Empati – nyckeln till vänlighet och medkänsla

”SÅ LÄNGE du kan lindra någon annans plåga saknar inte livet mening”, skrev Helen Keller. Hon kunde verkligen förstå känslomässig smärta. När hon var 19 månader gjorde en sjukdom henne helt blind och döv. Men en medkännande lärare lärde Helen att läsa och skriva braille och senare att tala.

Helen Kellers lärare, Anne Sullivan, kände väl till hur frustrerande det kan vara att kämpa med ett fysiskt handikapp. Hon var själv så gott som blind. Men Anne hittade tålmodigt på ett sätt att kommunicera med Helen genom att ”stava” bokstäver i Helens hand. Inspirerad av sin lärares empati beslöt Helen att ägna sitt liv åt att hjälpa de blinda och de döva. Efter att med stor möda ha besegrat sitt eget handikapp ville hon hjälpa dem som var i liknande omständigheter.

Som du troligen har märkt är det i den här själviska världen lätt att stänga ”sin ömma medkänslas dörr” och ignorera andras behov. (1 Johannes 3:17) De kristna är emellertid befallda att älska sin nästa och att ha intensiv kärlek till varandra. (Matteus 22:39; 1 Petrus 4:8) Men fastän vi så gärna vill visa varandra kärlek, är vi inte alltid vakna för tillfällena att lindra andras smärta. Det kanske helt enkelt beror på att vi inte är medvetna om deras behov. Empati är nyckeln som kan låsa upp dörren till vår vänlighet och medkänsla.

Vad är empati?

Enligt Bonniers svenska ordbok är empati ”inlevelse i en annan persons känslor”. Det har också beskrivits som förmågan att sätta sig in i någon annans situation. Empati fordrar därför först av allt att vi förstår en annan persons omständigheter och sedan att vi delar de känslor som situationen framkallar hos honom. Ja, empati innebär att vi känner en annan persons smärta i vårt hjärta.

Ordet ”empati” förekommer inte i Bibeln, men den hänvisar indirekt till den här egenskapen. Aposteln Petrus gav de kristna rådet att ”visa medkänsla, ha broderlig tillgivenhet, vara ömt medlidsamma”. (1 Petrus 3:8) Det grekiska ord som har översatts med ”medkänsla” betyder ordagrant ”lida med någon annan” eller ”ha medlidande”. Aposteln Paulus talade om liknande känslor, när han uppmanade sina medkristna: ”Gläd er med dem som gläder sig; gråt med dem som gråter.” Paulus tillade: ”Var sinnade på samma sätt mot andra som mot er själva.” (Romarna 12:15, 16) Och håller du inte med om att det skulle vara praktiskt taget omöjligt att  älska vår nästa som oss själva, om vi inte satte oss själva i hans ställe?

Nästan alla har av naturen ett mått av empati. Vem rörs inte av att se hjärtslitande bilder av svältande barn eller förtvivlade flyktingar? Vilken kärleksfull mor kan ignorera sitt barns gråt? Men allt lidande syns inte så lätt. Hur svårt är det inte att förstå känslorna hos någon som lider av depression, ett dolt fysiskt handikapp eller en ätstörning, om vi aldrig har haft sådana problem själva? Likväl visar Bibeln att vi kan och bör utveckla medkänsla med dem som är i en annan situation än vi själva.

Bibliska exempel på empati

Jehova är vårt förnämsta exempel på empati. Fastän han själv är fullkomlig, förväntar han sig inte att vi skall vara fullkomliga, ”ty han själv känner mycket väl till hur vi är formade, han kommer ihåg att vi är stoft”. (Psalm 103:14; Romarna 5:12) Eftersom han dessutom är medveten om våra begränsningar, låter han oss inte heller bli frestade utöver vad vi kan tåla. (1 Korinthierna 10:13) Genom sina tjänare och sin ande hjälper han oss att finna en utväg. (Jeremia 25:4, 5; Apostlagärningarna 5:32)

Jehova känner personligen den smärta hans folk utstår. Han sade till judarna som hade kommit tillbaka från Babylon: ”Den som rör er, han rör min ögonglob.” (Sakarja 2:8) Medveten om Guds empati sade bibelskribenten David till Gud: ”Så lägg då mina tårar i din skinnlägel. Är de inte i din bok?” (Psalm 56:8) Så trösterikt att veta att Jehova kommer ihåg – precis som om de var skrivna i en bok – de tårar trogna tjänare fäller, när de kämpar för att bevara sin ostrafflighet!

