”Anden och bruden säger ständigt: ’Kom!’”
”Anden och bruden säger ständigt: ’Kom!’”
”Anden och bruden säger ständigt: ’Kom!’ ... Den som törstar skall komma; den som vill skall fritt få ta av livets vatten.” (UPP. 22:17)
1, 2. Vad bör vara viktigast i vårt liv? Varför det?
VAD bör vara viktigast i vårt liv? Jesus uppmanade sina efterföljare att fortsätta att ”först söka kungariket”, och han försäkrade dem om att Gud då skulle ge dem det de behövde. (Matt. 6:25–33) Han liknade Guds kungarike vid en pärla som var så värdefull att en resande köpman ”sålde ... allt han hade och köpte den”. (Matt. 13:45, 46) Arbetet med att predika och göra lärjungar bör verkligen vara viktigt för oss.
2 Som vi såg i de två föregående artiklarna visar vi att vi vägleds av Guds ande när vi är frimodiga och när vi skickligt använder Bibeln i tjänsten. Guds ande har också stor betydelse för att vi ska vara regelbundna i tjänsten. Vi ska se varför det är så.
En inbjudan till alla!
3. Vad är det för vatten som alla människor inbjuds att komma och dricka?
3 Alla människor har fått en inbjudan genom den heliga anden. (Läs Uppenbarelseboken 22:17.) De inbjuds att ”komma” och släcka törsten med vatten av ett särskilt slag. Det är inte vanligt vatten, som består av två väteatomer och en syreatom. Bokstavligt vatten är nödvändigt för livet på jorden, men när Jesus talade med en samarisk kvinna vid en brunn tänkte han på ett annat slag av vatten: ”Vemhelst som dricker av det vatten som jag skall ge honom skall aldrig någonsin bli törstig, utan det vatten som jag skall ge honom skall i honom bli en källa med vatten som bubblar upp för att förmedla evigt liv.” (Joh. 4:14) Det speciella vatten som människor inbjuds att dricka förmedlar evigt liv.
4. Hur uppstod behovet av livets vatten? Vad betecknar det vattnet?
4 Behovet av sådant vatten uppstod när den första människan, Adam, gjorde gemensam sak med sin hustru, Eva, och var olydig mot Jehova Gud, den som hade skapat dem. (1 Mos. 2:16, 17; 3:1–6) De drevs ut ur Edens trädgård för att Adam inte skulle ”räcka ut sin hand och ta frukt också av livets träd och äta och leva till oöverskådlig tid”. (1 Mos. 3:22) Eftersom Adam var stamfar till alla människor, fick de alla döden i arv. (Rom. 5:12) Livets vatten betecknar allt det Gud gör för att befria lydiga människor från synd och död och ge dem evigt, fullkomligt liv i ett paradis på jorden. Grunden för detta är Jesu Kristi lösenoffer. (Matt. 20:28; Joh. 3:16; 1 Joh. 4:9, 10)
5. Från vem kommer ytterst inbjudan att komma och dricka av livets vatten? Förklara.
5 Från vem kommer ytterst inbjudan att komma och ”fritt få ta av livets vatten”? Allt det som Gud gör genom Jesus för att människor ska få liv och som de får full nytta av under Kristi tusenårsregering framställs som ”en flod med livets vatten, klar som kristall”. Floden sägs flyta ut ”från Guds och Lammets tron”. (Upp. 22:1) Jehova, den som ger liv, är därför källan till det livgivande vattnet. (Ps. 36:9) Han är den som gör detta vatten tillgängligt genom Jesus Kristus, ”Guds Lamm”. (Joh. 1:29) Genom den symboliska floden ska Jehova utplåna all den skada som Adams olydnad har fört med sig för människorna. Ja, inbjudan kommer ytterst från Jehova Gud.
6. När börjar floden med ”livets vatten” flyta fram?
6 Floden med ”livets vatten” kommer inte att flöda i full omfattning förrän under Kristi tusenårsregering. Men den börjar flyta fram på ”Herrens dag”, som började 1914 när ”Guds Lamm” blev insatt på tronen i himlen. (Upp. 1:10) Sedan dess har människor fått del av vissa anordningar för liv, däribland budskapet i Bibeln, som liknas vid vatten. (Ef. 5:26) Inbjudan att ”ta av livets vatten” genom att lyssna till de goda nyheterna och ta emot dem står öppen för alla. Men vem är det som frambär själva inbjudan på Herrens dag?
”Bruden” säger: ”Kom!”
7. Vilka var de första som framförde inbjudan att ”komma” på ”Herrens dag”? Till vilka riktas den?
7 De första som för fram inbjudan att ”komma” är medlemmarna av brudklassen – de kristna som är smorda med Guds ande. Till vilka gör de det? Bruden säger ju inte ”Kom!” till sig själv. Orden riktas till dem som har hoppet att få leva för evigt på jorden efter ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. (Läs Uppenbarelseboken 16:14, 16.)
