Vad kan man göra åt stamning?

”När jag stammar blir jag nervös, och då stammar jag ännu mer. Det är som om jag var i ett djupt hål och inte kan komma upp. En gång gick jag till en psykolog för att få hjälp. Hon sade att jag behövde skaffa en flickvän – ha sex för att öka min självkänsla! Jag gick naturligtvis inte tillbaka dit. Jag vill bara att människor ska acceptera mig som jag är.” – Rafael, 32 år.

TÄNK dig in i hur det skulle kännas om du blev alldeles kallsvettig bara för att du skulle köpa en bussbiljett och om du ofta fastnade på orden och upprepade första stavelsen. Så är det för omkring 60 miljoner människor världen över – 1 på 100 – som stammar. * De blir ofta förlöjligade och diskriminerade. De kan till och med bli betraktade som mindre intelligenta därför att de ersätter ord som är svåra att uttala med enklare ord.

Vad orsakar stamning? Kan stamning botas? Finns det något som den som har det här problemet kan göra för att talet ska flyta bättre? Vad kan andra göra för att hjälpa den som stammar?

Känner man till orsakerna?

Långt tillbaka i tiden trodde en del att stamning orsakades av onda andar som måste drivas ut. Under medeltiden trodde man att tungan var boven i dramat. Och ”botemedlet”? Brännjärn och kryddor! Under senare århundraden skar kirurger av nerver och muskler i tungan och tog även bort tonsillerna för att bota stamning. Men de här obehagliga metoderna hade inte avsedd verkan.

Nutida forskningsrön tyder på att det inte finns bara en enda orsak till stamning, utan flera samverkande faktorer. En faktor kan vara hur den som stammar reagerar för stress. Stamning kan också vara genetiskt betingad, eftersom omkring 60 procent av dem som stammar har släktingar med samma problem. Forskningsresultat tyder dessutom på att hjärnan hos dem som stammar behandlar språket annorlunda. Några ”börjar kanske tala innan hjärnan gett order om hur orden bör uttalas”, säger dr Nathan Lavid i sin bok Understanding Stuttering. *

Den huvudsakliga orsaken till stamning behöver därför inte nödvändigtvis vara psykologisk, som man en gång trodde. ”Med andra ord, stamning påverkas inte av tro, och stammare kan inte intalas att de kan tala flytande”, sägs det i boken No Miracle Cures. Men människor som stammar kan utveckla psykologiska problem på grund av sin stamning. Så till exempel kan de vara rädda för vissa situationer, som att tala inför publik eller i telefon.

 Hjälp för dem som stammar

Intressant nog kan människor som stammar i regel sjunga, viska, tala för sig själva eller till sina husdjur, tala unisont eller imitera andra utan att stamma så mycket eller inte stamma alls. Dessutom försvinner stamningen spontant hos mer än 80 procent av de barn som stammar. Men hur går det för de övriga 20 procenten?

I dag finns det stamningsbehandlingar och program som kan förbättra talflödet. I några behandlingstekniker ingår avslappning av hakpartiet, läpparna och tungan samt diafragmaandning. Patienterna kan också få lära sig att göra en ”mjuk start”, vilket innebär att de tar ett andetag från diafragman och andas ut lite luft som introduktion till att börja tala. Dessutom blir de kanske uppmanade att dra ut på vokaler och vissa konsonanter. Talhastigheten ökar efter hand som talet blir mer flytande.

Att lära sig sådana tekniker tar kanske bara några timmar. Men för att kunna använda dem med framgång i stressfyllda situationer måste man kanske öva tusentals timmar.