Alldeles som sin himmelske Fader är Jesus Kristus lyhörd för andras känslor. När han botade en döv man, förde han honom åt sidan, troligen för att det mirakulösa tillfrisknandet inte i onödan skulle göra honom förlägen eller skrämma honom. (Markus 7:32–35) Vid ett annat tillfälle lade Jesus märke till en änka som just skulle begrava sin ende son. Han uppfattade omedelbart smärtan hon led, gick fram till begravningståget och uppväckte den unge mannen. (Lukas 7:11–16)

Efter sin uppståndelse, när Jesus visade sig för Saul på vägen till Damaskus, lät han Saul veta hur hans hätska förföljelse av apostlarna hade påverkat honom. ”Jag är Jesus, den som du förföljer”, sade han till honom. (Apostlagärningarna 9:3–5) Jesus kände personligen den smärta som hans lärjungar upplevde på liknande sätt som en mor känner smärtan hos sitt sjuka barn. På samma sätt hyser Jesus, som vår himmelske överstepräst, ”medkänsla med våra svagheter”. (Hebréerna 4:15)

Aposteln Paulus lärde sig att vara lyhörd för andras lidande och känslor. ”Vem är svag, utan att jag är svag? Vem förmås att snava och falla, utan att jag är upptänd?” frågade han. (2 Korinthierna 11:29) När en ängel  mirakulöst hade befriat Paulus och Silas från deras bojor i ett fängelse i Filippi, fick Paulus empati för fångvaktaren honom att genast säga till denne att ingen hade flytt, eftersom han insåg att denne skulle kunna begå självmord om så hade varit fallet. Paulus visste att enligt romersk sed fick en fångvaktare ett strängt straff om en fånge flydde – särskilt om han hade fått order om att hålla fången i säkert förvar. (Apostlagärningarna 16:24–28) Paulus livräddande handling av omtanke gjorde stort intryck på fångvaktaren, och han och hans hushåll visade att de ville bli kristna. (Apostlagärningarna 16:30–34)

Hur man uppodlar empati

Bibeln uppmanar oss om och om igen att efterlikna vår himmelske Fader och hans Son, Jesus Kristus. Därför är empati en egenskap som vi behöver utveckla. Hur gör vi det? Det finns tre grundläggande sätt att bli mer lyhörda för andras behov och känslor: lyssna, iaktta och tänka sig in i situationen.

Lyssna. Genom att lyssna noga lär vi känna andras problem. Och ju bättre vi lyssnar, desto troligare är det att de öppnar sitt hjärta och avslöjar sina känslor. ”Jag kan tala med en äldste, om jag är säker på att han lyssnar på mig”, förklarar Miriam. ”Jag vill veta att han verkligen förstår mitt problem. Mitt förtroende för honom ökar, när han ställer ingående frågor som visar att han har lyssnat noga på vad jag har berättat för honom.”

Iaktta. Det är inte alla som öppet vill tala om för oss hur de känner det eller vad de går igenom. Men en skarpsynt iakttagare lägger märke till om en medkristen verkar deprimerad, om en tonåring blir inbunden eller om en nitisk förkunnare förlorar sin entusiasm. Den här förmågan att på ett tidigt stadium uppfatta problem är livsviktig för föräldrar. ”På något sätt vet min mamma hur jag känner det redan innan jag talar med henne”, konstaterar Marie. ”Därför är det lätt för mig att tala öppet med henne om mina problem.”

Tänk dig in i situationen. Bästa sättet att stimulera din empati är att du frågar dig själv: ”Om jag var i den här situationen, hur skulle jag då känna det? Hur skulle jag reagera? Vad skulle jag behöva?” Jobs tre falska tröstare visade sig vara oförmögna att sätta sig in i hans situation. Därför beskyllde de honom för påstådda synder som de antog att han måste ha begått.

Ofullkomliga människor finner det ofta lättare att kritisera fel än att förstå känslor. Men om vi verkligen försöker tänka oss in i den vånda som någon genomlider, kommer det att hjälpa oss att hysa medkänsla i stället för att fördöma. ”Jag ger mycket bättre råd, om jag lyssnar noga och försöker sätta mig in i situationen innan jag börjar ge råd”, kommenterade Juan, en erfaren äldste.

