PÅ FÖRMIDDAGEN den 1 november 1755 skakades Lissabon i Portugal av en jordbävning. Den tsunamivåg och de bränder som följde förstörde stora delar av staden, och tusentals dog.

Efter jordbävningen i Haiti 2010 stod det i en ledarartikel i den kanadensiska tidningen National Post: ”Alla stora tragedier prövar människans tro på en högre makt. Men vissa, som denna nutida repris av det som hände i Lissabon, gör det i ännu högre grad.” Artikeln fortsatte: ”Kanske har Gud övergett Haiti.”

Som ”den Allsmäktige” har Jehova Gud obegränsad kraft och alltså även förmågan att göra slut på lidandet. (Psalm 91:1) Vi kan också vara övertygade om att han bryr sig om oss. Varför det?

Gud känner för människor som lider. När israeliterna var slavar i Egypten och blev illa behandlade sade Gud till Mose: ”Jag har helt visst sett betrycket hos mitt folk som är i Egypten, och jag har hört deras höga rop över dem som driver dem till arbete; ty jag känner till de smärtor de lider.” (2 Moseboken 3:7) Vad visar det här? Att Gud inte är likgiltig för människors lidande. Tvärtom. Flera hundra år senare skrev profeten Jesaja om israeliterna: ”I allt deras kval led han kval.” (Jesaja 63:9)

”Alla hans vägar är rättvisans vägar.” (5 Moseboken 32:4) Gud handlar alltid rättvist och opartiskt. ”Han bevarar sina lojalas väg”, men han ska också ”låta dem som vållar ... [de rättrådiga] vedermöda få vedermöda i gengäld”. (Ordspråksboken 2:8; 2 Thessalonikerna 1:6, 7) ”Han ställer sig inte på härskarnas sida och favoriserar inte den rike framför den fattige, för han har skapat dem alla.” (Job 34:19, Today’s English Version) Gud vet också hur man bäst gör slut på det mänskliga lidandet. Människans lösningar kan däremot jämföras med att sätta ett plåster på en skottskada. Plåstret kanske döljer problemet men gör inte mycket för att lösa det, och det gör verkligen inte slut på offrets lidande.

Gud är ”barmhärtig och nådig ... och rik på kärleksfull omtanke”. (2 Moseboken 34:6) Ordet ”barmhärtighet”, som det används i Bibeln, förmedlar tanken på varm medkänsla som får en person att hjälpa en annan. Det hebreiska ordet för ”nådig” är besläktat med ett annat ord som beskriver ”en innerlig reaktion hos någon som har något att ge åt en behövande person”. Enligt ett teologiskt uppslagsverk kan det ord som översätts med ”kärleksfull omtanke” handla om ”att gripa in till nytta för någon som är drabbad av olycka eller som är i nöd”. (Theologisches Wörterbuch zum Alten Testament) Det är alltså inte bara så att Jehova Gud känner för människor som lider, utan  hans barmhärtighet, nåd och kärleksfulla omtanke driver honom också att erbjuda hjälp. Vi kan därför vara säkra på att han kommer att göra slut på lidandet.

I förra artikeln nämndes tre faktorer som bidrar till människors lidande och som inte kan skyllas på Gud. Vi ska nu se vad som ligger bakom var och en av dem.

Till en början stod Adam under Guds styre. Men när han fick ett annat erbjudande valde han att förkasta Guds styre och se vad ett oberoende liv skulle leda till. Han ignorerade Jehovas varning som finns nedtecknad i 1 Moseboken 2:17: ”Du [skall] ovillkorligen dö.” Adams uppror mot Guds fullkomliga styre ledde till synd och ofullkomlighet. ”Synden kom in i världen genom en enda människa, och döden genom synden”, förklarar Bibeln, och ”på så sätt spred sig [döden] till alla människor därför att de alla hade syndat”. (Romarna 5:12) Men Gud ska ta bort konsekvenserna av synden.

Som redan nämnts förkastade den första människan, Adam, Guds vägledning – den hjälp som människan behövde för att få ett tryggt liv och till och med få skydd mot naturkatastrofer. Han handlade ungefär som en patient som vägrar att ta emot vård från en skicklig och erfaren läkare. Om han på så sätt går miste om den kunskap läkaren har om risker och potentiella komplikationer, kan han få lida för sin avsiktliga okunnighet. På liknande sätt är det ofta människans dåliga förvaltning av jorden, däribland osäkra byggmetoder och okunskap om jordens naturkrafter, som är orsaken till förödelsen vid naturkatastrofer. Men Gud kommer inte att tillåta den här situationen i all evighet.

Hur kommer det sig att Gud har tillåtit Satan att styra världen så länge? Enligt ekonomerna Michael Roemer och Steven C. Radelet ”upplever alla regimer inledningsvis en kort period då de kan skylla problem på den tidigare regeringen”. Om Jehova hade varit för snabb att avlägsna ”den här världens härskare”, skulle Satan ha kunnat skylla sina misslyckanden på den tidigare härskaren, Gud. (Johannes 12:31) Men på grund av att Satan har fått tid att helt och fullt utöva sitt styre över världen har det bevisats att han är en misslyckad härskare. Men frågan kvarstår ändå: Hur kan vi vara säkra på att lidandet ska få ett slut?