Bidrar du till att våra möten blir uppbyggande?
Bidrar du till att våra möten blir uppbyggande?
”När ni kommer tillsammans, ... låt allt ske till uppbyggelse.” (1 KOR. 14:26)
1. Vad är ett viktigt syfte med kristna möten, enligt 1 Korinthierna, kapitel 14?
”VILKET uppmuntrande möte!” Har du sagt så efter ett möte i Rikets sal någon gång? Det har du säkert. Församlingsmötena är en källa till uppmuntran, och det är inte särskilt förvånande. Ett viktigt syfte med våra möten är ju att alla närvarande ska bli stärkta andligen. Och så var det också under den första kristna tiden. Lägg märke till hur Paulus betonar detta i sitt första brev till korinthierna. I det fjortonde kapitlet framhåller han gång på gång att allt som framförs vid ett möte bör ha samma syfte – det ska vara ”till församlingens uppbyggelse”. (Läs 1 Korinthierna 14:3, 12, 26.) *
2. a) Vad gör mötena uppbyggande? b) Vilken fråga ska vi se lite närmare på?
2 Vi förstår att det främst är på grund av Guds ande som mötena blir uppbyggande. Därför börjar vi varje möte med en innerlig bön till vår himmelske Fader, Jehova, och ber att han ska välsigna vårt möte genom sin heliga ande. Men vi vet också att alla i församlingen kan hjälpa till att göra mötesprogrammet så uppbyggande som möjligt. Så vad skulle vi personligen kunna göra för att se till att mötena på Rikets sal alltid är en källa till andlig styrka och uppmuntran?
3. Hur viktiga är våra möten?
3 För att få svar på det ska vi först se på vad de som leder mötena bör tänka på. Vi ska också se hur hela församlingen kan bidra till att mötena blir uppmuntrande. Det här ämnet intresserar oss eftersom våra möten är heliga. Ja, att vara med vid möten och ta del i dem är viktiga inslag i vår tillbedjan av Jehova. (Ps. 26:12; 111:1; Jes. 66:22, 23)
Ett möte där vi studerar Bibeln
4, 5. Vad är syftet med Vakttornsstudiet?
4 Vi vill alla få ut så mycket som möjligt av Vakttornsstudiet varje vecka. För att klart förstå huvudsyftet med det mötet kan vi påminna oss några av de förändringar som har gjorts med tidskriften Vakttornet och studieartiklarna.
5 Från och med det första numret av studieupplagan av Vakttornet (15 januari 2008) lades det till något viktigt på framsidan. Lade du märke till det? Titta på framsidan av den här tidskriften. Där, vid foten av tornet, ser du en uppslagen bibel. Detta understryker syftet med Vakttornsstudiet – att studera Bibeln. Ja, vid Vakttornsstudiet förklaras Guds ord noggrant, precis som på Nehemjas tid, då man läste ur lagen ”samtidigt som den noggrant förklarades och man angav dess innebörd”. (Neh. 8:8; Jes. 54:13)
6. a) Vilken justering gjordes i samband med Vakttornsstudiet? b) Vad är viktigt när det gäller bibelställen som ska högläsas?
6 Eftersom Bibeln är vår främsta lärobok, gjordes samtidigt en justering i samband med Vakttornsstudiet. Vid flera bibelhänvisningar i studieartiklarna står det ”läs”. Vi uppmuntras alla att följa med i vår egen bibel när de här bibelställena blir lästa under mötet. (Apg. 17:11) Varför det? Guds råd gör ett djupare intryck på oss när vi ser dem i vår egen bibel. (Hebr. 4:12) Därför måste den som leder studiet ge alla tillräckligt med tid så att de hinner slå upp bibelställena och följa med under högläsningen.