Hur tidigt bör träningen börja? Är det förståndigt att vänta och se om barnet växer ifrån sin stamning? Statistik visar att mindre än 20 procent av de barn som har stammat i fem år slutar att stamma spontant. I boken No Miracle Cures sägs det: ”När ett barn är omkring sex år är det inte sannolikt att det slutar stamma utan talterapi.” Därför ”bör barn som stammar träffa en logoped så snart som möjligt”, sägs det vidare i boken. Av de 20 procent som fortsätter att stamma i vuxen ålder svarar omkring 60 till 80 procent på talterapi. *

Var realistisk

Enligt logopeden Robert Quesal, som själv stammar, är ett perfekt flytande tal i alla situationer inte ett realistiskt mål för dem som stammar. Rafael, som nämndes i början, har inte helt kommit över sin stamning, men han talar nu mer flytande. Han säger: ”Mitt problem blir  mer påtagligt när jag ska läsa eller tala inför publik eller när jag är tillsammans med någon av det motsatta könet som är tilldragande och trevlig. Jag brukade känna mig väldigt osäker, eftersom människor gjorde sig lustiga över mig. Men på sista tiden har jag försökt acceptera mig själv som jag är och inte ta mig själv för högtidligt. Så när jag får problem med ett ord och börjar stamma, skrattar jag kanske, men sedan försöker jag slappna av och fortsätta.”

Rafaels kommentar är i linje med det som organisationen The Stuttering Foundation of America framhåller: ”Att komma över stamning handlar mer om att komma över rädslan för att börja stamma än att anstränga sig ännu mer.”

Många som kämpar med det här problemet har inte låtit det hindra dem att leva ett meningsfullt liv. Några har till och med blivit berömda, till exempel fysikern sir Isaac Newton, den brittiske statsmannen Winston Churchill och den amerikanske skådespelaren James Stewart. Andra har utvecklat icke-verbala färdigheter som till exempel att spela ett musikinstrument, måla eller lära sig teckenspråk. De av oss som talar utan att stamma bör uppskatta de stora ansträngningar som de som stammar gör. Låt oss därför ge dem all uppmuntran och allt stöd vi kan.

[Fotnoter]

[Ruta/Bild på sidan 13]

HUR KAN DU HJÄLPA DEN SOM STAMMAR?

● Försök skapa en avspänd, lugn miljö. Våra dagars hektiska livsstil förvärrar ofta problemet.

● I stället för att säga till den som stammar att tala långsamt bör du föregå med gott exempel och själv tala långsamt. Lyssna tålmodigt. Avbryt inte. Avsluta inte meningarna åt honom. Dröj ett ögonblick innan du svarar.

● Undvik att kritisera och rätta till när det blir fel. Visa genom ansiktsuttryck, kroppsspråk, kommentarer och lämplig ögonkontakt intresse för det han säger och inte för hur han säger det.

● Att tala om stamning bör inte vara tabubelagt. Att le vänligt och då och då medge att problemet finns kan göra att den som stammar slappnar av. Du kanske kan säga ungefär så här: ”Ibland är det inte så lätt att säga det man vill.”

● Visa framför allt att du accepterar honom som han är.

[Ruta/Bild på sidan 14]

”UNDAN FÖR UNDAN STAMMADE JAG MINDRE”

Victor, som stammade under flera år när familjen var utsatt för stora påfrestningar, kunde komma över sitt talproblem utan terapi. Eftersom han är ett Jehovas vittne skrev han in sig i teokratiska skolan, som hålls i alla församlingar av Jehovas vittnen varje vecka. Även om skolan inte är avsedd att behandla talproblem, hjälper den eleverna att förbättra sin talförmåga och få tillförsikt.

Den lärobok som används har titeln Skolan i teokratisk tjänst – utbildning till nytta för dig. Under rubriken ”Vad du kan göra om du stammar” sägs det: ”Det [är] viktigt att man inte ger upp. ... Om du skall hålla ett tal, bör du förbereda dig noga. Gå helt upp i framförandet. ... Om du börjar stamma under talets gång, försök då tala och uppträda så lugnt du kan. Slappna av i käkmusklerna. Använd korta meningar. Försök begränsa användningen av sådana inskjutna ljud som ’åh’ och ’ah’.”

Fick Victor hjälp av den här skolan? Han säger: ”Jag koncentrerade mig så mycket på vad jag skulle säga, och inte på hur jag skulle säga det, att jag glömde mitt problem. Jag övade också mycket. Undan för undan stammade jag mindre.”