Frågor från läsekretsen

Kan någon bli utesluten ur den kristna församlingen för att han ägnar sig åt orenhet alldeles som han kan bli för otukt eller tygellöshet?

Ja, en individ kan bli utesluten ur församlingen, om han utan att ångra sig bedriver otukt eller vissa grader av orenhet eller tygellöshet. Aposteln Paulus nämner alla dessa tre synder tillsammans med andra överträdelser som kan medföra uteslutning när han skriver: ”Köttets gärningar är uppenbara, och de är otukt, orenhet, tygellöshet. ... Angående detta varnar jag er: ... de som ägnar sig åt sådant skall inte ärva Guds kungarike.” (Galaterna 5:19–21)

Otukt (grekiska: porneia) avser otillåtna sexuella förbindelser utanför ramen för ett bibelenligt äktenskap. Det inbegriper äktenskapsbrott, prostitution och sexuella relationer mellan ogifta individer såväl som oral- och analsex och sexuell manipulation av könsorganen med en person som man inte är gift med.  Den som utan att ångra sig ägnar sig åt otukt hör inte hemma i den kristna församlingen.

Tygellöshet (grekiska: asẹlgeia) betecknar ”skamlöshet, liderlighet, lösaktighet, utsvävningar”. I The New Thayer’s Greek-English Lexicon definieras det grekiska ordet som ”otyglad lusta, ... skändlighet, skamlöshet, fräckhet”. Enligt ett annat lexikon är tygellöshet en form av uppförande som ”överskrider alla gränser för vad som är socialt acceptabelt”.

Som de föregående definitionerna visar inbegriper ”tygellöshet” två faktorer: 1) uppförandet i sig är en allvarlig överträdelse av Guds lagar, och 2) överträdaren har en respektlös, fräck inställning.

Därför syftar inte ”tygellöshet” på dåligt uppförande av mindre allvarligt slag. Det gäller handlingar som är allvarliga överträdelser av Guds lagar och som återspeglar en skamlös eller föraktfull inställning – en anda som vittnar om bristande respekt eller rentav förakt för myndighet, lagar och normer. Paulus kopplar samman tygellöshet med olovligt könsumgänge. (Romarna 13:13, 14) I Galaterna 5:19–21 räknas tygellöshet upp tillsammans med ett antal syndfulla gärningar som skulle medföra att någon inte får ärva Guds kungarike, och därför utgör tygellöshet en grund för tillrättavisning och möjlig uteslutning ur den kristna församlingen.

Orenhet (grekiska: akatharsịa) är det mest vittomfattande av de tre ord som återges med ”otukt”, ”orenhet” och ”tygellöshet”. Det omfattar orenhet av alla slag – i fråga om det sexuella, i fråga om tal, handling och andliga relationer. ”Orenhet” omfattar en mängd olika allvarliga synder.

I 2 Korinthierna 12:21 nämner Paulus dem som ”förut har syndat men inte har ändrat sinne i fråga om den orenhet och otukt och tygellöshet som de har ägnat sig åt”. Eftersom ”orenhet” räknas upp tillsammans med ”otukt och tygellöshet” är det befogat att vidta kommittéåtgärder när det gäller vissa former av orenhet. Men orenhet är ett omfattande begrepp som inbegriper sådant som inte blir kommittéärenden. Precis som ett hem kan vara lite smutsigt eller mycket smutsigt finns det olika grader av orenhet.

Enligt Efesierna 4:19 sade Paulus att vissa individer hade ”förlorat all moralisk känsla” och att de hade ”hängett sig åt tygellöshet för att i girighet bedriva allt slags orenhet”. Paulus placerar således detta att ”i girighet bedriva ... orenhet” i samma kategori som ”tygellöshet”. Om någon som är döpt ”i girighet bedriver ... orenhet” utan att ångra sig, kan han uteslutas ur församlingen på grund av att det rör sig om grov orenhet.

Anta att ett förlovat par har hängett sig åt uppeggande grov petting vid många tillfällen. De äldste skulle kunna komma fram till att dessa individer visserligen inte visade en skamlös inställning som kännetecknar tygellöshet men att det har funnits ett visst mått av girighet i deras uppförande. Därför skulle de äldste kunna vidta kommittéåtgärder på grund av att det rör sig om grov orenhet. Om en person upprepade gånger har ringt ett betalnummer för att ha sexsamtal måste också detta behandlas som ett fall av grov orenhet, särskilt om han tidigare har fått råd angående detta.