Mer tid till att uttrycka sin tro
7. Vad får vi möjlighet till under Vakttornsstudiet?
7 En annan förändring har med studieartiklarnas längd att göra. På senare år har de blivit kortare. Nu går det åt mindre tid till att läsa paragraferna, vilket ger vännerna mer tid att svara. Fler i församlingen får nu möjlighet att uttrycka sin tro offentligt, till exempel svara på de tryckta frågorna, tillämpa ett bibelställe eller berätta en kort erfarenhet som visar hur förståndigt det är att följa Bibelns principer. Det bör också ges tid till att kommentera bilderna. (Läs Psalm 22:22; 35:18; 40:9.)
8, 9. Vilken uppgift har studieledaren?
8 Men för att den här extra tiden inte ska försvinna är det bra om svaren är korta och om studieledaren undviker att själv kommentera för mycket. Så vad kan hjälpa studieledaren att hitta rätt balans mellan sina egna kommentarer och församlingens, så att mötet blir uppbyggande för alla?
9 En illustration kan hjälpa oss att få svar på den frågan. Ett Vakttornsstudium som leds på ett bra sätt är som en vacker blombukett. Precis som en stor bukett består av många olika blommor, består Vakttornsstudiet av många olika kommentarer. Och precis som varje blomma i en bukett skiljer sig i färg och form, skiljer sig kommentarerna i längd och innehåll. Var kommer studieledaren in i bilden? Hans enstaka kommentarer är som de få kvistar grönt som binds in i en bukett. De kvistarna tar inte överhanden. De är i stället till för att ge stadga och bidra till helhetsintrycket. Så den som leder studiet måste komma ihåg att hans uppgift inte är att ta över, utan att hjälpa vännerna att ge uttryck för sin tro. Ja, när vännernas många skiftande svar och studieledarens få kommentarer skickligt sätts samman bildar de en vacker bukett av ord som gör alla närvarande glada och uppmuntrade.
”Ett lovprisningens offer”
10. Hur såg de första kristna på församlingens möten?
10 Paulus beskrivning av kristna möten i 1 Korinthierna 14:26–33 hjälper oss att förstå hur dessa möten hölls under det första århundradet. En bibelkännare kommenterar de här verserna: ”Det anmärkningsvärda när det gäller en gudstjänst i den tidiga kyrkan måste ha varit att näst intill alla kände att de hade både privilegiet och förpliktelsen att bidra med något. Man kom inte endast i avsikt att vara en passiv åhörare; man kom inte endast för att få, utan för att ge.” De första kristna såg alltså församlingens möten som tillfällen att uttrycka sin tro. (Rom. 10:10)
11. a) Vad bidrar till att mötena blir uppbyggande, och varför det? b) Vilka förslag kan hjälpa oss att förbättra våra svar vid mötena? (Se fotnoten.)
11 När vi uttrycker vår tro vid mötena bidrar det i hög grad till ”församlingens uppbyggelse”. Du håller säkert med om att det alltid är lika trevligt att höra våra bröder och systrar svara, oavsett hur många år vi har gått på mötena. Vi blir rörda när en av våra äldre, trogna vänner svarar från hjärtat, vi blir upplyfta när en omtänksam äldstebroder kommer med en klok tanke, och vi kan inte låta bli att le när ett barn spontant svarar och visar sin äkta kärlek till Jehova. Genom våra svar bidrar vi alltså alla till att göra mötena uppbyggande. *
12. a) Vad kan vi lära oss av Mose och Jeremia? b) Varför är bönen viktig för att vi ska kunna svara?
