Hur en del har blivit ihågkomna

FÖR ungefär tre tusen år sedan flydde David från kung Saul i Israel. David skickade bud till Nabal, en förmögen herde som hade stora hjordar av får och getter, och bad om mat och vatten. Nabal var i själva verket skyldig David och hans följeslagare en gentjänst, eftersom de hade skyddat hans hjordar. Men Nabal vägrade att visa gästfrihet. Han skrek till och med förebråelser åt Davids män. Nabal lekte med elden, för David var inte en man att leka med. (1 Samuelsboken 25:5, 8, 10, 11, 14)

Nabals attityd var inte i harmoni med traditionen i Mellanöstern att visa gästfrihet mot besökare och främlingar. Så vad slags namn skaffade sig Nabal? I den bibliska skildringen sägs det att han ”var hård och usel i sina gärningar” och en ”odugling”. Hans namn betyder ”oförståndig”, och han levde verkligen upp till sitt namn. (1 Samuelsboken 25:3, 17, 25) Skulle du vilja bli ihågkommen på det sättet? Behandlar du andra hårt och hänsynslöst, särskilt om det verkar som om de är i underläge? Eller är du vänlig, gästfri och omtänksam?

Abigajil – en förståndig kvinna

Nabal hamnade i en svår knipa på grund av sin hårda attityd. David och 400 av hans män spände på sig sina svärd och gav sig av för att lära Nabal en läxa. Abigajil, Nabals hustru, fick höra vad som hade hänt. Hon förstod att en uppgörelse närmade sig. Vad kunde hon göra? Hon samlade snabbt ihop mat och proviant och begav sig i väg för att hejda David och hans män. När hon mötte dem, bönföll hon David om att inte utgjuta blod utan orsak. Davids hjärta mjuknade. Han lyssnade på hennes vädjanden och lät sig bevekas. En kort tid efter dessa händelser dog Nabal. David, som hade lagt märke till Abigajils fina egenskaper, gifte sig då med henne. (1 Samuelsboken 25:14–42)

Vilket slags rykte fick Abigajil? Hon blev känd för att ha ett ”gott omdöme”, eller för att vara ”intelligent”, som den hebreiska grundtexten uttrycker det. Hon var uppenbarligen förståndig och praktisk och visste hur och när hon skulle ta initiativet. Hon ingrep lojalt för att skydda sin dåraktige man och hans hushåll från en katastrof. Så småningom dog hon och hade då ett enastående anseende som en förståndig kvinna. (1 Samuelsboken 25:3, New International Version)

Vilken meritlista lämnade Petrus efter sig?

Låt oss gå framåt i tiden till det första århundradet och se hur det var med Jesu  12 apostlar. Den som var mest verbal och impulsiv av dem var utan tvivel Petrus, eller Kefas, som hade arbetat som fiskare i Galileen. Han var tydligtvis en dynamisk person som inte var rädd för att uttrycka sina känslor. Vid ett tillfälle tvättade till exempel Jesus sina lärjungars fötter. Hur reagerade Petrus, när det blev hans tur att få fötterna tvättade?

Petrus sade till Jesus: ”Herre, tvättar du mina fötter?” Till svar sade Jesus: ”Vad jag gör förstår du inte just nu, men efter dessa ting skall du förstå.” Petrus sade: ”Aldrig någonsin skall du tvätta mina fötter.” Lägg märke till Petrus starka och impulsiva reaktion. Hur reagerade då Jesus?

”Om jag inte tvättar dig”, svarade Jesus, ”har du ingen del med mig.” Simon Petrus sade då: ”Herre, inte bara mina fötter, utan också händerna och huvudet.” Nu går Petrus till andra ytterligheten! Men man visste alltid var man hade Petrus. Det fanns ingen falskhet hos honom. (Johannes 13:6–9)

Petrus har också blivit ihågkommen för sina mycket mänskliga svagheter. Han förnekade exempelvis Kristus tre gånger inför människor som anklagade honom för att vara en lärjunge till den fördömde Jesus från Nasaret. När Petrus insåg sitt misstag grät han bittert. Han var inte rädd för att uttrycka den sorg och ånger han kände. Det är också värt att lägga märke till att den här berättelsen om Petrus förnekande skrevs ner av evangelieskribenterna – med största sannolikhet tack vare den information som Petrus själv hade gett! Han var ödmjuk nog att erkänna sina misstag. Vågar vi erkänna våra misstag? (Matteus 26:69–75; Markus 14:66–72; Lukas 22:54–62; Johannes 18:15–18, 25–27)

 Bara några veckor efter det att han hade förnekat Kristus blev han uppfylld av helig ande och predikade frimodigt för en stor skara judar under pingsten. Det var ett säkert tecken på att den uppväckte Jesus hade förtroende för honom. (Apostlagärningarna 2:14–21)

