Jehova sörjer för våra dagliga behov

”Sluta upp med att sväva i bekymrad ovisshet; ... er Fader vet att ni behöver dessa ting.” (LUKAS 12:29, 30)

1. Hur sörjer Jehova för djuren?

HAR du någon gång tittat på en sparv eller någon annan fågel som har pickat runt i vad som inte tycks vara något annat än smuts? Du undrade förmodligen vad den kunde finna som var ätbart genom att picka på marken. I sin bergspredikan visade Jesus att vi kan hämta en lärdom av Jehovas sätt att sörja för fåglarna. Han förklarade: ”Ge uppmärksamt akt på himlens fåglar, eftersom de inte sår ut säd eller skördar eller samlar in i förrådshus; ändå ger er himmelske Fader mat åt dem. Är ni inte värda mer än de?” (Matteus 6:26) På underbara sätt sörjer Jehova för att alla hans skapelser skall få föda. (Psalm 104:14, 21; 147:9)

2, 3. Vilka andliga lärdomar kan vi få av att Jesus lärde oss att be om vårt dagliga bröd?

² Varför tog då Jesus med följande begäran i sin mönsterbön: ”Ge oss i dag vårt bröd för denna dag”? (Matteus 6:11) Av denna enkla begäran kan vi hämta djupa andliga lärdomar. Först och främst påminner den oss om att Jehova är den som på ett enastående sätt drar försorg om oss. (Psalm 145:15, 16) Människor kan så, plantera och odla, men det är bara Gud som kan få det att växa, andligt och fysiskt. (1 Korinthierna 3:7) Det vi äter och dricker är en gåva från Gud. (Apostlagärningarna 14:17) Genom att vi ber honom förse oss med det vi behöver för varje dag visar vi honom att vi inte tar det som något självklart. En sådan begäran befriar oss naturligtvis inte från ansvaret att arbeta om vi är i stånd att göra det. (Efesierna 4:28; 2 Thessalonikerna 3:10)

³ För det andra visar vår bön om ”bröd för denna dag” att vi inte bör vara överdrivet bekymrade för framtiden. Jesus sade vidare: ”Var ... aldrig bekymrade och säg: ’Vad skall vi äta?’ eller: ’Vad skall vi dricka?’ eller: ’Vad skall vi sätta på oss?’ Alla dessa ting är ju det som folk i nationerna så ivrigt strävar efter. Er himmelske Fader vet ju att ni behöver alla dessa ting. Fortsätt därför med att först söka kungariket och hans rättfärdighet, så skall också alla dessa andra ting tilldelas er. Alltså: var aldrig bekymrade för morgondagen; morgondagen skall nämligen ha sina egna bekymmer.” (Matteus 6:31–34) Bönen om ”bröd för denna dag” anger mönstret för hur vi skall leva ett enkelt liv som kännetecknas av ”gudaktig hängivenhet jämte förnöjsamhet”. (1 Timoteus 6:6–8, fotnot i NW, studieutgåvan)

Andlig föda dag för dag

4. Vilka händelser i Jesu och israeliternas liv framhäver vikten av att ta till sig andlig föda?

⁴ Vår bön om dagligt bröd bör också påminna oss om vårt behov av daglig andlig föda. Trots att Jesus var mycket hungrig efter en lång fasta, motstod han Satans frestelse att förvandla stenar till bröd och sade: ”Det är skrivet: ’Människan skall leva inte bara av bröd, utan av varje uttalande som går ut  genom Jehovas mun.’” (Matteus 4:4) Jesus citerade här profeten Mose, som sade följande till israeliterna: ”[Jehova] ödmjukade dig och lät dig hungra och gav dig mannat att äta, som varken du hade känt till eller dina fäder hade känt till; i syfte att låta dig veta att människan inte lever bara av bröd, utan av varje yttrande från Jehovas mun lever människan.” (5 Moseboken 8:3) Jehovas sätt att tillhandahålla mannat gav inte bara fysisk föda åt israeliterna, utan också andliga lärdomar. En sådan andlig lärdom var att de skulle ”samla upp var och en sin mängd dag för dag”. Om de samlade mer än de behövde för dagen, började det som blev kvar lukta och bli fullt av maskar. (2 Moseboken 16:4, 20) Men detta inträffade inte på sjätte dagen, då de måste samla dubbla dagsransonen för att fylla sitt behov för sabbaten. (2 Moseboken 16:5, 23, 24) Mannat inskärpte alltså hos dem att de måste vara lydiga och att deras liv berodde inte bara på bröd, utan på ”varje yttrande från Jehovas mun”.

