Var på din vakt mot att utveckla ett högmodigt hjärta
Var på din vakt mot att utveckla ett högmodigt hjärta
”Gud står emot de övermodiga.” (JAKOB 4:6)
1. Ge ett exempel på när det är befogat att känna stolthet.
HAR det hänt någon gång att ditt hjärta svällt av stolthet? De flesta av oss har upplevt denna angenäma känsla. Och det behöver inte vara fel att känna ett visst mått av stolthet. När ett kristet föräldrapar till exempel läser en rapport från skolan om deras dotters goda uppförande och hårda arbete, lyser säkert deras ansikten av tillfredsställelse över att hon har gjort så väl ifrån sig. Aposteln Paulus och hans kamrater var stolta över en ny församling som de hade hjälpt till att bilda, för bröderna där uthärdade troget förföljelse. (1 Thessalonikerna 1:1, 6; 2:19, 20; 2 Thessalonikerna 1:1, 4)
2. Varför är känslor av stolthet vanligen något icke önskvärt?
2 Av de nyss nämnda exemplen förstår vi att stolthet kan innefatta en känsla av glädje som kommer av något man har gjort eller något man har fått. Men för det mesta återspeglar stolthet en opassande självkänsla, en känsla av överlägsenhet på grund av ens förmågor, utseende, ekonomiska tillgångar eller ställning. Stolthet yttrar sig ofta i ett arrogant uppträdande, ett högmodigt sätt. Sådan stolthet är definitivt något som vi som kristna måste ta oss i akt för. Varför det? Därför att vi har en medfödd benägenhet för själviskhet som vi har ärvt av vår förfader Adam. (1 Moseboken 8:21) Som en följd av det kan vårt hjärta få oss att känna stolthet av felaktiga orsaker. De kristna måste till exempel motarbeta känslor av stolthet på grund av hudfärg, ekonomiska tillgångar, utbildning, naturliga förmågor eller på grund av att de jämför sig med andra i fråga om vad de uträttar. Stolthet som bottnar i sådant är opassande och misshagar Jehova. (Jeremia 9:23; Apostlagärningarna 10:34, 35; 1 Korinthierna 4:7; Galaterna 5:26; 6:3, 4)
3. Vad är högmod, och vad sade Jesus om denna egenskap?
3 Det finns en annan orsak till att vi bör motarbeta opassande stolthet. Om vi låter sådan stolthet växa i vårt hjärta, kan den utvecklas till en mycket föraktlig form av stolthet som kallas högmod, eller övermod. Vad är högmod? En högmodig person känner sig inte bara överlägsen, utan ser också ner på andra som han eller hon betraktar som underlägsna. (Lukas 18:9; Johannes 7:47–49) Jesus räknade upp ”övermod” bland andra onda egenskaper som går ut ur hjärtat och ”befläckar en människa”. (Markus 7:20–23) De kristna inser hur viktigt det är att inte utveckla ett högmodigt hjärta.
4. Hur kan vi få hjälp av att tänka på några bibliska exempel på högmodiga personer?
4 Du kan få hjälp att undvika att bli högmodig genom att tänka på några berättelser i Bibeln om högmodiga personer. Det gör att du lättare kommer att upptäcka opassande känslor av stolthet som kanske finns hos dig eller som kan utvecklas med tiden. Det kommer att hjälpa dig att undertrycka tankar eller känslor som skulle kunna leda till ett högmodigt hjärta. Som en följd av detta kommer du inte att påverkas negativt när Gud handlar i enlighet med följande varning: ”Jag [skall] avlägsna från din mitt dem som jublar högmodigt hos dig; och du skall aldrig mer vara högmodig på mitt heliga berg.” (Sefanja 3:11)
Gud tar itu med de högmodiga
5, 6. Hur visade sig farao högmodig, och vad blev följden?
