NÄR forskare lyckades framställa antibiotika i mitten av 1900-talet hoppades man kunna utrota vissa sjukdomar. Först verkade de nya medicinerna leva upp till deras förväntningar. Men när de började användas i större utsträckning utvecklades antibiotikaresistenta bakterier.

I sökandet efter nya vapen mot infektioner har vissa forskare tittat närmare på sjukdomsförebyggande metoder från förr. En av dem är att utnyttja de positiva hälsoeffekterna av solljus och frisk luft.

I England fanns flera tidiga förespråkare för sol och frisk luft. Läkaren John Lettsom (1744–1815) ordinerade havsluft och solljus till barn som led av tuberkulos. År 1840 lade kirurgen George Bodington märke till att de som arbetade utomhus, till exempel bönder och herdar, i allmänhet inte drabbades av tuberkulos, medan de som mestadels vistades inomhus verkade mer mottagliga för sjukdomen.

Florence Nightingale (1820–1910) blev känd för sina innovativa metoder när hon vårdade brittiska soldater under Krimkriget. Hon skrev: ”Går ni någonsin in i en sängkammare ... om natten, eller innan fönstren öppnats om morgonen, och har ni någonsin funnit luften annat än ohelsosamt qvaf och förskämd.” Hon rekommenderade att luften i sjukhussalen skulle hållas lika ren som den yttre luften utan att fördenskull kyla ner patienten. Hon tillade: ”Hela min erfarenhet hos de sjuke har fört mig till den bestämda öfvertygelsen att ljus är, näst efter frisk luft, det som är oundgängligast nödvändigt för dem ... Och att det icke är endast ljus, utan omedelbart solljus, som de behöfva.” Många på den tiden trodde även att man kunde få positiva hälsoeffekter av att hänga ut lakan och kläder i solen.

 Mycket har hänt sedan 1800-talet, men även moderna studier visar nyttan av frisk luft och solljus. En undersökning som genomfördes 2011 i Kina visade en koppling mellan dåligt ventilerade och överfulla studentboenden och ett ökat antal luftvägsinfektioner.

Världshälsoorganisationen (WHO) konstaterar att något som är viktigt för att motverka infektioner är naturlig ventilation, till exempel att uteluft kan strömma genom en byggnad. WHO:s riktlinjer för 2009 rekommenderar faktiskt naturlig ventilation som ett effektivt sätt att minska infektionsrisken på vårdinrättningar. *

”Det här låter ju bra”, kanske du tänker, ”men finns det några vetenskapliga belägg för det här? Hur kan frisk luft och solljus skydda mot infektioner?”

Studier som utförts av brittiska försvarsdepartementet har gett vissa svar. Man försökte dokumentera hur länge luften skulle vara hälsovådlig om ett biologiskt vapen med skadliga bakterier exploderade över London. För att fastställa luftburna bakteriers livsduglighet, fäste forskarna E. coli-bakterier vid spindeltrådar och exponerade dem för utomhusluft. Experimentet utfördes nattetid, eftersom man visste att solljus dödar de här bakterierna. Vad blev resultatet?

Efter ungefär två timmar hade i stort sett alla bakterier dött. När experimentet utfördes på samma plats, med samma temperatur och samma luftfuktighet men i ett slutet kärl, levde de flesta bakterierna fortfarande efter två timmar. Hur kom det sig? Uppenbarligen finns det något i utomhusluften som dödar bakterier, men man har inte riktigt kunnat klarlägga vad det är. Forskarna tror att förklaringen kan ligga i en kemisk förening som förekommer naturligt i utomhusluften och som ”fungerar som ett naturligt desinfektionsmedel mot patogener och bakterier som ligger på lur i atmosfären”. (Journal of Hospital Infection)

Även solljus har desinficerande egenskaper. I Journal of Hospital Infection förklaras det att ”majoriteten av de mikrober som orsakar luftburna infektioner inte tål solljus”.

Så se till att komma ut och njut lite lagom av solen och en nypa frisk luft. Det kommer att göra dig gott.