”Jag beundrade hans otroliga beslutsamhet”

GÜNTER GRASS, tysk författare och nobelpristagare i litteratur 1999, utkom med sin självbiografi 2006. Där beskriver han den tid då han var inkallad i det tyska civilförsvaret. I samma bok berättar han om en man som gjorde så starkt intryck på honom att han efter 60 år fortfarande kommer ihåg honom. Det var en man som ensam stod upp för sin tro under förföljelse.

I en intervju i dagstidningen Frankfurter Allgemeine Zeitung berättade Grass om den här ovanlige mannen som vägrade att göra krigstjänst. Grass sade att mannen ”inte stödde någon av de rådande ideologierna och varken var nazist, kommunist eller socialist. Han var ett Jehovas vittne.” Grass kom inte ihåg vad mannen hette men kallade honom ”Wirtunsowasnicht” (Vi gör inte sådant). Efterforskningar bland Jehovas vittnen visade att mannen hette Joachim Alfermann. Han blev gång på gång slagen och förödmjukad, och därefter sattes han i ensamcell. Men Alfermann stod fast och vägrade att göra krigstjänst.

”Jag beundrade hans otroliga beslutsamhet”, förklarade Grass. ”Jag frågade mig själv: Hur kan han stå ut med allt? Hur gör han för att klara av det?” Sedan Alfermann uthärdat de envisa ansträngningar som gjordes för att få honom att bryta sin ostrafflighet mot Gud sändes han till koncentrationslägret Stutthof i februari 1944. Han överlevde kriget och frigavs i april 1945. Han var ett troget vittne för Jehova fram till sin död 1998.

Alfermann var ett av de omkring 13 400 Jehovas vittnen – i Tyskland och i länder ockuperade av nazisterna – som fick lida på grund av sin tro. Eftersom de följde Bibelns vägledning, höll de sig politiskt neutrala och vägrade att göra krigstjänst. (Matteus 26:52; Johannes 18:36) Omkring 4 200 Jehovas vittnen sattes i koncentrationsläger, och 1 490 förlorade livet. Än i våra dagar gör deras ställningstagande stort intryck på många som inte delar deras tro men som ändå beundrar dem för att de stod fasta.

[Bild på sidan 32]

Joachim Alfermann