FÖR några år sedan bodde Cesar och hans fru Rocio i ett fint hus i Kalifornien. De levde ett gott liv och hade inga barn. Cesar arbetade heltid med ventilation, värme och luftkonditionering, och Rocio arbetade deltid på en läkarmottagning. Men så hände något som förändrade hela deras liv. Vad var det?

I oktober 2009 skickade avdelningskontoret i USA ut ett brev till alla församlingar i landet. Man uppmuntrade frivilliga arbetare med olika yrkeskunskaper att ansöka om tillfällig beteltjänst för att hjälpa till med bygget vid avdelningskontorets anläggning i Wallkill i staten New York. Även de som egentligen passerat åldersgränsen för att söka till Betel uppmuntrades att skicka in en ansökan. ”Med tanke på vår ålder förstod vi att det här tillfället att få tjäna på Betel aldrig skulle komma igen”, berättar Cesar och Rocio. ”Den chansen ville vi inte missa för allt i världen!” De ansökte omedelbart.

Det gick mer än ett år utan att de hörde något från Betel. Men de fortsatte ändå att förenkla sitt liv för att lättare nå sitt mål. Cesar berättar: ”Vi byggde om garaget till en enrumslägenhet så att vi skulle kunna hyra ut huset. Sedan flyttade vi ut ur vårt drömhem på 200 kvadrat, som vi hade byggt bara några år tidigare, och flyttade in i vår nya lägenhet på 25 kvadrat. De här förändringarna skulle göra det lättare för oss att tacka ja om vi skulle få en inbjudan till Betel.” Vad hände sedan? ”En månad efter att vi hade flyttat in i vår lilla lägenhet blev vi inbjudna att tjäna som tillfälliga arbetare i Wallkill. Det var uppenbart för oss att Jehova fick något att välsigna när vi gjorde de här förenklingarna”, säger Rocio.

Flera hundra bröder och systrar har precis som Cesar och Rocio gjort stora förändringar för att kunna vara med vid byggnadsarbetet i staten New York. En del av dem håller på med utbyggnaden  av anläggningen i Wallkill, och många andra hjälper till med att bygga det nya huvudkontoret i Warwick. * Många par har lämnat fina hem, bra jobb och till och med husdjur för att kunna tjäna Jehova i större utsträckning. Har Jehova välsignat dem när de har gett av sig själva på det här sättet? Absolut!

Way, som är elektriker, och hans fru Debra är båda närmare 60. De sålde sitt hem och sina saker i Kansas och flyttade till Wallkill för att kunna pendla till Betel. * Även om det krävde en hel del förändringar så tycker de ändå att det var värt det. Debra säger: ”Ibland känns det som att jag har klivit rakt in i ett bygge i någon av de paradisbilder som finns i vår litteratur.”

Melvin och Sharon i South Carolina sålde sitt hus och sina saker för att kunna hjälpa till i Warwick. Det var inte lätt att lämna allt bakom sig, men de känner sig ändå glada över att kunna vara med vid ett sådant speciellt projekt. De säger: ”Glädjen man känner när man får göra något som blir till nytta för hela organisationen är en fantastisk känsla.”

Kenneth och hans fru Maureen är i 55-årsåldern. Kenneth har varit byggnadsarbetare men är nu pensionär, och han och Maureen flyttade från Kalifornien för att vara med vid projektet i Warwick. För att de skulle ha möjlighet att flytta kom de överens med en syster i församlingen om att hon skulle ta hand om deras hus. Och eftersom Kenneths pappa var gammal bad de sina familjemedlemmar att ta ett större ansvar för att hjälpa honom. Ångrar de att de gjorde uppoffringar för att kunna tjäna på Betel? Inte alls! Kenneth säger: ”Vi får oerhört mycket tillbaka. Naturligtvis finns det utmaningar, men vi lever ett väldigt givande liv och skulle definitivt rekommendera den här typen av tjänst till andra.”

De allra flesta som har ställt upp har haft vissa hinder att övervinna. William och Sandra, som båda är strax över 60, är exempel på det. De bodde i Pennsylvania och trivdes med det. Där drev de ett framgångsrikt företag som tillverkade maskindelar, och de hade 17 anställda. De tillhörde samma församling som de hade gjort sedan de var små och hade större delen av sin släkt i närheten. De var med andra ord djupt rotade där. När de fick möjligheten att bli pendlare i Wallkill insåg de att de i så fall skulle behöva lämna i princip  allt och alla som de kände sig hemma med. ”Den allra största utmaningen för oss har varit att våga gå utanför vår trygghetszon”, säger William. Men efter många böner bestämde de sig för att flytta, och det ångrar de inte. Han fortsätter: ”Den glädje vi känner över att få tjäna tillsammans med betelfamiljen går inte att jämföra med någonting annat. Sandra och jag har aldrig varit lyckligare!”

