Hur man kan närma sig Gud

”Närma er Gud, så skall han närma sig er”, heter det i Jakob 4:8. Jehova Gud visade i hur hög grad han vill att människor skall ha ett nära förhållande till honom genom att ge sin Son för vår skull.

SOM reaktion på denna kärleksfulla inbjudan skrev aposteln Johannes: ”Vi [älskar Gud], därför att han först har älskat oss.” (1 Johannes 4:19) Men för att vi personligen skall komma närmare Gud måste vi ta vissa steg. De liknar de fyra sätt att närma sig medmänniskor som nämndes i den föregående artikeln. Låt oss nu titta närmare på dem.

Ge akt på Guds underbara egenskaper

Gud har många underbara egenskaper, och några av de mest framträdande är hans kärlek, vishet, rättvisa och kraft eller makt. Det finns överflödande bevis på hans vishet och kraft eller makt både i det avlägsna universum och i världen runt omkring oss, alltifrån väldiga galaxer till mycket små atomer. Psalmisten skrev: ”Himlarna förkunnar Guds härlighet; och om hans händers verk berättar utsträckningen.” — Psalm 19:1; Romarna 1:20.

Skapelsen återspeglar också Guds kärlek. Så till exempel visar det sätt varpå vi är skapade att Gud vill att vi skall njuta av livet. Han gav oss förmågan att se färger, att känna smak och dofter, att uppskatta musik, att skratta, att njuta av skönhet — och vi har också fått många andra förmågor och egenskaper som inte är absolut nödvändiga för livet. Ja, Gud är i sanning frikostig, god och kärleksfull — egenskaper som utan tvivel bidrar till att han är ”den lycklige Guden”. — 1 Timoteus 1:11; Apostlagärningarna 20:35.

Jehova finner glädje i att hans suveränitet och det stöd som hans förnuftsbegåvade skapelser ger hans suveränitet främst grundar sig på kärlek. (1 Johannes 4:8) Det är sant att Jehova är den universelle Suveränen, men han behandlar människor, i synnerhet sina lojala tjänare, som en kärleksfull far behandlar sina barn. (Matteus 5:45) Han håller inte igen på något som är till deras bästa. (Romarna 8:38, 39) Som nämndes gav han till och med sin enfödde Sons liv för vår skull. Ja, det är på grund av Guds kärlek som vi existerar och har utsikten till evigt liv. — Johannes 3:16.

Jesus gav oss djup insikt om Guds personlighet, eftersom han på ett fullkomligt sätt efterliknade sin Fader. (Johannes 14:9–11) Han var fullständigt osjälvisk, omtänksam och hänsynsfull. Vid ett tillfälle förde man fram till Jesus en man som var döv och som hade svårt att tala. Man kan förstå att mannen kände sig besvärad i folksamlingar. Det är intressant att lägga märke till att Jesus tog denne man åt sidan och botade honom. (Markus 7:32–35) Uppskattar du människor som tar hänsyn till dina känslor och som respekterar din värdighet? Om det är så, kommer du definitivt att dras närmare Jehova och Jesus, när du lär dig mer om dem.

Tänk på Guds egenskaper

En person kan ha underbara egenskaper, men vi måste tänka på denne för att kunna dras närmare honom eller henne. På samma sätt är det med Jehova. Att meditera över hans egenskaper är också mycket viktigt när man skall närma sig honom. Kung David, en man som verkligen älskade Jehova och som var ”i överensstämmelse med ... [Jehovas] hjärta”, sade: ”Jag har kommit ihåg forna dagar; jag har mediterat över all din verksamhet; villigt höll jag mina tankar sysselsatta  med dina egna händers verk.” — Apostlagärningarna 13:22; Psalm 143:5.

När du iakttar skapelsens under eller läser Guds ord, Bibeln, mediterar du då, liksom David, över det du ser och läser? Tänk dig en son som just har fått ett brev från sin far som han hyser djup tillgivenhet för. Hur skulle han betrakta det brevet? Han skulle naturligtvis inte bara ögna igenom innehållet och sedan lägga brevet i en byrålåda. Nej, han skulle läsa det noga och ta fram varje detalj och nyans. På samma sätt bör Guds ord vara dyrbart för oss, precis som det var för psalmisten, som sjöng: ”Hur älskar jag inte din lag! Hela dagen sysselsätter jag mina tankar med den.” — Psalm 119:97.