5. Hur förser Jehova oss med andlig föda för varje dag?

⁵ Vi behöver på liknande sätt varje dag livnära oss av den andliga föda som Jehova ger oss genom sin Son. I detta syfte har Jesus insatt en ”trogen och omdömesgill slav” till att ge ”mat i rätt tid” åt trons husfolk. (Matteus 24:45) Denna trogna slavklass förser oss inte bara med ett överflöd av andlig föda i form av bibelstudielitteratur, utan uppmuntrar oss också att läsa Bibeln varje dag. (Josua 1:8; Psalm 1:1–3) I likhet med Jesus kan vi också få andlig näring genom att varje dag göra ansträngningar för att lära känna mer om Jehovas vilja och göra den. (Johannes 4:34)

Förlåtelse för synder

6. För vilka skulder skall vi be om förlåtelse, och på vilka villkor är Jehova villig att avskriva dem?

⁶ Nästa begäran i mönsterbönen är: ”Förlåt oss våra skulder, såsom vi också har förlåtit dem som står i skuld till oss.” (Matteus 6:12) Jesus talade inte här om ekonomiska skulder. Det han hade i tankarna var förlåtelsen för våra synder. I Lukas redogörelse för mönsterbönen lyder denna begäran: ”Förlåt oss våra synder, för också vi själva förlåter var och en som står i skuld till oss.” (Lukas 11:4) När vi syndar är det alltså som om vi ådrar oss en skuld till Jehova. Men vår kärleksfulle Gud är beredd att ”utplåna” eller avskriva denna skuld, om vi uppriktigt ändrar sinne, ”vänder om” och ber honom om förlåtelse på grundval av tro på Kristi lösenoffer. (Apostlagärningarna 3:19; 10:43; 1 Timoteus 2:5, 6)

7. Varför bör vi varje dag be om förlåtelse?

⁷ Från en annan ståndpunkt sett syndar vi när vi missar målet och inte når upp till Jehovas normer för rättfärdighet. På grund av den nedärvda synden begår vi allesammans överträdelser i ord, gärning och tanke, eller också underlåter vi att göra det vi bör göra. (Predikaren 7:20; Romarna 3:23; Jakob 3:2; 4:17) Därför behöver vi, vare sig vi är medvetna om att vi har syndat under dagen eller inte, i våra dagliga böner ta med en begäran om förlåtelse för våra synder. (Psalm 19:12; 40:12)

8. Vad bör bön om förlåtelse förmå oss att göra, och vilka goda resultat får det?

⁸ Bön om förlåtelse bör komma efter en ärlig självprövning, sinnesändring och bekännelse, allt grundat på tro på den återlösande kraften i Kristi utgjutna blod. (1 Johannes 1:7–9) För att bevisa att vår bön är uppriktig måste vi ge stöd åt vår begäran om förlåtelse genom ”gärningar som svarar mot sinnesändringen”. (Apostlagärningarna 26:20) Sedan kan vi ha tro på att Jehova är redo att förlåta våra synder. (Psalm 86:5; 103:8–14) Resultatet är ojämförlig sinnesfrid, ”Guds frid, som övergår allt förstånd”, vilken i sin tur ”skall skydda ... [våra] hjärtan och ... [våra] sinnesförmögenheter med hjälp av Kristus Jesus”. (Filipperna 4:7) Men Jesu  mönsterbön lär oss ännu mer om vad vi måste göra för att få förlåtelse för våra synder.

För att få förlåtelse måste vi förlåta

9, 10. a) Vilken kommentar fogade Jesus till mönsterbönen, och vad underströk detta? b) Hur belyste Jesus ytterligare att vi behöver vara förlåtande?

⁹ Det är intressant att begäran ”förlåt oss våra synder, för också vi själva förlåter var och en som står i skuld till oss” är den enda del av mönsterbönen som Jesus kommenterade. Sedan han avslutat bönen tillfogade han: ”Ty om ni förlåter människor deras försyndelser, skall er himmelske Fader också förlåta er; men om ni inte förlåter människor deras försyndelser, skall inte heller er Fader förlåta era försyndelser.” (Matteus 6:14, 15) Jesus gjorde det alltså mycket tydligt att vi, för att få förlåtelse av Jehova, måste vara villiga att förlåta andra. (Markus 11:25)

¹⁰ Vid ett annat tillfälle framställde Jesus en liknelse som visar att vi behöver vara förlåtande om vi förväntar att Jehova skall förlåta oss. Han berättade om en kung som frikostigt avskrev en enorm skuld som en slav hade ådragit sig. Längre fram straffade kungen den här mannen strängt sedan han vägrat att avskriva en medslavs jämförelsevis obetydliga skuld. Jesus avslutade sin liknelse med orden: ”På liknande sätt skall också min himmelske Fader göra med er, om ni inte av era hjärtan förlåter var och en sin broder.” (Matteus 18:23–35) Lärdomen är tydlig: Den syndaskuld som Jehova har förlåtit var och en av oss är mycket större än vilken som helst överträdelse som någon kan ha begått mot oss. Dessutom förlåter Jehova oss varje dag. Därför bör vi sannerligen kunna förlåta de enstaka överträdelser andra begår mot oss.

