Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Viktiga detaljer från Nehemjas bok

Viktiga detaljer från Nehemjas bok

Jehovas ord är levande

Viktiga detaljer från Nehemjas bok

DET har gått tolv år sedan de händelser som finns upptecknade i slutet av Esras bibelbok ägde rum. Den tid är nu nära då ”ordet [skall] utgå om att återupprätta och återuppbygga Jerusalem” – den händelse som markerar början på de 70 årsveckorna som leder fram till Messias. (Daniel 9:24–27) Nehemjas bibelbok berättar bland annat om hur Guds folk återuppbygger Jerusalems mur. Den omspänner en avgörande tidsperiod på över 12 år, från 456 f.v.t. till någon gång efter 443 f.v.t.

Boken skrevs av ståthållaren Nehemja och är en spännande redogörelse om hur sann tillbedjan blir upphöjd när handlingskraft och beslutsamhet går hand i hand med fullständig förtröstan på Jehova Gud. Den visar tydligt hur Jehova leder förhållandena så att de blir som han vill. Den är också en skildring om en stark och modig ledare. Budskapet i Nehemjas bok innehåller värdefulla lärdomar för alla sanna tillbedjare i vår tid, ”ty Guds ord är levande och utvecklar kraft”. (Hebréerna 4:12)

”TILL SLUT BLEV MUREN FULLBORDAD”

(Nehemja 1:1–6:19)

Nehemja är i borgen Susa, där han tjänar kung Artaxerxes Longimanus i en betrodd ställning. När Nehemja får höra att hans folk ”befinner sig i en mycket svår belägenhet och är föremål för smälek” och att ”Jerusalems mur är nerbruten, och dess portar har bränts upp i eld”, blir han djupt oroad. Han ber innerligt till Gud om vägledning. (Nehemja 1:3, 4) Kungen lägger märke till att Nehemja är sorgsen, och Nehemja får då möjlighet att fara till Jerusalem.

När Nehemja kommer till Jerusalem inspekterar han muren i skydd av mörkret, och han berättar för judarna om sin plan att återuppbygga muren. Byggnadsarbetet börjar komma i gång, och det gör också motståndet mot arbetet. Men under Nehemjas modiga ledarskap blir till slut ”muren fullbordad”. (Nehemja 6:15)

Svar på bibliska frågor:

1:1; 2:1 – Räknas det tjugonde år som nämns i de här två verserna från samma tidpunkt? Ja, det tjugonde året avser kung Artaxerxes regeringsår. Men sättet att räkna är olika i de här båda verserna. Historiska vittnesbörd pekar på att Artaxerxes besteg tronen år 475 f.v.t. Eftersom babyloniska skrivare vanligtvis räknade de persiska kungarnas regeringsår från nisan (mars/april) till nisan, började Artaxerxes första regeringsår i nisan 474 f.v.t. Det tjugonde regeringsåret som nämns i Nehemja 2:1 börjar därför i nisan 455 f.v.t. Månaden kislev (november/december), som nämns i Nehemja 1:1, måste logiskt sett vara kislev föregående år, dvs. 456 f.v.t. Nehemja talade om den månaden som om den också inföll under Artaxerxes tjugonde regeringsår. I det här fallet kanske han räknade från det år då kungen tillträdde tronen. Det kan också vara så att Nehemja räknade tiden efter vad judarna i dag kallar borgerligt år, och det året börjar i månaden tishri, motsvarande september/oktober. Hur som helst var det år 455 f.v.t. som ordet gick ut om att Jerusalem skulle återuppbyggas.

4:17, 18 – Hur kunde en man utföra återuppbyggnadsarbetet med bara en hand? För bärarna var det här inget problem. När lasten väl hade placerats på huvudet eller axlarna kunde de utan svårighet balansera den med en hand, ”medan den andra handen höll kastvapnet”. De som behövde arbeta med båda händerna ”hade var och en sitt svärd fastspänt vid höften medan de byggde”. De var redo att försvara sig om fiender gick till angrepp.

5:7 – I vilken bemärkelse började Nehemja klandra ”de förnämsta och de befullmäktigade styresmännen”? Dessa män krävde ockerränta av sina judiska landsmän, vilket var i strid mot den mosaiska lagen. (3 Moseboken 25:36; 5 Moseboken 23:19) En ränta på en ”hundradel” varje månad motsvarar en årsränta på 12 procent, vilket helt klart var alldeles för högt. (Nehemja 5:11) Det var grymt att lägga detta på människor som redan var nertyngda av skatter och brist på mat. När Nehemja klandrade de rika använde han Guds lag för att tillrättavisa dem och avslöja deras överträdelser.