12 Men för dem som är blyga och osäkra kan det vara riktigt svårt att svara. Om du känner det så kan det vara skönt att tänka på att du inte är ensam om det. Till och med sådana trogna tjänare som Mose och Jeremia kände sig otillräckliga när det gällde att tala inför andra. (2 Mos. 4:10; Jer. 1:6) Men precis som Jehova hjälpte dem på den tiden kommer han att hjälpa dig att frambära ”ett lovprisningens offer”. (Läs Hebréerna 13:15.) Hur kan du få Jehovas hjälp att övervinna din rädsla för att svara? Börja med att förbereda dig noga för mötet. Vänd dig sedan till Jehova i bön innan du beger dig till Rikets sal och be honom om mod att svara. (Fil. 4:6) Du kan vara helt säker på att han besvarar din bön, eftersom det du ber om är ”i överensstämmelse med hans vilja”. (1 Joh. 5:14; Ords. 15:29)
Möten som ”uppbygger och uppmuntrar och tröstar”
13. a) Hur ska mötena påverka de närvarande? b) Vilken fråga är särskilt viktig för de äldste?
13 Paulus säger att ett viktigt syfte med mötena är att de ”uppbygger och uppmuntrar och tröstar” dem som är närvarande. * (1 Kor. 14:3) Hur kan de äldste se till att deras programpunkter är uppbyggande och tröstande för vännerna i församlingen? För att få reda på det ska vi se på ett möte som Jesus ledde kort efter sin uppståndelse.
14. a) Hur var situationen när Jesus inbjöd till ett möte? b) Varför måste apostlarna ha känt sig lättade av Jesu bemötande?
14 Lägg märke till vad som hade hänt före det mötet. Strax innan Jesus blev dödad ”övergav ... [apostlarna] honom och flydde”, och som det var förutsagt skingrades de, ”var och en åt sitt håll”. (Mark. 14:50; Joh. 16:32) När Jesus senare hade uppväckts inbjöd han sina nedstämda apostlar till ett särskilt möte. * Och ”de elva lärjungarna gick till Galileen, till det berg dit Jesus hade befallt dem att gå”. När de kom fram sägs det att ”Jesus gick närmare och talade till dem”. (Matt. 28:10, 16, 18) Föreställ dig hur lättade apostlarna måste ha blivit när Jesus tog det här initiativet! Vad sade han till dem?
15. a) Vad tog Jesus upp vid mötet, och vad tog han inte upp? b) Hur påverkades apostlarna av det mötet?
15 Jesus började med ett tillkännagivande: ”All myndighet ... har blivit mig given.” Sedan gav han dem ett uppdrag: ”Gå därför och gör lärjungar.” Slutligen gav han dem en kärleksfull försäkran: ”Jag är med er alla dagar.” (Matt. 28:18–20) Men tänkte du på vad Jesus inte gjorde? Han gav inte apostlarna någon tillrättavisning, och han passade inte på att ifrågasätta deras motiv eller förstärka deras skuldkänslor genom att påminna dem om att de hade tvivlat. Nej, i stället anförtrodde han dem ett viktigt uppdrag och försäkrade dem på så sätt att han och hans Fader älskade dem. Hur påverkades apostlarna av detta? De blev så uppbyggda, uppmuntrade och tröstade att det inte dröjde länge förrän de återigen började ”undervisa och förkunna de goda nyheterna”. (Apg. 5:42)
16. Hur följer de äldste Jesu exempel så att mötena blir en källa till uppmuntran?
16 De äldste i vår tid efterliknar Jesus och ser mötena som tillfällen att försäkra sina medtroende om Jehovas orubbliga kärlek till sitt folk. (Rom. 8:38, 39) I sina programpunkter inriktar de sig därför på vännernas starka sidor, inte på deras svagheter. De ifrågasätter inte deras motiv. Deras kommentarer visar i stället att de tror på att vännerna älskar Jehova och önskar göra det som är rätt. (1 Thess. 4:1, 9–12) Naturligtvis kan de äldste ibland behöva ge särskilda råd till hela församlingen, men om det bara är några få personer som behöver föras till rätta är det vanligtvis bäst med privat rådgivning. (Gal. 6:1; 2 Tim. 2:24–26) Då de äldste riktar sig till hela församlingen försöker de berömma vännerna när det ges tillfälle till det. (Jes. 32:2) Deras mål är att vännerna efter mötet ska känna att de har fått ny styrka och energi. (Matt. 11:28; Apg. 15:32)
En fristad
17. a) Varför är det viktigare än någonsin att våra möten blir en fristad? b) Vad kan du personligen göra för att mötena ska bli uppbyggande? (Se rutan ”Tio sätt att göra mötena mer uppbyggande”.)