Vid ett annat tillfälle gick Petrus i en annan fälla. Aposteln Paulus berättade att innan vissa judiska bröder kom till Antiokia hade Petrus umgåtts öppet med icke-judiska troende. Men han avskilde sig från dessa ”av fruktan för dem som hörde till de omskurna”, vilka just hade kommit från Jerusalem. Paulus avslöjade Petrus dubbelmoral. (Galaterna 2:11–14)

Men vem av lärjungarna var det som modigt yttrade sig vid det kritiska tillfälle, då det verkade som om många av Jesu efterföljare tänkte överge honom? Det var vid det tillfället då Jesus uppenbarade något nytt angående innebörden i att äta hans kött och dricka hans blod. Han sade: ”Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inget liv i er själva.” Majoriteten av Jesu judiska efterföljare tog anstöt och sade: ”Det talet är chockerande; vem kan lyssna till det?” Vad hände sedan? ”Till följd av detta gick många av hans lärjungar bort till tingen bakom sig och ville inte längre vandra med honom.” (Johannes 6:50–66)

I det här kritiska ögonblicket vände sig Jesus till sina 12 apostlar och ställde den rannsakande frågan: ”Inte vill väl ni också gå bort?” Petrus svarade: ”Herre, vem skall vi gå bort till? Du har uttalanden om evigt liv; och vi har trott och har lärt känna att du är Guds Helige.” (Johannes 6:67–69)

Vilket slags rykte fick Petrus? En person som läser berättelserna om honom kan inte bli annat än imponerad av hans ärliga och öppna personlighet, hans lojalitet och villighet att erkänna sina egna svagheter. Han skaffade sig verkligen ett gott namn!

Hur mindes människor Jesus?

Jesu jordiska tjänst varade bara i tre och ett halvt år. Men hur är han ihågkommen av sina efterföljare? Var han reserverad och avmätt på grund av att han var fullkomlig och utan synd? Utnyttjade han sin ställning på grund av att han visste att han var Guds Son? Använde han skrämseltaktik eller tvång för att få sina efterföljare att lyda? Tog han sig själv så högtidligt att han saknade sinne för humor? Var han så upptagen att han inte hade tid vare sig för de svaga och sjuka eller för barnen? Såg han ner på människor av andra folkslag och på kvinnor, som männen på den tiden ofta gjorde? Vad berättar skildringarna om honom?

Jesus var intresserad av människor. När man läser om hans jordiska tjänst, får man reda på att han vid många tillfällen botade ofärdiga och sjuka. Han gav ut sig för att hjälpa andra. Han intresserade sig för barn och ungdomar och sade till sina lärjungar: ”Låt de små barnen komma till mig; sök inte hejda dem.” Därefter tog Jesus ”barnen i sin famn och började välsigna dem, i det han lade händerna på dem”. Tar du dig tid med barnen, eller är du så upptagen att du inte ens ser dem? (Markus 10:13–16; Matteus 19:13–15)

När Jesus var på jorden, var det judiska folket nertyngt av religiösa regler och förordningar som gick utöver vad Lagen krävde. Deras religiösa ledare tyngde ner dem med tunga bördor, medan de själva inte rörde vid bördorna med ett enda av sina fingrar. (Matteus 23:4; Lukas 11:46) Tänk så annorlunda Jesus var! Han sade: ”Kom till mig, alla ni som arbetar hårt och är tyngda av bördor, så skall jag vederkvicka er.” (Matteus 11:28–30)

Människor blev styrkta och uppmuntrade när de var tillsammans med Jesus. Han skrämde inte sina lärjungar så att de inte vågade säga sin mening. Faktum är att han ställde frågor för att få veta vad de tyckte  och tänkte. (Markus 8:27–29) Kristna tillsyningsmän gör väl i att fråga sig själva: Ger jag ett liknande intryck på medtroende? Säger de andra äldste verkligen vad de tycker, eller drar de sig för att göra det? Det är verkligen stimulerande när tillsyningsmän är tillgängliga, lyssnar på andra och är flexibla. Oresonlighet utgör bara ett hinder för en öppenhjärtig och fri diskussion.

Även om Jesus var Guds Son, missbrukade han aldrig sin makt eller myndighet. I stället resonerade han med sina åhörare. Det gjorde han även när fariséerna försökte sätta dit honom genom den försåtliga frågan: ”Har man lov att betala huvudskatt till kejsaren eller har man det inte?” Jesus bad dem visa honom ett mynt och frågade dem: ”Vems bild och inskrift är detta?” De svarade: ”Kejsarens.” Då sade han till dem: ”Betala då tillbaka till kejsaren de ting som är kejsarens, men till Gud de ting som är Guds.” (Matteus 22:15–21) Enkel logik var allt som krävdes.

