1. Vad upptäckte Nehemja när han återvände till Jerusalem? (Se bilden i inledningen.)

JERUSALEMS invånare har fått något att prata om. En ökänd utlänning bor i en av templets kamrar. Leviter lämnar sina uppgifter. De äldste bedriver handel på sabbaten i stället för att ta ledningen i tillbedjan. Många israeliter gifter sig med icke-judar. Det här är bara några av de problem som oroar Nehemja när han återvänder till Jerusalem strax efter år 443 f.v.t. (Neh. 13:6)

2. Hur blev Israel en helig nation?

² Som nation var Israel överlämnad åt Gud. År 1513 f.v.t. hade israeliterna lovat att göra Jehovas vilja. De sa: ”Allt vad Jehova har sagt vill vi göra.” (2 Mos. 24:3) Så Gud helgade dem, eller avskilde dem som sitt utvalda folk. Vilket privilegium! Fyrtio år senare påminde Mose: ”Du är ett heligt folk för Jehova, din Gud. Dig har Jehova, din Gud, utvalt till att vara hans folk, en särskild egendom, bland alla folk som är på jordens yta.” (5 Mos. 7:6)

3. Hur var judarnas andlighet när Nehemja kom till Jerusalem för andra gången?

³ Sorgligt nog varade inte Israels entusiasm över att vara en helig nation särskilt länge. Även om det alltid fanns enskilda individer som tjänade Gud, var de flesta judar mer intresserade av att ge ett heligt eller fromt intryck än av att göra Guds vilja. När Nehemja kom till Jerusalem för andra gången hade det gått omkring hundra år sedan en grupp trogna judar återvänt från Babylon för att återupprätta sann tillbedjan. Och än en gång hade nationens andlighet avtagit.

4. Vilka punkter som kan hjälpa oss att förbli heliga ska vi gå igenom?

⁴ I likhet med israeliterna har Jehovas vittnen i vår tid helgats av Gud. Både smorda kristna och de som tillhör den ”stora skaran” är heliga, avskilda  för helig tjänst. (Upp. 7:9, 14, 15; 1 Kor. 6:11) Israeliterna förlorade sitt goda förhållande till Jehova därför att de inte förblev heliga. Vi vill inte att samma sak ska hända oss. Vad kan vi göra för att förhindra det, så att vi kan förbli heliga och Jehova kan använda oss i sin tjänst? I den här artikeln ska vi se närmare på fyra lärdomar vi kan dra från Nehemjas trettonde kapitel: 1) Undvik dåligt umgänge, 2) understöd Jehovas verk, 3) prioritera andliga intressen och 4) skydda din kristna identitet. Vi ska nu gå igenom dem i tur och ordning.

5, 6. Vilka var Eljasib och Tobia, och vilket förhållande hade de till varandra?

⁵ Läs Nehemja 13:4–9. Eftersom världen omkring oss är oren är det inte lätt för oss att förbli heliga. Bibeln berättar om översteprästen Eljasib och en man vid namn Tobia, som var ammonit och troligen en lägre tjänsteman under den persiske kungen. Tobia och hans vänner hade motarbetat Nehemjas arbete med att återuppbygga Jerusalems murar. (Neh. 2:10) Ammoniter hade inte tillträde till tempelområdet. (5 Mos. 23:3) Så hur kunde översteprästen tillåta att en man som Tobia vistades i en av templets matsalar?

⁶ Tobia hade ett nära samarbete med Eljasib. Tobia och hans son Jehohanan hade gift sig med judiska kvinnor, och många judar talade väl om Tobia. (Neh. 6:17–19) En av Eljasibs sonsöner var gift med en dotter till Sanballat, ståthållare i Samaria och en av Tobias närmaste vänner. (Neh. 13:28) Dessa band kan förklara varför översteprästen Eljasib lät sig påverkas av en icke troende, som också var motståndare. Men Nehemja var lojal mot Jehova och kastade ut allt Tobias bohag ur matsalen.

7. Vad måste alla Guds tjänare, även de äldste, göra för att förbli heliga?

⁷ Vi är Guds överlämnade folk, så lojaliteten mot Jehova måste komma först i våra liv. Om vi inte följer hans rättfärdiga normer kan vi inte förbli heliga inför honom. Vi får inte låta familjeband bli viktigare än Bibelns principer. Äldste i församlingen vägleds av Jehovas sätt att tänka, inte av sina egna åsikter eller känslor. (1 Tim. 5:21) De är noga med att undvika sådant som kan äventyra deras förhållande till Gud. (1 Tim. 2:8)

8. Vad behöver vi tänka på när vi väljer vänner?

⁸ Vi måste komma ihåg att ”dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor”. (1 Kor. 15:33) En del släktingar kanske påverkar oss i fel riktning. Eljasib hade varit ett gott exempel för folket när han helhjärtat hjälpte Nehemja i arbetet med att återuppbygga Jerusalems murar. (Neh. 3:1) Men med tiden påverkades Eljasib av det dåliga inflytandet från Tobia och andra, och han började göra sådant som gjorde honom oren i Jehovas ögon. Vi behöver umgås med sådana som uppmuntrar oss att göra det som är rätt, till exempel att läsa Bibeln, gå på församlingens möten och ta del i tjänsten på fältet. Släktingar som hjälper oss att göra det som är rätt är särskilt älskade och uppskattade.