17 Med tanke på att Satans värld bara pressar oss mer och mer måste vi se till att våra möten blir en fristad – en plats där vi kan få tröst och uppmuntran. (1 Thess. 5:11) En syster och hennes man gick för några år sedan igenom en svår prövning, och hon berättar: ”När vi var på Rikets sal kände vi att vi var i Jehovas trygga händer. De timmar då vi var där och var omgivna av andliga bröder och systrar kände vi att vi kunde lägga vår börda på Jehova, och vi fick ett visst mått av inre frid.” (Ps. 55:22) Vi hoppas att alla som kommer på våra möten känner sig lika uppmuntrade och tröstade. Därför vill vi göra vår del och bidra till att mötena blir uppbyggande.
[Fotnoter]
^ § 1 Det var förutsagt att en del inslag vid de första kristnas möten skulle upphöra. Vi talar till exempel inte längre ”med tungor” eller ”profeterar”. (1 Kor. 13:8; 14:5) Men Paulus anvisningar hjälper oss ändå att förstå bättre hur kristna möten ska hållas i vår tid.
^ § 11 I Vakttornet för 1 september 2003, sidorna 19–22, finns det förslag på hur man kan förbättra sina svar.
^ § 13 När det gäller skillnaden mellan de grekiska orden för ”uppmuntran” och ”tröst” förklaras det i ett bibliskt uppslagsverk att det ord som här återges med ”tröstar” förmedlar ”en starkare ömhetskänsla än [uppmuntran]”. (Vine’s Expository Dictionary of Old and New Testament Words) (Jämför Johannes 11:19.)
^ § 14 Det här kan ha varit det tillfälle som Paulus senare hänvisade till när han sade att Jesus ”visade ... sig för mer än fem hundra bröder”. (1 Kor. 15:6)
Hur skulle du svara?
• Hur viktiga är våra möten?
• Varför bidrar våra svar till ”församlingens uppbyggelse”?
• Vad kan vi lära oss av ett möte som Jesus höll med sina efterföljare?
[Frågor]
[Ruta/Bilder på sidorna 22, 23]
TIO SÄTT ATT GÖRA MÖTENA MER UPPBYGGANDE
Förbered dig. Om du går igenom studiematerialet i förväg kommer mötena att bli intressantare och göra ett starkare intryck på dig.
Var regelbunden. Eftersom alla känner sig mer uppmuntrade när det är många på mötet, har det betydelse om du är där eller inte.
Kom i tid. Om du har satt dig innan mötet börjar kan du vara med i den inledande sången och bönen, som är en del av vår tillbedjan av Jehova.
Ha med dig allt. Ta med din bibel och den litteratur som ska användas under mötet så att du kan följa med och lättare förstå det som gås igenom.
Behåll koncentrationen. Läs till exempel inte sms under mötena. Försök hålla privatsaker på sin rätta plats.
Svara. Ju fler som svarar och ger uttryck för sin egen tro, desto fler blir uppmuntrade och uppbyggda.
Ha inte alltför långa kommentarer. Då får så många som möjligt en chans att vara med och svara.
Genomför dina uppgifter. När du har en uppgift i teokratiska skolan eller medverkar på tjänstemötet är det bra om du är väl förberedd, övar i förväg och gör allt du kan för att inte lämna återbud.
Beröm andra. Berätta för dem som har haft en uppgift under mötet eller som har gett en kommentar hur mycket du uppskattar deras insats.
Var utåtriktad. Att hälsa vänligt på vännerna och prata med dem före och efter mötet gör mycket för att det ska bli trevligt och givande.