En ”israelitisk flicka” i vår tid

TVÅ veckor innan åminnelsen av Jesu död skulle högtidlighållas gjorde familjen Sales i Praia Grande i Brasilien upp en lista över personer de tänkte inbjuda. Sexåriga Abigayl fick en inbjudan som hon skulle få lämna till vem hon ville.

”Jag vill ge den till mannen som brukar le mot mig”, sade hon.

”Vem är det?” frågade föräldrarna.

”Han som sitter i rullstol”, svarade hon.

Fyra dagar senare pekade Abigayl ut mannen för sina föräldrar. Walter, som han hette, bodde bara ett kvarter från Rikets sal. Mer än 15 år tidigare, när han var 28 år, hade han varit med om en bilolycka och blivit förlamad från midjan och neråt. Han hade två livvakter, eftersom han hade det mycket gott ställt. Abigayls föräldrar bad om tillstånd att få träffa Walter och förklarade för honom att deras dotter ville ge honom en inbjudan.

När Abigayl hade berättat vad inbjudan gällde sade hon: ”Alla de andra i vår Rikets sal har fått många inbjudningar, men jag har bara fått en. Du är den enda jag har bjudit. Om inte du kommer, så kommer det ingen som jag har bjudit. Men om du kommer blir jag jätteglad, och Jehova blir ännu gladare.”

På dagen för Åminnelsen höll församlingsmedlemmarna på att städa Rikets sal inför kvällen. Walter åkte förbi Rikets sal den eftermiddagen, och när han fick se Abigayl bad han chauffören stanna bilen. Han öppnade fönstret och frågade Abigayl vad hon gjorde. Hon berättade att de höll på att städa Rikets sal för att det skulle se fint ut när han kom.

Den kvällen var Abigayl orolig. Talet började, och hon satt och tittade sig omkring för att se om Walter hade kommit. Plötsligt kom han in tillsammans med sina livvakter. Abigayl sprack upp i ett stort leende. Efter talet sade Walter att han egentligen hade varit på väg till en annan stad men ändrat sig och åkt till Rikets sal bara för hennes skull. Sedan sade han: ”Det talet var precis vad jag behövde höra.” Han bad om att få en bibel, och han började studera Bibeln och gå på mötena.

Walters syster blev så småningom nyfiken på Abigayl och sade att hon ville träffa henne, eftersom Walter pratade så ofta om henne. När hon träffade Abigayl blev hon glad över att se vilken fin flicka hon är. ”Nu vet jag varför min bror är så lycklig”, sade hon.

Walter fortsätter att studera och komma till mötena. Han ger också kommentarer och berättar för andra vad han har lärt sig. Abigayl påminner verkligen om den israelitiska flicka som hjälpte Naaman att lära känna den sanne Guden, Jehova. (2 Kungaboken 5:2–14)