6:5 – Varför sände Sanballat ”ett öppet brev” till Nehemja, när konfidentiella brev vanligtvis lades i förseglade säckar? Sanballat kan ha haft för avsikt att göra de falska anklagelserna allmänt kända genom att skicka dem i ett öppet brev. Han kanske hoppades att det här skulle göra Nehemja så arg att han lämnade byggnadsarbetet för att komma och försvara sig. Sanballat kan också ha tänkt att brevets innehåll skulle orsaka en sådan oro och uppståndelse bland judarna att de helt och hållet skulle upphöra med sitt arbete. Nehemja lät sig inte skrämmas, utan fullföljde lugnt sitt uppdrag från Gud.

Lärdomar för oss:

1:4; 2:4; 4:4, 5. När vi ställs inför svåra situationer eller skall fatta viktiga beslut, bör vi vara ”ihärdiga i bönen” och handla i överensstämmelse med den teokratiska vägledning vi får. (Romarna 12:12)

1:11–2:8; 4:4, 5, 15, 16; 6:16. Jehova besvarar sina tjänares uppriktiga böner. (Psalm 86:6, 7)

1:4; 4:19, 20; 6:3, 15. Nehemja var en barmhärtig och medkännande man, men han var också ett gott exempel för oss genom att vara en handlingskraftig man som höll fast vid rättfärdigheten.

1:11–2:3. Nehemjas främsta källa till glädje var inte hans prestigefyllda ställning som munskänk, utan det var den sanna tillbedjans framåtskridande. Bör inte Jehovas tillbedjan och allt det som främjar den vara vårt främsta intresse och vår största källa till glädje?

2:4–8. Jehova fick Artaxerxes att ge Nehemja tillstånd att färdas till Jerusalem för att återuppbygga dess mur. ”En kungs hjärta är som vattenströmmar i Jehovas hand”, sägs det i Ordspråksboken 21:1. ”Han leder det vart han vill.”

3:5, 27. Vi bör inte betrakta det praktiska arbete som skall utföras för den sanna tillbedjan som något som är under vår värdighet, som ”de förnämsta” av tekoiterna gjorde. I stället kan vi efterlikna de vanliga tekoiterna som var villiga att ge ut av sig själva.

3:10, 23, 28–30. Somliga kanske kan flytta till platser där behovet av förkunnare av Guds kungarike är större, medan andra stannar i sin hemförsamling och stöder sann tillbedjan där. Vi kan stödja den genom att hjälpa till med att bygga Rikets salar, hjälpa till vid katastrofer och, viktigast av allt, genom att ta del i arbetet med att predika om Guds kungarike.

4:14. När vi möter motstånd kan också vi övervinna vår fruktan genom att komma ihåg ”den store och den som inger fruktan”.

5:14–19. Nehemja är ett enastående exempel för kristna tillsyningsmän i fråga om att visa ödmjukhet, osjälviskhet och omdömesförmåga. Han var mycket noga med att upprätthålla Guds lag, men han spelade inte herre över andra för självisk vinnings skull. Han visade i stället omsorg om de betryckta och fattiga. Han är ett fint föredöme för alla Guds tjänare att efterlikna i fråga om att visa generositet.

”MIN GUD, KOM IHÅG DET, MIG TILL GODO”

(Nehemja 7:1–13:31)

Så snart Jerusalems mur återuppbyggts sätter Nehemja upp portarna och gör anordningar för att skydda staden. Han upprättar också ett släktregister över folket. När allt folket är samlat ”på torget framför Vattenporten”, läser prästen Esra högt ur boken med Moses lag, och Nehemja och leviterna förklarar lagen för folket. (Nehemja 8:1) Efter att ha fått höra om lövhyddohögtiden firar man den med stor glädje.

Sedan samlas folket ytterligare en gång, och vid det här tillfället bekänner ”Israels avkomma” nationens synder, leviterna redogör för vad Jehova har gjort för Israel, och folket lovar med ed att de skall ”vandra efter den sanne Gudens lag”. (Nehemja 9:1, 2; 10:29) Jerusalem har fortfarande för få invånare, så var tionde av dem som bor utanför staden utses genom lottkastning att flytta in i staden. Därefter invigs muren med en sådan entusiasm att ”Jerusalems glädje kunde höras långt bort”. (Nehemja 12:43) Tolv år efter sin ankomst till Jerusalem återvänder Nehemja till sina plikter hos Artaxerxes. Snart börjar orenhet visa sig bland judarna. När Nehemja kommer tillbaka till Jerusalem ingriper han beslutsamt för att rätta till situationen. Och för sin egen del ber han ödmjukt: ”Min Gud, kom ihåg det, mig till godo.” (Nehemja 13:31)

Svar på bibliska frågor:

7:6–67 – Varför skiljer sig Nehemjas förteckning över den kvarleva som återvände med Serubbabel till Jerusalem från Esras i fråga om antalet individer i varje hushåll? (Esra 2:1–65) Orsaken till de här skillnaderna kan vara att Esra och Nehemja hade olika källmaterial. Det antal som var registrerade för att återvända hem kanske inte var detsamma som det antal som verkligen återvände. De två förteckningarna kan också ha skilt sig åt på grund av att somliga judar som vid avresan inte kunde bevisa sin härstamning kunde göra det senare. Båda förteckningarna stämmer emellertid överens på en punkt: De som först återvände var 42 360 till antalet, förutom slavar och sångare.

