När han var liten berättade han allt för dig. Men nu när han är tonåring berättar han ingenting. När du försöker få i gång ett samtal ger han korthuggna svar, eller också blir det startskottet till ett fullskaligt krig där hemma.

Du kan lära dig att prata med din tonåring. Men först ska vi se på två faktorer som kan bidra till utmaningen. *

Behovet av självständighet. För att bli en ansvarskännande vuxen måste din tonåring så att säga gradvis flytta över från passagerarsätet till förarsätet och lära sig köra säkert på livets slingriga väg. En del tonåringar vill naturligtvis ha mer frihet än de bör ha. Å andra sidan finns det föräldrar som ger mindre frihet än de skulle kunna göra. Denna dragkamp kan skapa kaos för både föräldrar och tonåringar. ”Mina föräldrar försöker styra varenda detalj i mitt liv”, säger 16-årige Benjamin. * ”Om jag inte har fått mer frihet när jag blir 18 så flyttar jag hemifrån!”

Abstrakt tänkande. Små barn tänker ofta i konkreta, svart-vita termer, medan många tonåringar uppfattar nyanser och förstår att det finns gråområden. Det här är en viktig del i abstrakt tänkande, och det hjälper unga personer att utveckla gott omdöme. Vi kan ta ett exempel. Rättvisa är ett enkelt begrepp i barnets värld: Mamma delar en kaka på mitten och ger halva till mig och halva till min bror. I det här fallet handlar rättvisa om enkel matematik. Men tonåringar förstår att det kan vara mer komplicerat än så. Rättvisa är inte alltid detsamma som att alla behandlas lika, och lika behandling är inte alltid rättvist. Förmågan att tänka abstrakt gör att din tonåring kan börja tampas med sådana komplexa frågor. Vad är baksidan? Det kan också få honom att vilja tampas med dig.

Försök småprata. Ta vara på stunder när ni är avslappnade. En del föräldrar har till exempel märkt att tonåringar lättare öppnar sig när man håller på med hushållssysslor eller åker bil tillsammans – när man är sida vid sida i stället för ansikte mot ansikte. (Biblisk princip: 5 Moseboken 6:6, 7)

Var kortfattad. Du behöver inte diskutera varje sak i all evighet. Säg i stället vad du tycker ... och sedan räcker det. Din tonåring kommer att ”höra” det mesta du sagt senare, när han är ensam och kan tänka efter. Ge honom en chans att göra det. (Biblisk princip: Ordspråksboken 1:1–4)

Lyssna – och var flexibel. Lyssna noggrant – utan att avbryta – så att du får hela bilden av problemet. Var resonlig när du svarar. Om du håller fast vid benhårda regler, kommer din tonåring att leta efter kryphål. ”Det är då barn börjar leva två liv”, sägs det i boken Staying Connected to Your Teenager. ”Ett där de säger vad föräldrarna vill höra och ett där de gör som de vill så fort föräldrarna är utom synhåll.” (Biblisk princip: Filipperna 4:5)

Håll dig lugn. ”När mamma och jag tycker olika om något brukar hon ta illa upp för allt jag säger”, berättar en tonårstjej som heter Kari. ”Då blir jag arg, och plötsligt har det spårat ur till ett gräl.” Det är lätt att överreagera, men säg hellre något som ”speglar” din tonårings känslor. I stället för att säga: ”Det där är väl inget att bry sig om!”, kan du säga: ”Jag märker att det här är jobbigt för dig.” (Biblisk princip: Ordspråksboken 10:19)

Försök så långt som möjligt vägleda, inte diktera. Förmågan att tänka abstrakt är som en muskel som din tonåring behöver bygga upp. När han ställs inför ett dilemma får du akta dig så att du inte gör ”träningen” åt honom. Ge honom en chans att komma fram till en egen lösning när ni pratar. Spåna lite grann tillsammans. Sedan kan du säga: ”Det här är några möjligheter. Tänk igenom dem ett par dagar, och sedan kan vi prata om vilken lösning du föredrar och varför.” (Biblisk princip: Hebréerna 5:14)