11. Vilket råd av aposteln Paulus kommer vi att följa, om vi förväntar att Jehova skall förlåta oss, och vilka goda resultat får det?

¹¹ Aposteln Paulus skrev: ”Bli omtänksamma mot varandra, ömt medlidsamma, och förlåt varandra villigt, alldeles som Gud också genom Kristus villigt har förlåtit er.” (Efesierna 4:32) Ömsesidig förlåtelse främjar  friden bland de kristna. Paulus uppmanade vidare: ”Klä er ... såsom Guds utvalda, heliga och älskade, i medömkans ömma tillgivenhet, omtänksamhet, anspråkslöshet i sinnet, mildhet och långmodighet. Fortsätt att ha fördrag med varandra och att villigt förlåta varandra, om någon har orsak till klagomål mot en annan. Såsom Jehova villigt har förlåtit er, just så skall också ni göra. Men, förutom allt detta, klä er i kärleken, eftersom den är ett fullkomligt föreningsband.” (Kolosserna 3:12–14) Allt detta är underförstått i den bön Jesus lärde oss: ”Förlåt oss våra skulder, såsom vi också har förlåtit dem som står i skuld till oss.”

Beskydd under frestelse

12, 13. a) Vad kan inte vara innebörden i den näst sista begäran i mönsterbönen? b) Vem är den store Frestaren, och vad är innebörden i vår bön om att inte bli förda in i frestelse?

¹² Den näst sista begäran i Jesu mönsterbön är: ”För oss inte in i frestelse.” (Matteus 6:13) Menade Jesus att vi skulle be Jehova att inte fresta oss? Så kan det inte vara, för lärjungen Jakob blev inspirerad att skriva: ”Låt ingen under det han prövas säga: ’Jag prövas av Gud.’ Med onda ting kan nämligen Gud inte prövas och prövar inte heller själv någon.” (Jakob 1:13) Vidare skrev psalmisten: ”Om det var missgärningar du gav akt på, o Jah, o Jehova, vem skulle då kunna bestå?” (Psalm 130:3) Jehova ger inte akt på varje misstag vi gör, och han försöker verkligen inte få oss på fall. Vad betyder då den här delen av mönsterbönen?

¹³ Den som försöker få oss på fall genom sluga handlingar, och till och med uppsluka oss, är Satan, Djävulen. (Efesierna 6:11, fotnot i NW, studieutgåvan) Han är den store Frestaren. (1 Thessalonikerna 3:5) Genom att be om att inte bli förda in i frestelse ber vi Jehova att inte låta oss falla när vi råkar i frestelse. Vi ber honom hjälpa oss att inte bli ”överlistade av Satan”, att inte duka under för frestelser. (2 Korinthierna 2:11) Vår bön är att vi skall förbli på ”den Högstes hemliga plats” och få det andliga skydd som utlovas åt dem som erkänner Jehovas suveränitet i allt de gör. (Psalm 91:1–3)

14. Hur försäkrar aposteln Paulus oss om att Jehova inte kommer att överge oss, om vi vänder oss till honom då vi utsätts för frestelser?

¹⁴ Vi kan vara säkra på att om detta är vår uppriktiga önskan, uttryckt i våra böner och i våra handlingar, kommer Jehova aldrig att överge oss. Aposteln Paulus försäkrar oss: ”Ingen frestelse har kommit över er utom vad som är vanligt för människor. Men Gud är trofast, och han skall inte låta er bli frestade utöver vad ni kan tåla, utan tillsammans med frestelsen skall han också bereda utvägen, så att ni kan uthärda den.” (1 Korinthierna 10:13)

”Befria oss från den onde”