9. Varför lämnade leviterna sina uppgifter i templet, och vad gjorde Nehemja åt saken?

⁹ Läs Nehemja 13:10–13. Det verkar som att bidragen till templet så gott  som hade upphört när Nehemja återvände till Jerusalem. Eftersom leviterna inte fick sin försörjning, lämnade de sina uppgifter och gav sig i väg ut för att arbeta på sina fält. Nehemja lade ansvaret för situationen på styresmännen. De skötte tydligen inte sina uppgifter. Antingen samlade de inte in tiondet från folket, eller så förde de inte in det till templet, som de hade fått i uppgift att göra. (Neh. 12:44) Så Nehemja ordnade så att tiondet samlades in. Han utsåg pålitliga män som skulle ta hand om tempelförråden och se till att leviterna fick sina andelar.

10, 11. Hur kan vi understödja sann tillbedjan?

¹⁰ Kan vi lära oss något av det här? Ja, det påminner oss om att vi har privilegiet att ära Jehova med våra värdefulla ting. (Ords. 3:9) När vi ger bidrag för att understödja Jehovas verk ger vi bara honom det som redan är hans. (1 Krön. 29:14–16) Vi kanske inte tycker att vi har så mycket att bidra med, men om önskan finns där kan vi alla vara med och ge. (2 Kor. 8:12)

¹¹ Under många år brukade en familj med åtta barn bjuda ett pmsu-par på mat en gång i veckan. Mamman sa ofta: ”När jag ändå dukar för tio kan jag lika gärna duka för två till.” Ett mål mat i veckan kanske inte låter mycket, men tänk så tacksamma pionjärerna var för den gästfriheten! De visade sig i sin tur vara en välsignelse för familjen. Den uppmuntran och de erfarenheter paret delade med sig av motiverade barnen att göra andliga framsteg. Längre fram började alla åtta i heltidstjänsten.

12. Hur kan förordnade bröder föregå med gott exempel i församlingen?

¹² En annan sak vi kan lära oss är detta: I likhet med Nehemja tar förordnade bröder i vår tid ledningen i tillbedjan av Jehova. Deras exempel blir till nytta för andra i församlingen. På det sättet efterliknar de aposteln Paulus. Han gav sitt stöd åt sann tillbedjan och gav praktisk vägledning. Han gav till exempel flera bra förslag på hur man kan ge bidrag. (1 Kor. 16:1–3; 2 Kor. 9:5–7)

13. Hur betraktade några judar sabbaten?

¹³ Läs Nehemja 13:15–21. Om vi låter oss distraheras av materiella saker kan vi gradvis förlora vår andlighet. Vi läser i 2 Moseboken 31:13 att sabbatsdagen  skulle påminna israeliterna om att de var ett helgat folk. På sabbaten skulle familjen tillbe Jehova tillsammans, be och begrunda hans lag. Men för några av Nehemjas samtida hade sabbaten blivit en dag som alla andra, de köpte och sålde som vanligt. Tillbedjan hade hamnat i bakgrunden. När Nehemja såg vad de gjorde stängde han stadsportarna innan solen gick ner under den sjätte dagen och körde i väg handelsmännen innan sabbaten började.

14, 15. a) Vad kan hända om vi helt går upp i vårt arbete? b) Hur kan vi komma in i Guds vila?

¹⁴ Vad kan vi lära oss av det här? Om vi skulle gå helt upp i att tjäna pengar blir vi lätt splittrade, särskilt om vi tycker om vårt arbete. Kom ihåg att Jesus sa att man inte kan vara slav åt två herrar. (Läs Matteus 6:24.) Nehemja var välbärgad och kunde ha gått in för att göra affärer med tyrierna och andra affärsmän. Men vad gjorde han i stället? (Neh. 5:14–18) Han lade all sin tid och energi på att hjälpa sina landsmän och att göra sådant som blev till ära för Jehovas namn. På samma sätt är äldste och biträdande tjänare i vår tid inriktade på församlingens bästa, och vännerna älskar dem för det. Resultatet blir att församlingen kännetecknas av kärlek, frid och trygghet. (Hes. 34:25, 28)