5 Jehovas syn på högmod framgår också av hur han handlade med en sådan mäktig härskare som farao. Det råder inget tvivel om att farao hade ett högmodigt hjärta. Han betraktade sig själv som en gud som skulle tillbes och föraktade därför sina slavar, israeliterna. Tänk på hur han reagerade på begäran att Israel skulle tillåtas gå ut i vildmarken för att ”hålla högtid” åt Jehova. ”Vem är Jehova, att jag skulle lyda hans röst och släppa Israel?” svarade farao högmodigt. (2 Moseboken 5:1, 2)
6 När farao hade fått uppleva sex plågor, sade Jehova till Mose att han skulle fråga Egyptens härskare: ”Handlar du fortfarande högmodigt mot mitt folk genom att inte släppa dem?” (2 Moseboken 9:17) Mose meddelade nu att en sjunde plåga skulle komma – hagel som skulle ödelägga landet. Så snart israeliterna var fria att lämna landet efter den tionde plågan, ändrade farao sig och satte efter dem. Till sist var farao och hans härar fångade i en fälla i Röda havet. Föreställ dig vad de måste ha tänkt när vattenmassorna började komma över dem! Vad blev följden av faraos högmod? Hans elitsoldater sade: ”Låt oss fly för Israel, ty det är Jehova som strider för dem mot egyptierna.” (2 Moseboken 14:25)
7. Hur visade Babylons härskare att de var högmodiga?
7 Också andra härskare blev förödmjukade av Jehova. En av dem var Sanherib, Assyriens kung. (Jesaja 36:1–4, 20; 37:36–38) Så småningom erövrades Assyrien av babylonierna, men två högmodiga babyloniska kungar blev också förödmjukade. Tänk på det gästabud som kung Belsassar hade ordnat. Han och hans gäster drack vin ur de kärl som man hade tagit från Jehovas tempel och ärade sina babyloniska gudar. Plötsligt visade sig fingrar av en människohand och skrev ett budskap på väggen. Profeten Daniel ombads uttyda den mystiska skriften, och han påminde Belsassar: ”Det [var] den högste Guden som gav din far Nebukadnessar kungariket. ... Men när hans hjärta blev högmodigt ..., störtades han ner från sitt kungarikes tron, och hans värdighet togs ifrån honom. Men du, Belsassar, som är hans son, du har inte ödmjukat ditt hjärta, fastän du visste allt detta.” (Daniel 5:3, 18, 20, 22) Samma natt intog den medo-persiska hären Babylon, och Belsassar dödades. (Daniel 5:30, 31)
8. Hur handlade Jehova med vissa högmodiga individer?
8 Tänk också på andra högmodiga män som föraktade Jehovas folk: den filisteiske jätten Goljat, den persiske statsministern Haman och kung Herodes Agrippa, som härskade över provinsen Judeen. På grund av sitt högmod dog de här tre männen en förödmjukande död genom Guds ingripande. (1 Samuelsboken 17:42–51; Ester 3:5, 6; 7:10; Apostlagärningarna 12:1–3, 21–23) Det sätt på vilket Jehova handlade med dessa högmodiga män bekräftar följande sanning: ”Stolthet går före fall och en högmodig ande före snavande.” (Ordspråksboken 16:18) Ja, det råder inget tvivel om att ”Gud står emot de övermodiga”. (Jakob 4:6)
9. Hur visade sig Tyros kungar bli förrädare?
9 I motsats till de högmodiga härskarna i Egypten, Assyrien och Babylon gav Tyros kung vid ett tillfälle hjälp åt Guds folk. Under kungarna Davids och Salomos regeringar sände han skickliga hantverkare och även byggnadsmaterial för uppförandet av de kungliga byggnaderna och Guds tempel. (2 Samuelsboken 5:11; 2 Krönikeboken 2:11–16) Sorgligt nog vände sig Tyros kungar med tiden emot Jehovas folk. Varför gjorde de det? (Psalm 83:3–7; Joel 3:4–6; Amos 1:9, 10)
”Ditt hjärta blev högmodigt”
10, 11. a) Vem skulle kunna jämföras med Tyros kungar? b) Vad var det som ändrade deras inställning till Israel?
10 Jehova inspirerade profeten Hesekiel att avslöja och fördöma Tyros kungliga dynasti. Det budskap som riktades till ”Tyros kung” innehåller uttryck som passar in på både den tyriska dynastin och den ursprunglige förrädaren, Satan, som ”inte [stod] fast i sanningen”. (Hesekiel 28:12; Johannes 8:44) Satan var en gång en lojal andevarelse i Jehovas organisation av himmelska söner. Jehova Gud gav genom Hesekiel en antydan om den grundläggande orsaken till att både den tyriska dynastin och Satan avföll:
11 ”I Eden, Guds trädgård, befann du dig. Du var höljd i alla slags dyrbara stenar. ... Du är den smorde, övertäckande keruben. ... Du var oklanderlig på dina vägar från den dag då du skapades till dess orättfärdighet blev funnen hos dig. På grund av dina många handelsvaror fylldes ditt inre med våld, och du började synda. Och jag skall ... tillintetgöra dig, du övertäckande kerub. ... Ditt hjärta blev högmodigt på grund av din skönhet. Du fördärvade din vishet på grund av din strålande prakt.” (Hesekiel 28:13–17) Ja, högmod fick Tyros kungar att ta till våld mot Jehovas folk. Tyros blev ett oerhört rikt handelscentrum och var berömt för sina vackra produkter. (Jesaja 23:8, 9) Tyros kungar började få för höga tankar om sig själva, och de började förtrycka Guds folk.
