Bolivias ”försvunna värld”

ÅR 1906 diskuterade presidenten för brittiska Royal Geographical Society den stora ekonomiska potentialen i Sydamerika med översten Percy Harrison Fawcett. Han bredde ut en karta framför Fawcett och sade: ”Se på det här området! Det är fullt av vita fläckar, så lite vet vi om det.” Sedan erbjöd han översten uppdraget att utforska regionen. Fawcett tackade ja.

I sina dagböcker beskrev Fawcett en högplatå med skogklädda sluttningar. Den ligger i Bolivia och är nu känd som Huanchacaplatån. Fawcett kallade området ”en försvunnen värld”. * En del menar att det var hans dagböcker och fotografier som inspirerade den kände brittiske författaren sir Arthur Conan Doyle att skriva romanen En försvunnen värld, som handlar om en mytologisk värld med ”apmänniskor” och dinosaurier som överlevt in i modern tid. I dag är den här delen av Amazonas fortfarande relativt orörd, och här ligger den fantastiska nationalparken Noel Kempff Mercado, som utsågs till världsarv år 2000. *

Parken ligger långt ut i nordöstra Bolivia, längs brasilianska gränsen. Den består av mer än 15 000 kvadratkilometer näst intill orörd natur. Fem olika ekosystem finns representerade: ständigt grön skog, lövskog, torrsavann, fuktsavann och sumpskog. Själva Huanchacaplatån täcker drygt 5 000 kvadratkilometer och består av sandsten. Den reser sig 550 meter över den omgivande slätten och ligger som en 15 mil lång ryggrad längs parkens östra gräns. De många floder som rinner genom platån och den omgivande slätten störtar sig nerför 20 vattenfall, bland annat Salto Susanafallen, Arco Irisfallen, Federico Ahlfeldfallen, Gemelasfallen och El Encantofallen.

Äventyret börjar

På grund av sitt avskilda läge är parken förhållandevis skyddad och uppskattas av ekoturister, som ofta flyger dit från Santa Cruz i centrala Bolivia. Vi valde att i stället köra de 70 milen dit, vilket gjorde att vi också fick uppleva den bolivianska landsbygden. Vid ett tillfälle trodde vi att vi såg ett moln av färgglada löv som dansade över vägen framför oss. Men ”löven” visade sig vara fjärilar, och vi var inte de enda som hade upptäckt dem. Ett gäng hungriga ödlor skuttade omkring på vägen och mumsade i sig de hjälplösa fjärilarna.

När vi kom fram till nationalparken träffade vi vår guide, Guido, i byn La Florida, som ligger vid floden Paragua. Han hjälpte oss att korsa floden på en pråm, och vi kunde även ta med oss vårt fordon. Därifrån körde vi sedan den korta sträckan till baslägret Los Fierros. Längs vägen såg vi en räv och en saxstjärtnattskärra, en vacker fågel som svepte ner över vägen framför oss.

Efter en god natts sömn vaknade vi av ett skränande ljud. Det visade sig vara fyra  vackra blå-gula aror som satt högt uppe i ett träd utanför stugan. Det var som om de ropade: ”Välkomna till oss!” Efter denna trevliga start på vår första dag i parken kände vi på oss att vi hade mycket spännande framför oss.

Ett rikt djurliv

Nationalparken är hem för över 600 fågelarter, 139 däggdjursarter (mer än i hela Nordamerika), 74 reptilarter och omkring 3 000 fjärilsarter och oräkneliga andra insekter. Fågelarterna inbegriper mer än 20 olika papegojor samt harpya, hoatzin och hjälmmanakin. Nick Acheson, fågelguide och naturvårdare i området, berättade för oss att ”sällsynta arter som brunflankad dvärgtyrann och svartstrupig frösparv lockar fågelskådare från hela världen”.

Några av alla däggdjur som finns i parken är jättemyrslok, manvarg, jaguar, navelsvin, tapir och pampashjort. Floderna sjuder också av liv. Bland annat finns det 62 groddjursarter och 254 fiskarter och dessutom kajmaner, jätteuttrar, vattensvin och vackra rosa amazondelfiner. Parken är verkligen ett paradis för naturälskare!

Många besökare är oroliga för säkerheten eftersom det finns stora kattdjur i Amazonas. Även vi kände oss lite nervösa. Föreståndaren för lägret Los Fierros berättade om sin första natt i parken. ”Jag vaknade mitt i natten med en konstig känsla av att jag var iakttagen”, berättade han. ”Jag tittade ut genom fönstret och såg en jaguar som stirrade på mig. Det var bara ett insektsnät mellan oss! Jag blev skräckslagen och låste in mig på toaletten tills det blev morgon.” Det här var inte vad vi ville höra just då!