10:34 – Varför behövde folket leverera ved? Det här var inte någon befallning i den mosaiska lagen. Det här kravet uppkom enbart på grund av behovet. Stora mängder ved behövdes för att kunna bränna offren på altaret. Tydligen fanns det inte tillräckligt med netinimtjänare, vilka tjänade som icke-israelitiska tempelslavar. Man kastade därför lott för att försäkra sig om att det fanns ständig tillgång på ved.

13:6, fotnoten – Hur länge var Nehemja borta från Jerusalem? Bibeln säger bara att Nehemja frågade kungen om han kunde få ledigt från sina uppgifter för att kunna återvända till Jerusalem ”någon tid senare”, eller ”vid dagars slut”. Det är därför omöjligt att avgöra hur länge han var borta. När Nehemja återvände till Jerusalem fann han att prästerskapet inte fick något understöd och att sabbatslagen inte hölls. Många hade gift sig med utländska hustrur, och deras barn kunde inte ens tala judarnas språk. Nehemja måste ha varit borta en lång tid för att förhållandena skulle ha kunnat urarta så mycket.

13:25, 28 – Vad gjorde Nehemja för att komma till rätta med judarnas överträdelser, förutom att han ”klandrade dem”? Nehemja ”nedkallade ont över dem” genom att läsa upp hur deras överträdelser fördömdes i Guds lag. Han ”slog några av” dem, kanske genom att vidta rättsliga åtgärder mot dem. Som en symbol för sin rättfärdiga harm, ”ryckte [han] hår av dem”. Han jagade också bort översteprästen Eljasibs sonson, som hade gift sig med en dotter till horoniten Sanballat.

Lärdomar för oss:

8:8. Som lärare i Guds ord ”anger [vi] dess innebörd” genom att använda ett gott uttal och en rätt betoning och genom att rätt förklara Skrifterna, dvs. göra en tydlig tillämpning.

8:10. ”Jehovas glädje” kommer av att man är medveten om sitt andliga behov och tillfredsställer det och genom att följa teokratisk vägledning. Det är verkligen viktigt att vi flitigt studerar Bibeln, regelbundet är närvarande vid kristna möten och flitigt tar del i arbetet med att predika om Guds kungarike och göra lärjungar!

11:2. Att lämna arvsbesittningar och flytta till Jerusalem innebar personliga uppoffringar och en del olägenheter. De som frivilligt gjorde det visade en självuppoffrande anda. Vi kan också visa en sådan anda när det uppstår tillfällen att betjäna andra vid sammankomster och andra tillfällen.

12:31, 38, 40–42. Sång är ett utmärkt sätt att lovprisa Jehova på och att uttrycka vår tacksamhet mot honom. Vi bör sjunga av hela vårt hjärta vid kristna möten och sammankomster.

13:4–31. Vi måste vara på vår vakt mot att låta materialism, korruption och avfällighet tränga in i vårt liv.

13:22. Nehemja var väl medveten om att han var ansvarig inför Jehova Gud. Vi behöver också vara medvetna om att vi är ansvariga inför honom.

Jehovas välsignelse är viktig!

”Om inte Jehova bygger huset mödar sig byggarna förgäves”, sjöng psalmisten. (Psalm 127:1) Nehemjas bok belyser sanningen i de här orden på ett underbart sätt!

Lärdomen för oss är tydlig. Om vi vill lyckas i vad vi företar oss måste vi ha Jehovas välsignelse. Kan vi verkligen förvänta att Jehova kommer att välsigna oss om vi inte sätter sann tillbedjan främst i livet? Låt oss därför, likt Nehemja, göra Jehovas tillbedjan till vårt främsta intresse och verka för att den skall ha framgång.

[Bild på sidan 8]

”En kungs hjärta är som vattenströmmar i Jehovas hand”

[Bild på sidan 9]

Nehemja – en handlingskraftig men barmhärtig och medkännande man – kommer till Jerusalem

[Bilder på sidorna 10, 11]

Vet du hur man anger Guds ords innebörd?