Viktiga detaljer från Jakobs brev och Petrus brev
Jehovas ord är levande
Viktiga detaljer från Jakobs brev och Petrus brev
NÄRMARE 30 år efter pingsten år 33 skriver lärjungen Jakob, en halvbror till Jesus, ett brev till ”de tolv stammarna” av det andliga Israel. (Jak. 1:1) Syftet med hans brev är att uppmana dem att vara starka i tron och att visa uthållighet när de ställs inför prövningar. Han ger också råd för att rätta till en del oroande förhållanden som har utvecklats i församlingarna.
Strax innan den romerske kejsaren Nero sätter i gång sin förföljelsekampanj år 64 skriver aposteln Petrus sitt första brev till de kristna och uppmuntrar dem att stå fasta i tron. I sitt andra brev, som han skriver kort efter det första, uppmanar han dem att vara uppmärksamma på Guds ord och varnar dem för Jehovas dag som skall komma. Vi har stor nytta av att ge akt på budskapen i Jakobs brev och i Petrus båda brev. (Hebr. 4:12)
GUD GER VISHET ÅT DEM SOM ”FORTSÄTTER ATT BE I TRO”
”Lycklig är den man som fortsätter att hålla ut då han prövas”, skriver Jakob, ”ty när han har blivit godkänd, skall han få livets krona.” Åt dem som ”fortsätter att be i tro” ger Jehova den vishet de behöver för att kunna hålla ut under prövningar. (Jak. 1:5–8, 12)
De som ”blir lärare” i församlingen behöver också tro och vishet. Sedan Jakob har sagt att tungan är ”en liten lem” som kan ”fläcka ner hela kroppen” varnar han för världsliga tendenser som kan skada en människas förhållande till Gud. Han visar också vad den som är andligt sjuk bör göra för att bli frisk. (Jak. 3:1, 5, 6; 5:14, 15)
Svar på bibliska frågor:
2:13 – På vilket sätt ”triumferar [barmhärtigheten] över domen”? När vi skall avlägga räkenskap för oss själva inför Gud, tar han hänsyn till den barmhärtighet vi har visat andra och förlåter oss på grundval av sin Sons lösenoffer. (Rom. 14:12) Det visar hur viktigt det är att vi låter barmhärtighet vara en framträdande egenskap i vårt liv.
4:5 – Vilket skriftställe citerar Jakob här? Jakob citerar inte någon viss vers. Men de här inspirerade orden grundar sig möjligen på den allmänna tanken bakom sådana skriftställen som 1 Moseboken 6:5; 8:21; Ordspråksboken 21:10 och Galaterna 5:17.
Lärdomar för oss:
1:14, 15. Synden börjar med ett orätt begär. Vi bör därför inte ge näring åt orätta begär genom att låta tankarna kretsa kring sådant som är orätt. I stället måste vi ”fortsätta att tänka på” det som är uppbyggande och fylla vårt hjärta och sinne med det. (Fil. 4:8)
2:8, 9. Att ”visa partiskhet” är att handla i strid mot ”den kungliga lagen” om kärlek. De sanna kristna visar därför inte partiskhet.
2:14–26. Vi blir ”räddade genom tro”. ”Det beror inte på gärningar” föreskrivna i den mosaiska lagen eller gärningar som vi utför som kristna. Tron innebär mer än att vi bara säger att vi tror på Gud. (Ef. 2:8, 9; Joh. 3:16) Tron bör driva oss att handla enligt Guds vilja.
3:13–17. ”Visheten från ovan” är sannerligen överlägsen ”den jordiska, djuriska, demoniska” visheten! Vi bör fortsätta att söka efter visheten från Gud ”som efter dolda skatter”. (Ords. 2:1–5)
3:18, noterna. De goda nyheternas säd – budskapet om Guds kungarike – bör bli ”sådd i fred (frid) av dem som stiftar fred”. Det är viktigt att vi är fredsstiftare och inte är arroganta, grälsjuka eller upproriska.
STÅ ”FASTA I TRON”
Petrus påminner sina medtroende om deras ”levande hopp”, ett oförgängligt arv i himlen. ”Ni är ’ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, en helig nation’”, säger han till dem. Sedan han gett dem konkreta råd i fråga om underordnande uppmanar han alla att ”vara likasinnade, visa medkänsla, ha broderlig tillgivenhet, vara ömt medlidsamma, ödmjuka i sinnet”. (1 Petr. 1:3, 4; 2:9; 3:8)
Eftersom ”slutet på allt [den judiska ordningen] har närmat sig”, uppmanar Petrus bröderna att vara ”sunda i sinnet” och ”vaksamma med tanke på böner”. Han säger till dem: ”Bevara er besinning, var på er vakt. ... Stå emot honom [Satan], fasta i tron.” (1 Petr. 4:7; 5:8, 9)
Svar på bibliska frågor:
3:20–22 – Hur räddar dopet oss? Dopet är ett krav för dem som vill bli räddade. Men dopet i sig självt räddar oss inte. Räddningen kommer ”genom Jesu Kristi uppståndelse”. Den som skall bli döpt måste tro att räddning är möjlig endast tack vare att Jesus dog en offerdöd, blev uppväckt, ”är på Guds högra sida” och har myndighet över de levande och de döda. Dop grundat på sådan tro är det som motsvarar att ”åtta själar ... tryggt blev burna igenom vattnet”.
4:6 – Vilka var ”de döda” som ”de goda nyheterna [blev] förkunnade” för? Det var de som var ”döda i ... [sina] överträdelser och synder”, dvs. som var andligen döda innan de fick höra de goda nyheterna. (Ef. 2:1) Men när de nu trodde på de goda nyheterna började de ”leva” andligen.