8. Hur vet vi att de smorda kristna har framfört Jehovas inbjudan ända sedan 1918?
8 Kristi smorda efterföljare har framfört denna inbjudan ända sedan 1918. Det året hölls det offentliga talet ”Millioner som nu leva skola aldrig dö”. Där framhölls hoppet att många ska få liv i ett paradis på jorden efter Harmageddon. I ett tal som hölls vid bibelforskarnas konvent i Cedar Point i Ohio i USA 1922 uppmanades åhörarna att ”annonsera Konungen och hans rike”. Den här uppmaningen hjälpte kvarlevan av brudklassen att nå ut med inbjudan till fler. I Vakttornet för 15 maj 1929 fanns artikeln ”En nådefull inbjudning” med Uppenbarelseboken 22:17 som tematext. I artikeln stod det bland annat: ”Den trogna kvarlevans klass förenar sig [med den Högste] i denna nådefulla inbjudning och säger: ’Kom.’ Detta budskap skall förkunnas för dem som åstunda rättfärdighet och sanning. Detta måste göras nu.” Än i dag fortsätter brudklassen att framföra denna inbjudan.
”Den som hör det skall säga: ’Kom!’”
9, 10. Hur har de som hör inbjudan uppmuntrats att säga ”Kom!” till andra?
9 Hur är det med dem som hör inbjudan att ”komma”? De inbjuds att i sin tur säga: ”Kom!” I Vakttornet för 1 oktober 1932 hette det på sidan 297: ”Må de smorda uppmuntra alla, som ha lust därtill, att taga del i att förkunna de goda nyheterna om riket. De behöva inte vara smorda för att förkunna Herrens budskap. Det är en stor tröst för Jehovas vittnen att nu veta, att de få lov att bära ut livets vatten till en klass av människor, som ... kunna föras igenom Harmageddon och få evigt liv på jorden.”
10 I Vakttornet för 15 oktober 1934, sidan 314, betonades att de som hör inbjudan har ansvaret att säga: ”Kom!” Det hette där: ”De som utgöra Jonadab-klassen måste gå åstad tillsammans med dem som höra till den motbildliga Jehu-skaran, dvs. de smorda, och förkunna budskapet om riket, ehuru de inte äro Jehovas smorda vittnen.” År 1935 blev det klargjort vilka som utgör den ”stora skaran” som omtalas i Uppenbarelseboken 7:9–17. Det gjorde att arbetet med att framföra Guds inbjudan tog fart. Sedan dess har ett växande antal av den stora skaran – som nu uppgår till över sju miljoner – reagerat positivt på inbjudan. När de hört budskapet har de överlämnat sig åt Gud, blivit döpta i vatten och förenat sig med brudklassen i att aktivt inbjuda andra att komma och fritt dricka av ”livets vatten”.
”Anden” säger: ”Kom!”
11. Hur medverkade den heliga anden i predikoarbetet under det första århundradet?
11 När Jesus predikade i en synagoga i Nasaret öppnade han Jesajas skriftrulle och läste: ”Jehovas ande är över mig, eftersom han har smort mig till att förkunna goda nyheter för de fattiga, han har sänt ut mig till att predika frigivning för de fångna och återställelse av synen för de blinda, till att sända i väg de förtryckta som frigivna, till att predika ett år som är välbehagligt för Jehova.” Sedan tillämpade han orden på sig själv och sade: ”I dag har detta skriftställe som ni just hörde blivit uppfyllt.” (Luk. 4:17–21) Innan han steg upp till himlen sade han till sina lärjungar: ”Ni skall få kraft när den heliga anden kommer över er, och ni skall vara vittnen om mig ... till jordens mest avlägsna del.” (Apg. 1:8) Under det första århundradet spelade den heliga anden en viktig roll i predikoarbetet.
12. Hur medverkar Guds ande i att framföra inbjudan i våra dagar?
12 Hur medverkar Guds heliga ande i att framföra inbjudan till människor i våra dagar? Jehova är källan till helig ande. Han använder anden till att öppna hjärtat och sinnet hos dem som tillhör brudklassen, så att de förstår hans ord, Bibeln. Anden driver dem att förmedla inbjudan och att förklara bibliska sanningar för dem som hoppas få leva för evigt i paradiset på jorden. Hur är det då med dem som tar emot inbjudan, blir Jesu Kristi lärjungar och inbjuder ytterligare andra? Anden verkar på dem också. De har blivit döpta i ”den heliga andens namn”, de följer andens ledning och förlitar sig på den. (Matt. 28:19) Tänk också på att det budskap som de smorda och den växande stora skaran predikar kommer från Bibeln – en bok som skrivits under direkt inflytande av Guds ande. Det är alltså med hjälp av den heliga anden som inbjudan framförs. Vi vägleds av Guds ande. Hur bör det påverka hur mycket tid vi använder till att inbjuda andra?
De ”säger ständigt: ’Kom!’”