De publikationer som Jehovas vittnen ger ut har hjälpt många i detta avseende. Tidskrifterna Vakttornet och Vakna! har tagit upp sådana komplicerade problem som depression och övergrepp mot barn. Den här tidsenliga informationen hjälper läsarna att vara mer lyhörda för känslorna hos dem som råkat ut för sådant. På samma sätt har boken Ungdomar frågar – svar som fungerar hjälpt många föräldrar att sätta sig in i sina barns problem.

 Empati en hjälp i kristen verksamhet

Få av oss skulle ignorera ett svältande barns svåra situation, om vi hade mat till hands för att dela med oss till barnet. Om vi har empati, kommer vi också att urskilja en persons andliga tillstånd. Bibeln berättar om Jesus: ”När han såg folkskarorna kände han medlidande med dem, därför att de var skinnade och skuffade hit och dit såsom får utan herde.” (Matteus 9:36) Miljoner är i dag i en liknande andlig situation, och de behöver hjälp.

Precis som på Jesu tid kanske vi behöver övervinna fördomar och inrotade sedvänjor för att nå hjärtat hos en del människor. Den förkunnare som känner empati försöker finna en gemensam grund eller försöker ta upp sådana frågor som berör människor för att göra budskapet mer tilltalande. (Apostlagärningarna 17:22, 23; 1 Korinthierna 9:20–23) Vänliga handlingar motiverade av empati kan också göra våra lyssnare mer mottagliga för Rikets budskap, så som fallet var med fångvaktaren i Filippi.

Empati är ovärderlig för att hjälpa oss att ha överseende med andras brister inom församlingen. Om vi försöker förstå känslorna hos en broder som kan ha sårat oss, finner vi det utan tvivel mycket lättare att förlåta honom. Vi kanske skulle ha reagerat på samma sätt, om vi hade varit i samma situation och hade haft hans bakgrund. Jehovas empati får honom att komma ihåg ”att vi är stoft”. Skulle då inte vår empati motivera oss att ta hänsyn till andras ofullkomligheter och ”villigt förlåta varandra”? (Psalm 103:14; Kolosserna 3:13)

Om vi måste ge råd, kommer vi troligen att göra det på ett mycket vänligare sätt, om vi förstår känslorna hos den som har felat. En kristen äldste som har empati påminner sig själv: ”Jag kunde ha gjort samma fel. Jag kunde vara i hans situation.” Paulus ger därför rådet: ”Sök föra en sådan till rätta igen i en ande av mildhet, medan du håller ett öga på dig själv, för att inte också du skall bli frestad.” (Galaterna 6:1)

En kristen kanske inte vill be oss om praktisk hjälp när han behöver det, men vår empati kan få oss att erbjuda oss att ge den hjälpen om vi kan. Aposteln Johannes skriver: ”Men vem det vara må som har den här världens medel att uppehålla livet och får se sin broder vara i nöd och ändå stänger sin ömma medkänslas dörr för honom, på vilket sätt förblir Guds kärlek i honom? ... Låt oss älska, varken med ord eller med tungan, utan i gärning och sanning.” (1 Johannes 3:17, 18)

För att älska ”i gärning och sanning” behöver vi först se vår broders speciella behov. Lägger vi noga märke till andras behov för att kunna hjälpa dem? Det är vad empati handlar om.

Uppodla medkänsla

Kanske vi av naturen har svårt att visa empati, men detta är något som vi kan uppodla. Om vi lyssnar mer uppmärksamt, blir bättre på att lägga märke till saker och ting och oftare tänker oss in i andras situation, kommer vår empati att öka. Som ett resultat kommer vi att drivas till att visa mer kärlek, vänlighet och medkänsla mot våra barn, mot andra kristna och mot våra grannar.

Låt aldrig själviskhet kväva din empati. Paulus skrev: ”Tänk inte bara på ert eget bästa utan också på andras.” (Filipperna 2:4, Bibel 2000) Vår eviga framtid beror på den empati som Jehova och hans överstepräst, Jesus Kristus, visar. Därför har vi en moralisk förpliktelse att uppodla denna egenskap. Genom att visa empati kommer vi att bli bättre Ordets förkunnare och bättre föräldrar. Och empati kommer framför allt att hjälpa oss att upptäcka att ”det är lyckligare att ge än att få”. (Apostlagärningarna 20:35)

[Bild på sidan 25]

Empati innebär att lägga märke till andras behov för att kunna hjälpa dem

[Bild på sidan 26]

Kommer vi att lära oss att visa den empati som en kärleksfull mor naturligt känner för sitt barn?