Lärdomar för oss:
1:7. För att vår tro skall ha verkligt värde måste den prövas och bevisas vara äkta. En sådan stark tro gör att ”själen bevaras vid liv”. (Hebr. 10:39) Vi får inte dra oss undan trosprov.
1:10–12. Änglar längtade efter att få blicka in i och förstå de djupa andliga sanningar som Guds profeter i forna tider skrev ner angående den smorda kristna församlingen. Men de sanningarna blev uppenbara först när Jehova började handla med församlingen. (Ef. 3:10) Vi bör följa änglarnas exempel och anstränga oss för att utforska ”Guds djupheter”. (1 Kor. 2:10)
2:21. Jesus Kristus är vårt föredöme. Vi bör efterlikna honom och vara villiga att lida och till och med dö för att försvara Jehovas suveränitet.
5:6, 7. När vi kastar vårt bekymmer på Jehova, hjälper han oss att sätta den sanna tillbedjan främst i vårt liv och inte i onödan bekymra oss för vad nästa dag skall föra med sig. (Matt. 6:33, 34)
”JEHOVAS DAG [SKALL] KOMMA”
”Aldrig har en profetia framförts av en människas vilja”, skriver Petrus, ”utan människor talade ord från Gud, under det att de drevs av helig ande.” Att vi ger akt på det profetiska ordet kan skydda oss mot ”falska lärare” och andra som utövar ett dåligt inflytande. (2 Petr. 1:21; 2:1–3)
”I de sista dagarna skall det komma hånfulla människor med sitt hån och löje”, säger Petrus varnande. Men ”Jehovas dag [skall] komma som en tjuv”. Petrus avslutar sitt brev med sunda råd till dem som ”väntar på Jehovas dags närvaro och ständigt har den i tankarna”. (2 Petr. 3:3, 10–12)
Svar på bibliska frågor:
1:19 – Vem är ”morgonstjärnan”, när går den upp, och hur vet vi att det har hänt? ”Morgonstjärnan” är Jesus Kristus sedan han blivit insatt som kung i Guds rike. (Upp. 22:16) År 1914 gick Jesus upp som en morgonstjärna inför hela skapelsen som den messianske kungen, något som markerade att en ny dag grydde. Jesu förvandling gav en förhandssyn av hans härlighet och kungliga makt och visade att Guds profetiska ord är pålitligt. (Mark. 9:1–3) När vi är uppmärksamma på detta ord lyser det upp vårt hjärta, och vi inser att morgonstjärnan har gått upp.
2:4 – Vad är ”tartaros”, och när kastades de upproriska änglarna i det? Tartaros är ett fängelseliknande tillstånd som endast onda andevarelser – inte människor – överlämnas till. Det är ett tillstånd av tätt mentalt mörker när det gäller insikt i Guds storslagna avsikter. De som befinner sig i Tartaros har inget hopp för framtiden. Gud kastade de olydiga änglarna i Tartaros i Noas dagar, och de kommer att vara kvar i detta förnedrade tillstånd tills de tillintetgörs.
3:17 – Vad menade Petrus med uttrycket ”förhandskunskap”? Petrus talade om förhandskunskap om framtida händelser, en kunskap som han och andra bibelskribenter fick genom inspiration. Den här kunskapen var inte obegränsad. De första kristna kände därför inte till alla detaljer om framtida händelser. De visste bara i stora drag vad de kunde vänta sig.
Lärdomar för oss:
1:2, 5–7. Att vi uppriktigt strävar efter att odla sådana egenskaper som tro, uthållighet och gudhängivenhet hjälper oss att växa till i ”exakt kunskap om Gud och om Jesus”. Det kan också ”göra så att ... [vi] inte är vare sig overksamma eller utan frukt” när det gäller denna kunskap. (2 Petr. 1:8, noten)
1:12–15. För att kunna fortsätta att vara ”befästa” i sanningen behöver vi ständiga påminnelser. Sådana får vi bland annat genom församlingsmötena, personligt studium och bibelläsning.
2:2. Vi bör ta oss i akt så att vårt uppförande inte drar vanära över Jehova och hans organisation. (Rom. 2:24)
2:4–9. Med tanke på vad Jehova har gjort i det flydda kan vi vara säkra på att han ”vet ... att befria de gudhängivna ur prövningen, men att hålla de orättfärdiga i förvar till domens dag för att avskäras”.
2:10–13. De ”härliga”, dvs. de äldste i församlingen, har visserligen sina fel och brister och kan göra misstag ibland, men vi får inte tala skymfligt om dem. (Hebr. 13:7, 17)
3:2–4, 12. Att vi noga ger akt på ”uttalandena som tidigare gjorts av de heliga profeterna och budet från Herren och Räddaren” kommer att hjälpa oss att tänka på att Jehovas dag är nära.
3:11–14. Medan vi ”väntar på Jehovas dags närvaro och ständigt har den i tankarna” måste vi 1) ha ett ”heligt uppförande”, dvs. bevara oss fysiskt, mentalt, moraliskt och andligt rena, 2) utföra gärningar som återspeglar ”gudhängivenhet”, till exempel predika de goda nyheterna och göra lärjungar, 3) bevara vårt uppförande ”fläckfritt”, obesmittat av världen, 4) vara ”oklanderliga” och göra allt av ett rent motiv samt 5) vara ”i frid” – i frid med Gud, med våra medkristna och med våra medmänniskor.