Skall man ge så att det känns?

”KALLA mig tiggare; det bryr jag mig inte om. Jag tigger för Jesus.” Dessa betecknande ord av en protestantisk präst belyser den konflikt som råder angående hur religiös verksamhet skall finansieras. Organiserad religion tycks inte överleva utan ansenligt ekonomiskt stöd. Löner måste betalas, religiösa byggnader måste byggas och underhållas, och evangeliseringskampanjer måste finansieras. Hur kan man få in de medel som behövs?

Inom många kyrkosamfund är svaret tionde. * ”Tionde är Guds sätt att finansiera sitt rike här på jorden”, säger evangelisten Norman Robertson. ”Det är hans ekonomiska anordning för att göra det möjligt att predika evangeliet.” Robertson tvekar inte att påminna sina anhängare om deras ansvar att ge, och han säger med eftertryck: ”Att ge tionde är inget man gör bara för att man har råd med det. Det är en lydnadshandling. Att inte ge tionde är en klar överträdelse av Guds bud. Det är förskingring.” (Tithing—God’s Financial Plan)

Förmodligen håller du med om att givandet är en del av kristen tillbedjan. Men tycker du att det är störande, kanske rentav obehagligt, när andra envist tigger om pengar? Den brasilianske teologen Inácio Strieder anklagar kyrkorna för att ta till tionde för att ”lösa sina institutionella problem” och beskriver denna verksamhet som ”illegal och orätt” och som ”en teologisk avvikelse”. Han konstaterar att det har lett till att ”arbetslösa, änkor, sluminvånare och personer som inte kan tänka kritiskt tror att Gud har övergett dem och att de är tvungna att ge så mycket till ’predikanten’ att deras egen familj måste gå hungrig”.

Du kanske undrar: Följer kyrkorna verkligen Bibeln när de kräver tionde? Eller är det så att man injagar fruktan för Gud bara för att skinna hjorden? Förväntar verkligen Gud att vi skall ge så att det känns, som en del menar?

[Fotnoter]