¹⁵ Även om de kristna inte behöver hålla sabbaten säger Paulus att det ”återstår ... en sabbatsvila för Guds folk”. Han tillägger: ”Den som har kommit in i Guds vila, han har också själv fått vila från sina egna verk, liksom Gud från sina.” (Hebr. 4:9, 10) Som kristna kan vi komma in i Guds vila genom att lydigt arbeta i linje med hans avsikt. Prioriterar du och din familj den andliga familjekvällen, möten och tjänst på fältet? Vi kanske måste vara bestämda mot vår arbetsgivare eller våra affärskontakter, särskilt om de inte respekterar att vi vill sätta sanningen främst. Vi kan så att säga behöva stänga stadsportarna och köra i väg tyrierna för att kunna prioritera rätt och sätta Jehova främst i våra liv. Eftersom vi tillhör Jehovas avskilda och heliga folk behöver vi fråga oss själva om det syns i våra liv att vi har satt Jehova främst. (Matt. 6:33)

16. Hur hotades nationens identitet som ett heligt och avskilt folk på Nehemjas tid?

¹⁶ Läs Nehemja 13:23–27. På Nehemjas tid gifte sig israelitiska män med utländska kvinnor. Vid sitt första besök i Jerusalem hade han fått alla de äldre männen att underteckna en skriftlig överenskommelse om att inte gifta sig med icke-judar. (Neh. 9:38; 10:30) Men ett antal år senare upptäckte han att judiska män inte bara hade tagit sig utländska hustrur, utan att de också var på väg att förlora sin identitet som ett avskilt och heligt folk. De utländska kvinnornas barn kunde varken läsa eller tala hebreiska. Skulle de känna sig som israeliter när de växte upp? Eller skulle de snarare se sig själva som ashdoditer, ammoniter eller moabiter? Hur troligt var det att de skulle kunna förstå Guds lag om de inte kunde hebreiska? Hur skulle de kunna lära känna Jehova och välja att tillbe honom i stället för de falska gudar som deras mammor tillbad? Bestämda åtgärder behövde vidtas, och det snabbt! Det var just vad Nehemja gjorde. (Neh. 13:28)

17. Hur kan föräldrar hjälpa sina barn att få ett eget förhållande till Jehova?

 ¹⁷ Vi i vår tid behöver aktivt hjälpa våra barn att utveckla en kristen identitet. Föräldrar kan fråga sig själva: ”Hur bra är mina barn på att tala det ’rena språket’, dvs. hur bra förstår de sanningen från Bibeln och hur mycket pratar de om den? (Sef. 3:9) Visar det mina barn pratar om att de påverkas av Guds ande eller av världens ande?” Ge inte upp om du märker att de har en del att arbeta på. Det tar tid att lära sig ett språk, särskilt när det finns mycket runt omkring som stör. Dina barn utsätts för en enorm press att kompromissa. Du måste därför ha tålamod. Använd den andliga familjekvällen och andra tillfällen för att hjälpa dem att utveckla ett nära förhållande till Jehova. (5 Mos. 6:6–9) Påminn dem om varför det är bra för oss att inte likna människorna i Satans värld. (Joh. 17:15–17) Och försök verkligen nå hjärtat.

18. Varför är föräldrarna de som bäst kan hjälpa sina barn?

¹⁸ När allt kommer omkring är det upp till barnen att själva bestämma om de vill tjäna Gud eller inte. Men föräldrar kan göra mycket för att hjälpa dem. De kan föregå med gott exempel, sätta tydliga gränser och resonera om konsekvenserna av dåliga beslut. Ni föräldrar är de som bäst kan hjälpa era barn att gå framåt andligen, så att de sedan kan välja att överlämna sig åt Jehova. De behöver er hjälp för att utveckla och bevara sin kristna identitet. Naturligtvis behöver vi alla vara på vår vakt så att vi inte förlorar våra bildliga ”ytterkläder” – de egenskaper och normer som identifierar oss som efterföljare till Kristus. (Upp. 3:4, 5; 16:15)

19, 20. Vad kan vi göra för att Jehova ska komma ihåg oss?

¹⁹ En som levde samtidigt med Nehemja var profeten Malaki. Han sa att ”en minnesbok blev skriven ... för dem som fruktar Jehova och för dem som tänker på hans namn”. (Mal. 3:16, 17) Gud kommer aldrig att glömma dem som fruktar honom och älskar hans namn. (Hebr. 6:10)

²⁰ Nehemja bad: ”Min Gud, kom ihåg det, mig till godo.” (Neh. 13:31) Precis som i Nehemjas fall kommer våra namn att finnas i Guds minnesbok om vi också i fortsättningen undviker dåligt umgänge, ger vårt stöd åt Jehovas verk, prioriterar andliga intressen och skyddar vår kristna identitet. Vi behöver följa Bibelns råd: ”Fortsätt att pröva er själva, om ni är i tron.” (2 Kor. 13:5) Om vi gör vårt bästa för att förbli en del av Jehovas avskilda och heliga folk kan vi vara säkra på att han kommer ihåg oss.