Men sedan fortsatte han: ”Snart fick jag veta att nyfikna jaguarer ofta kommer på besök om natten och inte betraktas som farliga. Och varma dagar brukar de komma in i lägret och lägga sig på den svala stenläggningen utanför stugorna. Ni kan säkert föreställa er att många nykomlingar blir förskräckta! Tidigare bar vi alltid med oss ett gevär, särskilt om vi guidade folk på natten, men det gör vi aldrig nu. Det är inte djuren som har förändrats, utan vår inställning till dem.” Men han uppmanade oss ändå att alltid behandla vilda djur med respekt.

En djungelvandring till El Encantofallen

En av parkens stora attraktioner är de många vattenfallen. Vi gav oss av tidigt tillsammans med Guido för att se El Encantofallen, som störtar sig 80 meter ner från Huanchacaplatån. Vår vandring sträckte sig drygt en halvmil genom regnskogen, och spindelapor och vrålapor hälsade oss från grenarna ovanför. De här aporna har träffande namn – spindelapor består nästan bara av armar och ben, och vrålapor kan skrika så att det hörs på 3 kilometers avstånd! Längre fram rusade en rödhalsad visselguanhöna  tvärs över stigen i jakt på frukost. Guido pekade ut några spår längs ett närliggande vattendrag. Hans tränade öga kunde se att de kom från en tapir, en jaguar, en puma och två olika hjortdjur. Vi kände på oss att alla möjliga djur höll ögonen på oss från sina gömställen och att det sjuder av liv i skogen både dag och natt.

Försiktiga djur har gott om möjligheter att gömma sig, eftersom parkens skiftande landskap har ett rikt växtliv. Det finns omkring 4 000 växtarter i området, däribland mer än 100 orkidéer liksom en mängd träd, ormbunkar, bromelior och klätterväxter. Vi passade på att njuta av de underbara frukter som växte längs stigen. De doftade fantastiskt, och de vackra färgerna var en fröjd för ögat. Bland annat hittade vi mangabafrukter, som växer på träd, och passionsfrukter, som växer på rankor.

Slutligen, när vi korsade ett vattendrag, kunde vi höra det avlägsna ljudet av brusande vatten, och det blev starkare för varje steg vi tog. Plötsligt upphörde skogen, och där framför oss hade vi de majestätiska El Encantofallen som störtade sig ner i ett dimmoln. Ormbunkar och bromelior prydde klippväggarna runt den kristallklara sjön. ”När det är varmt”, berättade Guido, ”kommer aporna ner till vattnet för att svalka sig.” Vi tyckte det lät som en strålande idé och passade på att själva svalka av oss medan vi insöp stillheten och skönheten på den här oförstörda platsen och njöt av ljudet av fallande vatten.

Arvet efter Noel Kempff Mercado

Naturvårdaren Noel Kempff Mercado dog 1986. Men det arbete han påbörjade med att skydda den här delen av Bolivia pågår fortfarande. År 1996 kom Bolivias och USA:s regeringar överens om att skydda 880 000 hektar regnskog och främja en hållbar utveckling för att minska utsläppen av växthusgaser i andra delar av världen. Året därpå startade Bolivias regering och tre energibolag ett projekt (Noel Kempff Climate Action Project) som bland annat ledde till att avverkning förbjöds på 880 000 hektar skog. Det här området införlivades sedan i parken, vars yta då fördubblades.

Besöket på den här storslagna platsen ökade verkligen vår uppskattning för Gud och de vackra och variationsrika livsformer han har skapat här på jorden. Psalm 104:24 lyder: ”Många är dina verk, Jehova! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har frambringat.” När vi vandrade längs lederna i denna oförstörda ”försvunna värld” kände vi nästan instinktivt att vi ville gå med lätta steg, njuta av allt det vackra och inte ta med oss något därifrån förutom bilderna i kameran och minnena i våra hjärtan.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 16]

Lila och röd orkidé.

[Bild på sidorna 16, 17]

Ahlfeldfallen.

[Bild på sidan 17]

Arapapegojor.

[Bild på sidan 17]

El Encantofallen.

[Bildkälla på sidan 15]

Flygfoto: ® 2004 Hermes Justiniano/BoliviaNature.com

[Bildkälla på sidan 17]

Orkidé, Ahlfeldfallen och aror: ® 2004 Hermes Justiniano/BoliviaNature.com