Bevara ett gott kommunicerande

Ett gott kommunicerande är själva livsnerven i alla relationer. Det inbegriper att tala och att lyssna — och inte bara med sinnet, utan också med hjärtat. Vi talar till Skaparen med hjälp av bönen, dvs. vi talar vördnadsfullt till Gud. Jehova finner behag i de böner som kommer från dem som älskar och tjänar honom och som erkänner Jesus Kristus som hans främste representant. — Psalm 65:2; Johannes 14:6, 14.

I forntiden talade Gud till människor på många olika sätt, till exempel i uppenbarelser, i drömmar och genom änglar. I våra dagar gör han det dock genom sitt skrivna ord, Bibeln. (2 Timoteus 3:16) Det skrivna ordet har många fördelar. Det finns alltid tillgängligt. Precis som ett brev kan man njuta av det om och om igen. Och det är inte föremål för förvanskningar, vilket ofta är fallet med muntliga traditioner. Se därför Bibeln som en stor samling brev från din älskade himmelske Fader, och låt honom tala till dig varje dag genom dessa brev. — Matteus 4:4.

Bibeln visar till exempel Jehovas syn på vad som är rätt och orätt. Den förklarar vad hans vilja är med mänskligheten och jorden. Och den visar hans handlingssätt mot många olika slags folk och nationer, alltifrån lojala tillbedjare till bittra fiender. Genom att låta nedteckna hur han har handlat med och påverkats av människor på det här sättet har han målat upp en ovanligt detaljerad bild av sin personlighet. Han uppenbarar sin kärlek, glädje, sorg, besvikelse, vrede och barmhärtighet och sitt intresse — ja, skalan av hans tankar och känslor och de bakomliggande orsakerna till dessa — allt på ett sätt som människor lätt kan förstå. — Psalm 78:3–7.

Hur kan du då, efter att ha läst ett stycke i Guds ord, dra nytta av din läsning? Och i synnerhet: Hur kan du närma dig Gud? För det första: Tänk på det du har läst och lärt dig om Gud som person och låt lärdomarna nå hjärtat. Uttryck sedan i bön till Jehova dina tankar om och innersta känslor för det stoff du har begrundat och hur du skall försöka dra nytta av det. Det är kommunikation. Och naturligtvis, om det är något annat du har i tankarna, kan du förstås ta upp även detta i din bön.

Gör saker tillsammans med Gud

I Bibeln heter det om vissa av forntidens trogna män att de vandrade med, eller inför, den sanne Guden. (1 Moseboken 6:9; 1 Kungaboken 8:25) Vad betyder det? I grund och botten att de levde var dag som om Gud var där med dem. Det är sant att de var ofullkomliga och syndade, men de älskade Guds lagar och principer, och de levde i enlighet med Guds uppsåt. Jehova dras till sådana, och han vårdar sig om dem, vilket framgår av Psalm 32:8: ”Jag kommer att ge dig insikt och  undervisa dig om den väg du bör gå. Jag skall ge dig råd, med mitt öga riktat på dig.”

Också du kan ha Jehova som en förtrolig vän — en som går tillsammans med dig, som tar hand om dig och som ger dig faderliga råd. Profeten Jesaja beskrev Jehova som ”den som lär dig att göra det som är till nytta för dig, den som låter dig beträda den väg du bör vandra”. (Jesaja 48:17) När vi erfar denna hjälp, kan vi känna det som om Jehova var närvarande ”vid [vår] ... högra sida”, precis som David gjorde. — Psalm 16:8.

Guds namn — sätter hans egenskaper i fokus

Inom många religionssamfund och i allt fler bibelöversättningar undviker man att använda Guds egennamn och göra det känt. (Psalm 83:18) Ändå förekommer detta namn, Jehova, omkring 7.000 gånger i den hebreiska originaltexten! (Det är motsägelsefullt att de flesta bibelöversättare behåller namnen på de många falska gudar som nämns i originaltexten, till exempel Baal, Bel, Merodak och till och med  Satan, samtidigt som de har avlägsnat Guds namn!)

