Döden är svår att acceptera

”När jag fick veta att pappa hade dött blev jag chockad och förtvivlad. Jag hade enorma skuldkänslor för att jag inte fanns vid hans sida när han dog. Ingenting kan jämföras med den svåra smärtan av att förlora någon man älskar. Jag saknar pappa så otroligt mycket.” – Sara.

OAVSETT kultur eller religion tycker nog de flesta att det är svårt att tala om döden. På många språk använder man därför en del förskönande omskrivningar. I stället för att säga att någon har ”dött” säger man att han eller hon har ”gått bort”, ”somnat in” eller ”lämnat oss”.

Men inte ens de mest förskönande omskrivningar hjälper särskilt mycket för att lindra den intensiva sorg och saknad som de som har förlorat någon de älskar ofta känner. För en del är sorgen så stor och tung att de helt enkelt inte kan förstå och acceptera det som har hänt.

Om du har förlorat någon du älskar i döden, kanske du också kämpar med att förstå det som hänt. Du kanske rentav försöker ge sken av att allt är bra, fast du innerst inne vet att det inte är sant. Vi är ju olika och har olika sätt att hantera sorg på, så om du inte visar din sorg utåt betyder inte det att du förtränger dina känslor. * Och det kan bli tungt och jobbigt om du känner att du måste hålla skenet uppe – kanske inför andra närstående som själva sörjer.

”Jag hade inte tid att sörja”

Tänk på hur det var för Nathaniel, som var 24 år när hans mamma dog. ”Först visste jag inte vad jag skulle göra”, säger han. ”Jag kände  att jag var tvungen att vara ett stöd för pappa och för många av mammas vänner som var helt förkrossade. Jag hade inte tid att sörja.”

Efter drygt ett år har Nathaniel fortfarande svårt att acceptera att hans mamma är död. Han säger: ”Pappa ringer fortfarande och berättar hur han känner det, och det är bra. Han behöver det, och jag vill gärna hjälpa honom. Men det är bara det att när jag själv behöver hjälp, vet jag inte vem jag ska vända mig till.”

Vårdpersonal – inbegripet läkare som ofta konfronteras med döden – kan också känna sig tvungna att hålla tillbaka sina känslor. Tänk till exempel på Heloisa, som varit läkare i mer än 20 år. Hon arbetade i ett samhälle där de flesta kände varandra, och hon hade en nära samhörighet med sina patienter. ”Jag var hos många av dem när de dog”, säger hon, ”och en del av dem stod mig väldigt nära.”

Heloisa visste att det är naturligt att gråta för att lätta på sina känslor. ”Men jag hade svårt att göra det”, säger hon. ”Jag var så inriktad på att vara stark och hjälpa andra att jag kände mig tvungen att hålla tillbaka mina egna känslor. Jag trodde att det var det som andra förväntade av mig.”

”Huset kändes tomt utan henne”

Ensamheten är kanske bland det svåraste att hantera för dem som mist någon de älskar. Så var det för Ashley, som var 19 år när hennes mamma dog i cancer. ”Jag kände mig så fruktansvärt ensam”, säger hon. ”Mamma var min bästa vän, och vi var väldigt mycket tillsammans.”

Det är lätt att förstå att Ashley tyckte att det var svårt att komma hem varje dag och inse att hennes mamma inte fanns där längre. ”Huset kändes tomt utan henne”, säger hon. ”Många gånger gick jag raka vägen in i mitt rum och grät och tittade på foton av henne och tänkte på sådant vi brukade göra tillsammans.”

Om du har förlorat någon som stått dig nära och känner dig ensam, så finns det hjälp att få. Som vi ska se är det många som har upptäckt det.

[Fotnot]

[Infälld text på sidan 5]

”Jag kände mig så fruktansvärt ensam. Mamma var min bästa vän.” – Ashley.