13. Vad visar uttrycket ”anden och bruden säger ständigt: ’Kom!’”?
13 När ”anden och bruden” säger ”Kom!” är det inte en inbjudan som går ut bara en gång. Det verb på grundspråket som används här betecknar en pågående handling. Med tanke på detta lyder Nya världens översättning så här: ”Anden och bruden säger ständigt: ’Kom!’” Detta uttryck tyder på regelbundenhet, att inbjudan från Gud går ut hela tiden. Och hur är det med dem som hör och tar emot inbjudan? De säger också: ”Kom!” Det sägs att den stora skaran av sanna tillbedjare ”ägnar ... [Jehova] helig tjänst dag och natt i hans tempel”. (Upp. 7:9, 15) ”Tjänst dag och natt” – hur då? (Läs Lukas 2:36, 37; Apostlagärningarna 20:31; 2 Thessalonikerna 3:8.) Exemplen med profetissan Hanna och aposteln Paulus visar att uttrycket ”dag och natt” betecknar att man är regelbunden i sin tjänst och att man uppriktigt anstränger sig.
14, 15. Hur visade Daniel att det är viktigt att man har regelbundna vanor i sin tillbedjan?
14 Profeten Daniel visade också hur viktigt det är att man har regelbundna vanor i sin tillbedjan. (Läs Daniel 6:4–10, 16.) Han ändrade inte sina andliga rutiner, sin vana att be till Gud ”tre gånger om dagen, ... så som han regelbundet hade gjort”. Han gjorde inget uppehåll, ens för en månad, trots att det betydde att han kastades i lejongropen. Det blev verkligen tydligt för alla att ingenting var viktigare för honom än att regelbundet be till Jehova! (Matt. 5:16)
15 Sedan Daniel hade tillbringat natten i lejongropen kom kungen dit och ropade: ”Daniel, du den levande Gudens tjänare, har din Gud, som du med ihärdighet tjänar, förmått rädda dig från lejonen?” Daniel svarade genast: ”O kung, må du leva för oöverskådliga tider. Min Gud sände sin ängel och tillslöt lejonens gap, och de har inte vållat mig fördärv, ty inför honom har jag befunnits vara oskyldig; och inte heller inför dig, o kung, har jag gjort något som var till skada.” Jehova välsignade Daniel därför att han tjänade ”med ihärdighet”. (Dan. 6:19–22)
16. Vilka frågor bör vi ställa oss själva med tanke på Daniels exempel?
16 Daniel var hellre villig att dö än att ändra sin andliga rutin. Hur är det med oss? Vilka uppoffringar gör vi eller är vi villiga att göra för att regelbundet kunna förkunna de goda nyheterna? Vi bör verkligen inte låta det gå en hel månad utan att vi talar med andra om Jehova! Om det alls är möjligt försöker vi ta del i tjänsten varje vecka, eller hur? Även om vi är mycket begränsade fysiskt och kan vittna i bara 15 minuter under en månad, bör vi rapportera det. Varför det? Därför att vi tillsammans med anden och bruden ständigt önskar säga: ”Kom!” Ja, vi vill göra allt vi kan för att fortsätta att vara regelbundna förkunnare.
17. Vilka möjligheter att framföra Jehovas inbjudan har vi?
17 Vi tar vara på alla möjligheter vi har att framföra Jehovas inbjudan till de törstiga att komma och fritt ”ta av livets vatten”. Den förmånen har vi inte bara när vi är ute i tjänsten på fältet, utan också när vi handlar, reser, har semester, arbetar eller är på väg till skolan. Även om myndigheterna försöker hindra oss fortsätter vi att predika. Men vi är försiktiga och väljer kanske att inte besöka alla i ett område samma dag, eller också försöker vi vittna informellt i större utsträckning.
Fortsätt att säga: ”Kom!”
18, 19. Hur visar du att du sätter värde på att få vara Guds medarbetare?
18 I mer än 90 år har anden och bruden nu sagt ”Kom!” till alla som törstar efter livets vatten. Har du hört deras spännande inbjudan? Då uppmanas du att vidarebefordra den till andra.
19 Vi vet inte hur länge till Jehova låter sin kärleksfulla inbjudan gå ut, men när vi tar emot den och säger ”Kom!” till andra blir vi Guds medarbetare. (1 Kor. 3:6, 9) Tänk vilken förmån det är! Vi vill visa att vi sätter värde på den förmånen och alltid ”frambära till Gud ett lovprisningens offer” genom att regelbundet predika. (Hebr. 13:15) De av oss som har ett jordiskt hopp fortsätter att tillsammans med brudklassen säga: ”Kom!” Och vi hoppas att många fler ska komma och fritt ”ta av livets vatten”!
Vad har du lärt dig?
• Till vilka riktas inbjudan att ”komma”?
• Varför kan det sägas att inbjudan ytterst kommer från Jehova?
• Hur medverkar den heliga anden i arbetet med att inbjuda?
• Varför bör vi försöka vara regelbundna i tjänsten?
[Frågor]
[Tabell/Bilder på sidan 16]
(För formaterad text, se publikationen)
Fortsätt att säga: ”Kom!”
1914
5 100 förkunnare.
1918
Många ska få leva i paradiset på jorden.
1922
”Annonsera, annonsera, annonsera Konungen och hans rike!”
1929
Den trogna kvarlevan säger: ”Kom!”
1932
Inbjudan att säga ”Kom!” riktas inte bara till de smorda.
1934
Jonadabklassen inbjuds att predika.
1935
Den stora skaran identifieras.
2009
7 313 173 förkunnare.