Somliga menar att det inte har någon större betydelse att Guds namn har utelämnats. Men tänk efter: Är det svårare eller lättare att utveckla ett nära, upplyst förhållande till en namnlös person? Sådana titlar som Gud och Herre (vilka också används om falska gudar) kanske riktar uppmärksamheten på Jehovas kraft, myndighet eller ställning, men det är endast genom sitt egennamn som han blir klart och tydligt identifierad. (2 Moseboken 3:15; 1 Korinthierna 8:5, 6) Den sanne Gudens egennamn ger uttryck åt hans egenskaper och karaktärsdrag. Teologen Walter Lowrie konstaterade helt riktigt: ”En människa som inte känner Gud vid namn känner honom faktiskt inte som person.”

Ta till exempel Maria, en uppriktig katolik som bor i Australien. När hon träffade Jehovas vittnen första gången, lät hon dem visa henne Guds namn i Bibeln. Hur reagerade hon? ”När jag första gången såg Guds namn i Bibeln, grät jag. Jag blev så rörd över vetskapen att jag faktiskt kunde få känna till och använda Guds namn.” Maria fortsatte att studera Bibeln, och för första gången i sitt liv fick hon lära känna Jehova som en person och kunde bygga ett beständigt förhållande till honom.

Ja, vi kan ”närma [oss] ... Gud”, även om vi inte kan se honom med våra bokstavliga ögon. Vi kan ”se” hans utsökt vackra personlighet i våra sinnen och hjärtan, och därigenom växer vår kärlek till honom. En sådan kärlek ”är ett fullkomligt föreningsband”. — Kolosserna 3:14.

[Ruta på sidan 6]

Jehova besvarar den kärlek vi visar honom

ETT förhållande är dubbelriktat. När vi närmar oss Gud, reagerar han genom att närma sig oss. Tänk på de känslor han hyste för de till åren komna Simeon och Hanna, vilka båda fick ett särskilt omnämnande i Bibeln. Evangelieskribenten Lukas berättar för oss att Simeon var ”rättfärdig och gudfruktig” och att han väntade på Messias. Jehova lade märke till dessa fina egenskaper hos Simeon och visade kärlek mot denne käre gamle man genom att visa honom att ”han inte skulle se döden förrän han hade fått se ... Kristus”. Jehova höll sitt löfte och vägledde Simeon till spädbarnet Jesus, som föräldrarna hade tagit till templet i Jerusalem. Simeon var mycket lycklig och djupt uppskattande, när han fick hålla om barnet, och han bad: ”Nu, suveräne Herre, låter du din slav gå fri i frid i enlighet med vad du har sagt; eftersom mina ögon har sett ditt medel till räddning.” — Lukas 2:25–35.

”Just i den stunden” visade Jehova sin kärlek också till den 84-åriga Hanna genom att leda även henne till Jesus. Bibeln visar att denna älskade änka alltid var i templet och ”utförde helig tjänst” för Jehova. Överflödande av uppskattning tackade hon, liksom Simeon, Jehova för hans utomordentliga godhet, och sedan talade hon om barnet ”till alla som väntade på Jerusalems befrielse”. — Lukas 2:36–38.

Ja, Jehova såg hur djupt Simeon och Hanna älskade och fruktade honom och hur intresserade de var av att hans uppsåt fullbordades. Får inte sådana skildringar i Bibeln dig att dras närmare Jehova?

Liksom sin Fader kunde Jesus också urskilja människors inre. Medan han undervisade i templet, lade han märke till en ”behövande änka” som gav en ytterst liten gåva — ”två små mynt av mycket ringa värde”. För andra iakttagare kan hennes gåva ha tyckts obetydlig, men inte för Jesus. Han lovordade denna kvinna därför att hon gav allt hon hade. (Lukas 21:1–4) Vi kan följaktligen vara säkra på att Jehova och Jesus uppskattar oss, om vi ger dem vårt bästa, oavsett om vår gåva är stor eller liten.

Gud gläder sig över dem som älskar honom, men han kan också bli sårad när människor vänder sig bort från honom och följer en orätt kurs. I Första Moseboken 6:6 läser vi att Jehova ”kände sig sårad i sitt hjärta” på grund av människornas uselhet före den stora översvämningen på Noas tid. Psalm 78:41 visar att längre fram satte olydiga israeliter gång på gång ”Gud på prov, och Israels Helige vållade de smärta”. Nej, Gud är inte en otillgänglig ”yttersta orsak” som saknar känslor. Han är verkligen en person, en vars känslor inte är obalanserade eller försvagade av ofullkomligheter som våra är.

[Bilder på sidan 7]

Att meditera över Jehovas skaparverk är ett sätt att närma sig honom