12. Vad var det som ledde till att Satan blev en förrädare, och vad har han fortsatt att göra?
12 På liknande sätt hade den andevarelse som blev Satan en gång den vishet som krävdes för att fullgöra vilket uppdrag Gud än gav honom. I stället för att känna sig tacksam blev han ”uppblåst av högmod” och började förakta Guds sätt att styra. (1 Timoteus 3:6) Han fick så höga tankar om sig själv att han började längta efter att få Adams och Evas tillbedjan. Detta onda begär blev havande och födde synd. (Jakob 1:14, 15) Satan bedrog Eva så att hon åt av frukten av det enda träd som hon inte fick äta av. Sedan använde Satan henne till att förmå Adam att äta av den förbjudna frukten. (1 Moseboken 3:1–6) Det första människoparet erkände alltså inte Guds rätt att härska över dem, och de blev i själva verket tillbedjare av Satan. Hans högmod känner inga gränser. Han har försökt förleda alla förnuftsbegåvade skapelser i himlen och på jorden, också Jesus Kristus, att tillbe honom och därmed förkasta Jehovas suveränitet. (Matteus 4:8–10; Uppenbarelseboken 12:3, 4, 9)
13. Vilka följder har högmod fått?
13 Vi förstår alltså att högmod har sitt ursprung hos Satan och att det är den grundläggande orsaken till den synd, det lidande och det fördärv som vi ser i världen i dag. Som ”denna tingens ordnings gud” fortsätter Satan att underblåsa opassande känslor av stolthet och högmod. (2 Korinthierna 4:4) Han vet att han har en kort tidsperiod, och därför för han krig mot de sanna kristna. Hans mål är att vända dem bort från Gud och få dem att älska sig själva och bli inbilska och övermodiga. I Bibeln är det förutsagt att sådana själviska drag skulle vara vanliga i dessa ”sista dagar”. (2 Timoteus 3:1, 2, fotnoten; Uppenbarelseboken 12:12, 17)
14. Enligt vilken regel handlar Jehova med sina förnuftsbegåvade skapelser?
14 Jesus Kristus visade modigt vilka dåliga följder som Satans högmod gett upphov åt. Vid åtminstone tre tillfällen och i närvaro av egenrättfärdiga fiender framhöll Jesus den regel enligt vilken Jehova handlar med människorna: ”Var och en som upphöjer sig själv skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig själv skall bli upphöjd.” (Lukas 14:11; 18:14; Matteus 23:12)
Skydda ditt hjärta mot högmod
15, 16. Vad var det som gjorde att Hagar blev högmodig?
15 Du har kanske lagt märke till att de exempel på högmod som nämnts ovan gäller män som var mycket framstående. Innebär det att vanliga enkla människor inte så lätt blir högmodiga? Definitivt inte. Tänk på en händelse som inträffade i Abrahams hushåll. Patriarken hade ingen son som kunde bli hans arvinge, och hans hustru, Sara, var för gammal för att kunna få barn. Det var vanligt att en man i Abrahams situation tog sig en andra hustru och fick barn med henne. Gud tillät sådana äktenskap, för tiden var ännu inte inne för honom att återställa äktenskapsanordningen bland de sanna tillbedjarna enligt den ursprungliga normen. (Matteus 19:3–9)
16 På sin hustrus begäran gick Abraham med på att genom hennes egyptiska tjänarinna, Hagar, frambringa en möjlig arvinge. Abraham tog Hagar till bihustru, och hon blev havande. Hon borde ha varit mycket tacksam för sin upphöjda ställning. Men i stället lät hon sitt hjärta bli högmodigt. I Bibeln sägs det: ”När hon märkte att hon var havande började hon se på sin matmor med förakt.” Den här inställningen gav upphov åt sådan missämja i Abrahams hushåll att Sara visade bort Hagar. Men det fanns en lösning på problemet. Guds ängel gav Hagar rådet: ”Vänd tillbaka till din matmor och ödmjuka dig under hennes hand.” (1 Moseboken 16:4, 9) Tydligen följde Hagar det här rådet och ändrade sin inställning till Sara, och hon blev därför stammoder till många.
