De första kristna i den grekiska världen

DE FLESTA som de kristna under det första århundradet predikade för talade grekiska. De skrifter som de kristna använde för att ge stöd åt budskapet om Jesus fanns tillgängliga på grekiska. När skribenter blev inspirerade att nedteckna det som senare kom att bli de kristna grekiska skrifterna, skrev de flesta på grekiska och använde uttryck och liknelser som de som hade kommit i kontakt med den grekiska kulturen lätt kunde förstå. Men varken Jesus eller hans apostlar eller någon av skribenterna till de kristna grekiska skrifterna var greker. De var faktiskt alla judar. (Romarna 3:1, 2)

Hur kom det sig då att grekiskan fick ett så stort inflytande på kristendomens spridning? Hur lade de kristna skribenterna och missionärerna under det första århundradet fram budskapet så att det tilltalade de grekisktalande läsarna och åhörarna? Och varför är den här perioden i den forntida historien av intresse för oss?

Den grekiska kulturens spridning

På 300-talet f.v.t. besegrade Alexander den store det persiska väldet och började lägga mer  av världen under sig. För att ena detta välde verkade han och hans efterträdare för att ”hellenisera” de erövrade områdena, dvs. införa det grekiska språket och den grekiska kulturen.

Även längre fram, när Rom hade besegrat Grekland och berövat det all politisk makt, fortsatte den grekiska kulturen att utöva ett starkt inflytande på grannfolken. Under de två första århundradena f.v.t. hade den romerska aristokratin en förkärlek för allt som var grekiskt – konst, arkitektur, litteratur och filosofi – något som fick skalden Horatius att yttra: ”Det erövrade Grekland erövrade sina okultiverade erövrare.”

Under romerskt herravälde blomstrade viktiga städer runt om i Mindre Asien, Syrien och Egypten som centrum för den grekiska kulturen. Den grekiska kulturen hade en civiliserande inverkan på allt från samhällsinstitutioner och lagar till handel, industri och till och med mode. I de flesta grekiska städer fanns ett gymnasion, där de unga männen fick utbildning, och en teater, där de grekiska dramerna sattes upp.

”Sakta men säkert drogs också judarna obevekligt med av den hellenistiska kulturens strömningar”, säger historikern Emil Schürer. Till att börja med gjorde judarnas religiösa nit att de stod emot det inflytande från hednisk religion som följde med det grekiska tänkesättet, men så småningom kom många sidor av judarnas liv att påverkas. När allt kommer omkring, säger Schürer, ”var det lilla judiska området på nästan alla sidor omgivet av hellenistiska grannar, som de i sin handel var tvungna att ha ständiga kontakter med”.

Septuaginta-översättningens roll

När många judar utvandrade och slog sig ner i länderna i Medelhavsområdet, kom de att bosätta sig i städer med hellenistisk kultur där man talade grekiska. De fortsatte att utöva den judiska religionen och reste varje år till Jerusalem för att fira de judiska högtiderna. Men med tiden förlorade många av dem sina kunskaper i hebreiska. * Det uppstod således ett behov av en översättning av den hebreiska bibeltexten till den grekiska som flertalet talade. Det var förmodligen i Alexandria i Egypten – ett betydande centrum för den hellenistiska kulturen – som judiska lärda tog sig an den uppgiften omkring år 280 f.v.t. Resultatet blev Septuaginta-översättningen.

Septuaginta-översättningen har kallats epokgörande. Den gjorde det möjligt för västvärlden att få tillgång till skatterna i Bibelns hebreiska skrifter. Utan den skulle kunskapen om hur Gud handlade med israeliterna ha varit dold i relativt okända skrifter på ett språk som de flesta inte längre förstod. Då skulle en världsomfattande evangelisering inte heller ha varit möjlig. I Septuaginta-översättningen fanns faktiskt den bakgrund, de begrepp och det språk som gjorde det möjligt att förmedla kunskapen om Jehova Gud till människor med skiftande etnisk bakgrund. På grund av att grekiskan var så allmänt utbredd var det språket väl lämpat för att predika och sprida sanningen om Gud.

Proselyter och sådana som fruktade Gud

På 100-talet f.v.t. hade judarna översatt många av sina litterära verk till grekiska och  författade nya direkt på det språket. Det här spelade en avgörande roll för att den icke-judiska världen skulle få kunskap om Israels historia och religion. Historiker skriver att många icke-judar under den här perioden var ”mer eller mindre knutna till de judiska kolonierna, tog del i deras tillbedjan och följde deras lagar helt eller delvis”. (The History of the Jewish People in the Age of Jesus Christ)

Somliga icke-judar omfattade rentav judendomen, accepterade omskärelsen och blev proselyter. Andra tog till sig vissa delar av judendomen utan att fördenskull konvertera. I den grekiska litteraturen kallades dessa personer ofta ”sådana som fruktade Gud”. Cornelius kallas ”en gudhängiven man, en som fruktade Gud”. Aposteln Paulus träffade många sådana gudfruktiga som anslutit sig till judarna i Mindre Asien och Grekland. I Antiokia i Pisidien riktade han sig till exempel till dem som hade församlats i synagogan med orden: ”Män, israeliter och ni andra som fruktar Gud.” (Apostlagärningarna 10:2; 13:16, 26; 17:4; 18:4)

När Jesu lärjungar började predika de goda nyheterna i judiska kolonier utanför Judeens gränser, hade därför många av dem som lyssnade i huvudsak en grekisk bakgrund. Förhållandena i dessa kolonier var mycket gynnsamma för kristendomens spridning. När det stod klart att Gud gav hoppet om räddning även till icke-judar, insåg lärjungarna att det i Guds ögon fanns ”varken jude eller grek”. (Galaterna 3:28)