15. Varför är det viktigare än någonsin att be om befrielse från den onde?

¹⁵ Enligt de mest tillförlitliga handskrifterna till de kristna grekiska skrifterna slutar Jesu mönsterbön med orden: ”Befria oss från den onde.” * (Matteus 6:13) Skydd mot Satan är ännu nödvändigare i denna ändens tid. Han och hans demoner för krig mot den smorda kvarlevan, ”som håller Guds bud och har arbetet att vittna om Jesus”, och mot kvarlevans följeslagare, den ”stora skaran”. (Uppenbarelseboken 7:9; 12:9, 17) Aposteln Petrus förmanade de kristna: ”Bevara er besinning, var på er vakt. Er motståndare, Djävulen, går omkring som ett rytande lejon och söker någon att uppsluka. Men stå honom  emot, fasta i tron.” (1 Petrus 5:8, 9) Satan vill stoppa vårt arbete med att vittna, och genom sina hantlangare här på jorden – vare sig de är religiösa, kommersiella eller politiska – försöker han skrämma oss. Men om vi står fasta kommer Jehova att befria oss. Lärjungen Jakob skrev: ”Underordna er därför Gud; men stå emot Djävulen, så skall han fly från er.” (Jakob 4:7)

16. Vilka medel förfogar Jehova över för att hjälpa sina tjänare som står under provsättning?

¹⁶ Jehova tillät att hans Son blev frestad. Men sedan Jesus stått emot Djävulen, och då använt Guds ord som skydd, sände Jehova änglar till att styrka honom. (Matteus 4:1–11) Likaså använder Jehova sina änglar till att hjälpa oss, om vi ber i tro och gör honom till vår tillflykt. (Psalm 34:7; 91:9–11) Aposteln Petrus skrev: ”Jehova [vet] att befria de gudhängivna ur prövning, men att förvara de orättfärdiga för domens dag till att avskäras.” (2 Petrus 2:9)

Fullständig befrielse är nära

17. Hur framställde Jesus saker och ting i rätt perspektiv genom att ge oss mönsterbönen?

¹⁷ I mönsterbönen framställer Jesus saker och ting i rätt perspektiv. Vårt främsta intresse bör vara helgandet av Jehovas stora och heliga namn. Eftersom det redskap som skall användas för att åstadkomma detta är det messianska riket, ber vi om att detta rike skall komma för att tillintetgöra alla ofullkomliga jordiska riken, eller regeringar, och se till att Guds vilja sker helt och fullt såsom i himlen så också på jorden. Vårt hopp om evigt liv på en paradisisk jord är beroende av att Jehovas namn helgas och att hans rättmätiga suveränitet erkänns över hela universum. Sedan vi har bett om detta, som är av allra största vikt, kan vi be om våra dagliga behov, förlåtelse för våra synder och befrielse från frestelser och knep som den onde, Satan, Djävulen, utsätter oss för.

18, 19. Hur hjälper Jesu mönsterbön oss att förbli vaksamma och att göra vårt hopp fast och stadigt ”intill slutet”?

¹⁸ Vår fullständiga befrielse från den onde och hans fördärvade tingens ordning närmar sig. Satan är mycket medveten om att han har bara ”en kort tidsfrist” på sig för att ge utlopp åt sin ”stora förbittring” här på jorden, särskilt då mot Jehovas trogna tjänare. (Uppenbarelseboken 12:12, 17) I det sammansatta tecknet på ”avslutningen på tingens ordning” förutsade Jesus spännande händelser, av vilka somliga ännu ligger framför oss. (Matteus 24:3, 29–31) När vi ser dessa händelser inträffa, blir vårt hopp om befrielse starkare. Jesus förklarade: ”När dessa ting börjar inträffa, räta då upp er och lyft upp era huvuden, därför att er befrielse närmar sig.” (Lukas 21:25–28)

¹⁹ Den kortfattade mönsterbön som Jesus gav sina lärjungar ger oss sund vägledning beträffande vad vi bör inbegripa i våra böner då slutet närmar sig. Må vi ända fram till slutet lita på att Jehova skall fortsätta att sörja för våra dagliga behov, både andliga och materiella. Att vi förblir vaksamma under bön hjälper oss att ”intill slutet stadigt hålla fast vid den tillförsikt vi hade i början”. (Hebréerna 3:14; 1 Petrus 4:7)

[Fotnoter]

Repetitionsfrågor

• Vad är underförstått i vår begäran om ”bröd för denna dag”?

• Förklara bönen ”förlåt oss våra skulder, såsom vi också har förlåtit dem som står i skuld till oss”.

• Vad betyder det när vi ber Jehova att inte föra oss in i frestelse?

• Varför behöver vi be ”befria oss från den onde”?

[Frågor]

[Bildkälla på sidan 15]

Vi måste förlåta andra om vi själva skall få förlåtelse

[Bild på sidan 13]

Lydekker