Uppriktighet – önskvärt, men krävs det mer?

ÄR UPPRIKTIGHET verkligen något önskvärt i vårt dagliga liv? Enligt ordböcker kan ”uppriktig” definieras med ord som ärlig, äkta, öppen, sanningsenlig och oförställd. Den här egenskapen hjälper utan tvivel till att skapa goda förhållanden till andra. Aposteln Paulus uppmanade: ”Var lydiga i allt mot dem som är era herrar i köttslig mening, inte med ögontjänster, som några som vill behaga människor, utan av uppriktigt hjärta, med fruktan för Jehova.” (Kolosserna 3:22) Vem skulle inte uppskatta att ha en sådan uppriktig person anställd hos sig? De som är uppriktiga kan ha större chans att få ett arbete och behålla det.

Men det som gör uppriktighet mest önskvärt är att den påverkar vårt förhållande till Gud. De forntida israeliterna fick Guds välsignelse, när de noggrant följde lagarna och firade högtiderna. I samband med att Paulus talade om församlingens renhet uppmanade han kristna: ”Låt oss ... hålla högtid, inte med gammal surdeg, inte heller med uselhetens och ondskans surdeg, utan med uppriktighetens och sanningens ojästa kakor.” (1 Korinthierna 5:8) Det är inte bara önskvärt, utan också livsviktigt, med uppriktighet för att Gud skall godta vår tillbedjan. Men vi lägger märke till att enbart uppriktighet inte räcker. Den måste kompletteras med sanning.

Titanics konstruktörer och passagerare trodde kanske uppriktigt att den här atlantångaren var osänkbar. Men på sin jungfrufärd 1912 kolliderade den med ett isberg, och 1 517 människor förlorade livet. Vissa judar under det första århundradet kan uppriktigt ha trott att de tillbad Gud på rätt sätt, men deras nit var ”inte enligt exakt kunskap”. (Romarna 10:2) Vår uppriktiga tro måste grunda sig på tillförlitliga upplysningar för att vi skall vara godtagbara för Gud. Jehovas vittnen hjälper dig gärna att undersöka vad det innebär att tjäna Gud med uppriktighet och sanning.