Ricky arbetade som byggledare på Hawaii när han fick en förfrågan om att bli pendlare och jobba på projektet i Warwick. Hans fru Kendra ville gärna att han skulle tacka ja, men de hade något viktigt att ta hänsyn till – Jacob, deras 11-årige son. De funderade på om det verkligen skulle vara så klokt att flytta hela familjen till staten New York och om Jacob skulle kunna anpassa sig till en helt ny och annorlunda plats.

”Det var viktigt för oss att tillhöra en församling där det fanns ungdomar som satsade på sanningen”, säger Ricky. ”Vi ville att Jacob skulle ha en bra umgängeskrets.” Men det visade sig att församlingen de till slut hamnade i hade väldigt få barn, men många beteliter. Han fortsätter: ”När vi hade varit på vårt första möte frågade jag Jacob vad han tyckte om vår nya församling, speciellt med tanke på att det inte fanns några i hans ålder. Han svarade: ’Oroa dig inte pappa. Jag kommer att bli kompis med de unga betelbröderna.’”

Jacob blev mycket riktigt kompis med de unga beteliterna. Hur påverkades han av det? Ricky berättar: ”En kväll gick jag förbi Jacobs rum och såg att det fortfarande var tänt. Jag väntade mig att jag skulle komma på honom med att spela något spel, men han satt och läste Bibeln! När jag frågade honom vad han gjorde svarade han: ’Jag är en ny betelit, och då ska jag läsa Bibeln på ett år.’” Man kan lugnt säga att Ricky och Kendra är överlyckliga – inte bara för att Ricky kan vara med vid byggnadsarbetet i Warwick, utan också för att flytten har hjälpt deras son att utveckla sitt förhållande till Jehova. (Ords. 22:6)

Byggprojekten som pågår i Wallkill och Warwick kommer så småningom att slutföras, så de som arbetar där är införstådda med att deras beteltjänst är tillfällig. Är de väldigt oroade över vart de ska ta vägen eller vad de ska göra efteråt? Nej, inte ett dugg. Vi ska se hur två medelålders par från Florida känner. John, som arbetar som  byggledare, och hans fru Carmen är tillfälliga arbetare i Warwick. De säger: ”Vi har sett hur Jehova har tagit hand om våra behov ända tills nu. Och Jehova skulle ju inte hjälpa oss hela vägen hit och sedan bara överge oss.” (Ps. 119:116) Luis arbetar med att utveckla sprinklersystem och brandskydd. Han och hans fru Quenia tjänar i Wallkill, och de säger så här: ”Vi har redan sett hur generös Jehova är. Han har gett oss allt vi behöver materiellt sett. Och även om vi inte vet hur, när eller var, så vet vi en sak: att han kommer att fortsätta ta hand om oss.” (Ps. 34:10; 37:25)

Många av vännerna som har hjälpt till med byggnadsarbetet i New York hade säkert kunnat hitta anledningar att inte erbjuda sig. Men de prövade Jehova – precis som han uppmuntrar oss alla att göra: ”Pröva mig i detta avseende, det ber jag er, ... om jag inte kommer att öppna himlens dammluckor för er och tömma ut välsignelse över er i rikt mått.” (Mal. 3:10)

Kommer du också att pröva Jehova och få uppleva hur generös han är? Be till Jehova och fundera noga på vad du kan göra för att vara med i något av alla spännande byggprojekt som är på gång inom organisationen, antingen i New York eller på andra ställen. Då kommer du att få uppleva hur Jehova belönar dig. (Mark. 10:29, 30)

Dale och Cathy från Alabama rekommenderar varmt den här typen av tjänst. Dale är ingenjör, och tillsammans hjälper de till på bygget i Wallkill. De säger: ”Om du vågar kliva utanför din trygghetszon kommer du att få chansen att se hur Jehovas ande hjälper till.” Vad kan du göra om du skulle vilja satsa på sådan verksamhet? Dale säger: ”Förenkla, förenkla och förenkla lite till. Det kommer du aldrig att ångra!” Gary från North Carolina har 30 års erfarenhet inom byggbranschen. Något av det som han och hans fru Maureen har uppskattat mest med att arbeta i Warwick har varit att ”lära känna och arbeta tillsammans med alla dessa underbara bröder och systrar som har ägnat hela sitt liv åt att tjäna Jehova på Betel”. Gary tillägger: ”För att kunna tjäna på Betel måste man leva ett enkelt liv, och det är det bästa vi kan göra i den här tiden.” Jason och Jennifer kommer från Illinois, där Jason arbetade för en elentreprenör. De säger att arbetet på betelbygget i Wallkill är så nära livet i den nya världen man kan komma. Jennifer säger: ”Det är fantastiskt att känna att allt man gör är värdefullt för Jehova, både nu och i den framtid han har lovat oss. Han ger oss mer än vi kan tänka oss.”