Att predika för greker

Mot bakgrund av de religiösa och moraliska normer som folk av nationerna hade tvekade somliga kristna judar under det första århundradet att låta icke-judar bli medlemmar av den kristna församlingen. Men när det blev tydligt att Gud tog emot icke-judar, förklarade apostlarna och de äldste i Jerusalem att icke-judar som blivit kristna måste avhålla sig från blod, otukt och avgudadyrkan. (Apostlagärningarna 15:29) Det här var viktigt för alla som var påverkade av den grekiska kulturen, eftersom ”skamliga sexuella lidelser” och homosexuella handlingar var vanligt förekommande i det grekisk-romerska samhället. Ett sådant levnadssätt hörde inte hemma bland de kristna. (Romarna 1:26, 27; 1 Korinthierna 6:9, 10)

Ingen var mer framträdande än aposteln Paulus bland de kristna missionärer som predikade i den grekiska världen under det första århundradet. Än i dag kan man i Athen i Grekland vid foten av Areopagen se en bronstavla till minne av det välkända tal som Paulus höll i den staden. Skildringen finns nedtecknad i kapitel 17 i bibelboken Apostlagärningarna. Hans inledningsord, ”Athenare”, följde normen för hur offentliga talare i Grekland brukade börja sina tal, och detta fick hans åhörare, däribland epikureiska och stoiska filosofer, att slappna av. I stället för att bli irriterad på eller kritisera deras trosuppfattningar försökte Paulus vinna dem genom att erkänna att de tycktes vara mycket gudfruktiga. Han talade om deras altare ”Åt en okänd Gud” och lade en gemensam grund genom att säga att det var denne Gud som han hade tänkt tala om. (Apostlagärningarna 17:16–23)

Paulus nådde sina åhörare genom att använda begrepp som de kunde acceptera. Stoikerna kunde hålla med om att Gud är källan till mänskligt liv, att alla människor hör till samma släkte, att Gud inte är långt borta från någon enda av oss och att mänskligt liv är beroende av Gud. Den sista punkten understödde  han genom att citera från verk av stoiska skalder. Han citerade från ”Fainomena” av Aratos och från en hymn till Zeus av Kleanthes. Epikuréerna kunde också känna att de hade mycket gemensamt med Paulus – de trodde också att Gud lever och att man kan lära känna honom. Han behöver inte något från oss människor och bor inte i tempel gjorda med händer.

De uttryck som Paulus använde var välkända för hans åhörare. Enligt en källa var ”världen (kosmos)”, ”ättlingar” och ”det Gudomliga väsendet” uttryck som flitigt användes av grekiska filosofer. (Apostlagärningarna 17:24–29) Inte så att Paulus var villig att vattna ur sanningen för att vinna dem. Tvärtom, hans avslutande ord om uppståndelsen och domen stämde inte överens med deras trosuppfattningar. Men han anpassade ändå skickligt både det han sade och hur han sade det efter sin filosofiskt sinnade publik.

I många av sina brev riktade Paulus sig till församlingar i grekiska städer eller romerska kolonier som var starkt helleniserade. Han skrev dessa skrifter på ledig och kraftfull grekiska och använde skickligt sådana begrepp och exempel som var vanliga i den grekiska kulturen. Han nämner idrottstävlingarna, segrarens belöning, uppfostraren som följde med en pojke till skolan och många andra bilder från livet i den grekiska världen. (1 Korinthierna 9:24–27; Galaterna 3:24, 25) Paulus var villig att låna uttryck från det grekiska språket, men han avvisade bestämt den grekiska moralen och de grekiska religiösa idealen.

Att bli allt för alla slags människor

Aposteln Paulus insåg att han var tvungen att bli allt för alla slags människor när han predikade de goda nyheterna. Han skrev: ”För judarna [har jag] blivit som en jude för att kunna vinna judar.” Och för grekerna blev han som en grek, för att kunna hjälpa dem att förstå Guds avsikter. Det var naturligtvis inte så svårt för Paulus att göra detta, eftersom han var jude från en helleniserad stad. De kristna i dag behöver göra något liknande. (1 Korinthierna 9:20–23)

I våra dagar flyttar miljontals människor mellan olika länder och kulturer. Det här utgör en stor utmaning för de kristna, som försöker predika de goda nyheterna om Guds kungarike och utföra Jesu befallning att göra ”lärjungar av människor av alla nationerna”. (Matteus 24:14; 28:19) Gång på gång har de märkt att människor reagerar positivt och tar de goda nyheterna till hjärtat när de får höra dem på sitt eget språk.

Det är därför som den här tidskriften, Vakttornet förkunnar Jehovas kungarike, varje månad ges ut på 169 språk och tidskriften Vakna! på 81 språk. Många Jehovas vittnen gör dessutom stora ansträngningar för att lära sig ett nytt språk, däribland sådana svåra språk som arabiska, kinesiska och ryska, för att kunna berätta om de goda nyheterna för människor som har flyttat in i deras grannskap. De har samma mål som de kristna under det första århundradet. Aposteln Paulus uttryckte detta väl när han sade: ”För alla slags människor har jag blivit allt för att i alla händelser kunna rädda några.” (1 Korinthierna 9:22)

[Fotnot]

[Karta på sidan 18]

(För formaterad text, se publikationen)

Rom

GREKLAND

Athen

ASIA

Antioch (of Pisidia)

KILIKIEN

SYRIEN

JUDEEN

Jerusalem

EGYPTEN

Antiokia (i Pisidien)

Kyrene

MEDELHAVET

[Bild på sidan 19]

”Septuaginta”-översättningen var till hjälp för att förmedla kunskapen om Jehova under det första århundradet

[Bildkälla]

Israel Antiquities Authority

[Bild på sidan 20]

Bronstavla till minne av Paulus tal på Areopagen