De äldste måste visa gott omdöme när de gör sådana bedömningar. De måste noggrant undersöka vad som verkligen har hänt och i vilken utsträckning det har hänt när de avgör om kommittéåtgärder är befogade eller inte. Det handlar alltså inte om att anklaga någon för tygellöshet enbart för att han eller hon inte tar emot råd från Bibeln. Det handlar inte heller om att rent matematiskt bestämma hur många gånger en individ kan begå en viss syndfull handling innan det krävs kommittéåtgärder. De äldste bör noggrant och under bön överväga varje situation och ta reda på vad som hände och hur ofta, arten och omfattningen av det orätta uppförandet, och syndarens avsikt och motiv.

Grov orenhet är inte begränsad till enbart sexuella synder. En döpt pojke kan ha rökt några cigaretter under en kort tid och berättar det för sina föräldrar. Han är fast besluten att  inte röka igen. Det här är orenhet, men inte till den grad att det handlar om grov orenhet eller att det är fråga om att ”i girighet bedriva ... orenhet”. Det bör räcka med bibliska råd av en eller två äldste med stöd från pojkens föräldrar. Men om pojken skulle använda tobak ofta, skulle det vara ett medvetet förorenande av köttet, och en kommitté skulle bildas för att behandla det här fallet av grov orenhet. (2 Korinthierna 7:1) Om den unge brodern inte visar prov på sinnesändring blir han utesluten.

En del kristna har ägnat sig åt att titta på pornografi. Detta är motbjudande för Gud, och äldstebröder kan bli chockerade när de får reda på att en medtroende har tittat på sådant. Men att någon har tittat på pornografi innebär inte att man automatiskt bildar en kommitté. Låt oss till exempel anta att en broder har tittat på så kallad mjukporr vid ett flertal tillfällen. Han skäms, bekänner saken för en äldste och är besluten att inte upprepa synden. De äldste kan mycket väl komma fram till att brodern inte har gått så långt att det kan sägas att han ”i girighet” bedriver ”orenhet”. Han har inte heller visat en skamlös inställning som skulle tyda på tygellöshet. Även om man inte behöver vidta någon kommittéåtgärd, skulle det här slaget av orenhet kräva att han får kraftfulla bibliska råd och möjligen även att de äldste följer upp fallet och ger honom fortsatt hjälp.

Men anta att en kristen under många år i hemlighet har tittat på motbjudande pornografi som är sexuellt förnedrande och gjort allt för att dölja den här synden. Sådan pornografi kan omfatta gruppvåldtäkt, sado-masochistiska sexlekar, sadistisk tortyr, brutalitet mot kvinnor eller till och med barnpornografi. När andra får veta vad han gör, skäms han mycket. Han har inte varit skamlös, men de äldste kan komma fram till att han har ”hängett sig” åt denna orena vana och att han ”i girighet” har utövat ”orenhet”, dvs. grov orenhet. En kommitté bör bildas eftersom det rör sig om grov orenhet. Om överträdaren inte har visat sann ånger och inte är besluten att i fortsättningen låta bli att titta på pornografi, blir han utesluten. Om han har bjudit hem andra för att se på pornografi – och i praktiken främjat sådant – skulle detta vittna om den skamlösa inställning som kännetecknar tygellöshet.

Det bibliska begreppet ”tygellöshet” inbegriper alltid en allvarlig synd – vanligtvis en synd av sexuellt slag. När de äldste försöker utröna om det är fråga om tygellöshet, tittar de efter tecken på skamlöshet, liderlighet, orenlighet, fräckhet och sådant som överskrider anständighetens gränser. Å andra sidan kan allvarliga överträdelser av Jehovas lag som begås av någon som inte visar en skamlös inställning innefatta ”girighet”. Dessa fall måste behandlas på grundval av den grova orenhet som är inbegripen.

Det är ett stort ansvar att avgöra om någon har gått så långt att han har gjort sig skyldig till grov orenhet eller tygellöshet, eftersom det gäller liv. Därför bör äldstebröder som behandlar sådana här fall be Gud om hans heliga ande, gott omdöme och förstånd. De äldste måste vara noga med att renheten i församlingen bevaras och måste låta sitt beslut vara fast grundat på Guds ord och den vägledning som ”den trogne och omdömesgille slaven” ger. (Matteus 18:18; 24:45) Och i dessa onda dagar behöver de äldste, mer än någonsin tidigare, tänka på dessa ord: ”Ge akt på vad ni gör, ty det är inte för en människa ni dömer, utan för Jehova.” (2 Krönikeboken 19:6)