17, 18. Varför behöver vi alla vara på vår vakt mot högmod?
17 Fallet med Hagar visar att när situationen för någon förbättras, kan han eller hon bli högmodig. Lärdomen är att även en kristen som har varit helhjärtad i sin tjänst för Gud kan bli högmodig om han får det bättre ställt eller får större myndighet. En sådan inställning kan också utvecklas om andra lovordar honom för hans framgång, förstånd eller förmågor. Ja, en kristen bör vara uppmärksam så att högmod inte slår rot i hans hjärta. Detta är särskilt viktigt om det går bra för honom eller om han får större ansvar.
18 Det är Guds syn på denna egenskap som är det starkaste skälet till att vi inte skall vara högmodiga. I hans ord sägs det: ”Högmodiga ögon och ett arrogant hjärta, de ondskefullas lampa, är synd.” (Ordspråksboken 21:4) Det är värt att tänka på att Bibeln särskilt varnar de kristna ”som är rika i den nuvarande tingens ordning” att inte vara ”högmodiga”, eller ”övermodiga”. (1 Timoteus 6:17, fotnoten; 5 Moseboken 8:11–17) De kristna som inte är rika bör se till att de inte har ”ett avundsamt öga”, och de bör komma ihåg att vem som helst kan bli högmodig – både rik och fattig. (Markus 7:21–23; Jakob 4:5)
19. Hur förstörde Ussia sitt goda rykte?
19 Högmod jämte andra dåliga drag kan förstöra ett gott förhållande till Jehova. Tänk till exempel på den första delen av kung Ussias regering: ”Han gjorde det som var rätt i Jehovas ögon. ... Och han strävade ständigt efter att söka Gud ...; och så länge han sökte Jehova gav den sanne Guden honom framgång.” (2 Krönikeboken 26:4, 5) Sorgligt nog förstörde kung Ussia sitt goda rykte, för ”hans hjärta [blev] så högmodigt att det ledde till fördärv”. Han fick så höga tankar om sig själv att han gick in i templet för att bränna rökelse. När prästerna varnade honom för att begå denna förmätna handling, ”blev Ussia ursinnig”. Som en följd av detta slog Jehova honom med spetälska, och han dog utan att ha Jehovas ynnest. (2 Krönikeboken 26:16–21)
20. a) Hur var kung Hiskias goda rykte i fara? b) Vad skall vi behandla i nästa artikel?
20 Som en kontrast till detta kan vi se på kung Hiskias exempel. Vid ett tillfälle var denne kungs goda rykte i fara på grund av att ”hans hjärta blev högmodigt”. Lyckligtvis ”ödmjukade sig [Hiskia] trots sitt hjärtas högmod” och återfick Guds ynnest. (2 Krönikeboken 32:25, 26) Lägg märke till att det var ödmjukhet som botade Hiskia från hans högmod. Ja, ödmjukhet är motsatsen till högmod. Vi skall därför i nästa artikel behandla hur vi kan uppodla och bevara kristen ödmjukhet.
21. Vad kan ödmjuka kristna se fram emot?
21 Vi får inte glömma de dåliga följderna av högmod. Låt oss, eftersom ”Gud står emot de övermodiga”, vara fast beslutna att motarbeta känslor av opassande stolthet. Om vi strävar efter att vara ödmjuka kristna, kan vi se fram emot att få överleva Guds stora dag, när de högmodiga och följderna av deras högmod kommer att tas bort från jorden. Då skall ”jordemänniskans högmod ... böjas ner, och männens högdragenhet skall bli förnedrad; och Jehova ensam skall bli upphöjd på den dagen”. (Jesaja 2:17)
Frågor att meditera över
• Hur skulle du vilja beskriva en högmodig person?
• Hur uppstod högmod?
• Vad kan göra en människa högmodig?
• Varför måste vi vara på vår vakt mot högmod?
[Frågor]
[Bild på sidan 23]
Faraos högmod ledde till att han blev förödmjukad
[Bild på sidan 24]
Hagars förbättrade ställning gjorde henne högmodig
[Bild på sidan 25]
Hiskia ödmjukade sig och återfick Guds ynnest