

[Bild på sidan 26]

Hamnen i Lechaion

[Bild på sidan 26]

Hamnen i Kenkreai

[Bildkälla på sidan 25]

Todd Bolen/Bible Places.com