Hade Jesus sinne för humor? En del läsare tycker sig ana ett stänk av humor i det avsnitt där Jesus sade att det var lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik man att komma in i Guds kungarike. (Matteus 19:23, 24) Enbart tanken på en kamel som försöker ta sig igenom ett bokstavligt synålsöga är överdriven. Ett annat exempel på en sådan hyperbol, eller överdrift, är den om att se strået i sin broders öga, men inte lägga märke till bjälken i sitt eget. (Lukas 6:41, 42) Nej, Jesus var inte någon förtegen formalist. Han var varm och vänlig. För de kristna i dag kan ett sinne för humor lätta upp förstämningen under påfrestande tider.

Jesus hade medkänsla med kvinnor

Trivdes kvinnor i Jesu närvaro? Han hade utan tvivel många lojala kvinnliga efterföljare, däribland sin egen mor, Maria. (Lukas 8:1–3; 23:55, 56; 24:9, 10) Kvinnor kände sig så fria att närma sig Jesus att en kvinna, ”känd ... för att vara en synderska”, tvättade hans fötter med sina tårar och smorde in dem med välluktande olja. (Lukas 7:37, 38) En annan kvinna, som hade lidit av blödningar i många år, trängde sig fram för att röra vid hans ytterklädnad och bli botad. Jesus berömde hennes tro. (Matteus 9:20–22) Ja, kvinnor tyckte att Jesus var tillgänglig.

En annan gång tilltalade Jesus en samarisk kvinna vid en brunn. Hon blev så förvånad att hon sade: ”Hur kommer det sig att du, fast du är jude, ber mig om något att dricka, när jag är en samarisk kvinna?” Det var nämligen så att judar inte ville ha med samarier att göra. Jesus lärde henne sedan en underbar sanning om ”vatten som bubblar upp för att förmedla evigt liv”. Han kände sig obesvärad  med kvinnor. Han kände inte att hans ställning var hotad. (Johannes 4:7–15)

Jesus har blivit ihågkommen för sina många medmänskliga egenskaper, bland annat för sin självuppoffrande anda. Han personifierade Guds kärlek. Jesus angav mönstret för alla som vill vara hans efterföljare. Hur noga följer du hans föredöme? (1 Korinthierna 13:4–8; 1 Petrus 2:21)

Hur har kristna i vår tid blivit ihågkomna?

I vår tid har tusentals trogna kristna dött, många vid en hög ålder, andra relativt unga. Men man minns dem med glädje och aktning. En del har, precis som Crystal, som dog vid en hög ålder, blivit ihågkomna för att de var så varmhjärtade och sällskapliga. Andra har, precis som Dirk, som dog när han var i 40-årsåldern, blivit ihågkomna för sin glada läggning och villiga anda.

Sedan har vi exemplet med José från Spanien. Under 1960-talet, när Jehovas vittnens predikoverksamhet var förbjuden i landet, var José gift och hade tre döttrar. Han hade ett fast arbete i Barcelona. Men vid den tiden var det behov av mogna kristna äldste i södra Spanien. José lämnade därför sin trygga anställning och flyttade med sin familj till Málaga. De levde under knappa ekonomiska förhållanden och var ofta utan arbete.

Men ändå var José känd för att vara trogen och pålitlig i tjänsten och för att tillsammans med sin lojala fru, Carmela, på ett föredömligt sätt uppfostra sina döttrar. När det behövdes någon som kunde organisera kristna sammankomster där i området, ställde han sig alltid till förfogande. När han var i 50-årsåldern drabbades han sorgligt nog av en allvarlig sjukdom, som ledde till döden. Men han lämnade efter sig ett gott anseende som en pålitlig och hårt arbetande äldste och en kärleksfull make och far.

Så hur vill du bli ihågkommen? Om du hade dött i går, vad skulle då människor säga om dig i dag? Det är en fråga som kanske kan motivera oss var och en att förbättra vårt sätt att handla.

Vad kan vi då göra för att få ett gott rykte? Vi kan alltid förbättra oss när det gäller att visa andens frukt – bland annat kärlek, långmodighet, omtänksamhet, mildhet och självbehärskning. (Galaterna 5:22, 23) Ja, man kan verkligen säga att ”ett [gott] namn är bättre än god olja och dödsdagen bättre än den dag då man föds”. (Predikaren 7:1; Matteus 7:12)

[Bild på sidan 5]

Abigajil har blivit ihågkommen för sitt goda omdöme

[Bild på sidan 7]

Petrus har blivit ihågkommen för sin impulsiva men ärliga och uppriktiga personlighet

[Bild på sidan 8]

Jesus tog sig tid med barnen