Ungdomar frågar:

Hur kan jag sluta skada mig själv?

”Jag kunde inte alls kontrollera min ångest. Men så kom jag på något som jag faktiskt kunde kontrollera – fysisk smärta.” – Jennifer, 20. *

”När jag blev upprörd så skar jag mig själv. Det var mitt sätt att gråta. Det kändes bättre efteråt.” – Jessica, 17.

”Nu har jag inte gjort det på två veckor. För mig är det rätt länge. Jag tror inte att jag någonsin kommer att sluta helt.” – Jamie, 16.

JENNIFER, Jessica och Jamie känner inte varandra, men de har en hel del gemensamt. Alla tre har haft känslomässiga problem, och alla tre hanterade problemen på samma sätt. De kände sig tillfälligt lite bättre när de skadade sig själva. *

Det kanske verkar ofattbart, men det har blivit förvånansvärt vanligt att unga människor väljer att skada sig själva, kanske genom att skära sig, och utvecklar ett så kallat självskadebeteende. I tidningen National Post, som ges ut i Canada, sägs det att beteendet att skada sig själv ”skrämmer föräldrar, gör rådgivare i skolorna helt ställda och är en stor utmaning för läkare”. Samma tidning uppger också att självskadebeteende ”kan bli ett av de svåraste ’missbruken’ som läkarvetenskapen har ställts inför”. Har du eller någon du känner utvecklat ett självskadebeteende? Går det i så fall att göra något åt det?

Försök att komma fram till varför du känner dig tvungen att skada dig själv. Tänk på att ett självskadebeteende är något mer än bara en nervös vana. Det kan vara ett sätt att hantera någon form av inre stress. Den som skär sig försöker bli av med känslomässig frustration. Fråga dig: ”Vad får jag ut av att skada mig? Vad är det jag tänker på, när jag känner att jag vill skada mig?” Är det kanske din livssituation som gör dig orolig, något som har att göra med familjen eller dina vänner?

Det krävs mod att svara ärligt, men du har allt att vinna på det, eftersom det ofta är första steget mot en förändring till det bättre. Men det krävs mer  än att du bara kommer fram till vad som ligger bakom ditt självskadebeteende.

Viktigt att ha någon att prata med

Om du har börjat skada dig själv, är det till hjälp för dig att prata om dina känslor med en mogen vän som du känner förtroende för. Ett ordspråk i Bibeln säger: ”Oro i en mans hjärta tynger ner det, men ett gott ord får det att glädja sig.” (Ordspråksboken 12:25) Om du anförtror dig åt någon, kan du få den tröst och omtanke som du så väl behöver. (Ordspråksboken 25:11)

Men vem skall du prata med? Det är bra att välja någon som är äldre än du, någon som är förståndig och mogen och har medkänsla. De kristna kan ha stor hjälp av äldstebröderna i församlingen. De är ”som ett gömställe undan vinden och ett gömsle undan slagregnet, som vattenströmmar i ett vattenlöst land, som skuggan av en väldig brant klippa i ett utmattat land”. (Jesaja 32:2)

Du kanske tycker att det verkar skrämmande att berätta för någon vad du kämpar med. Sara säger: ”Först tyckte jag att det var väldigt svårt att känna förtroende för någon. Jag tänkte att så fort andra lär känna mig – jag menar verkligen lär känna mig – så skulle de avsky mig och inte vilja ha med mig att göra.” Men när Sara trots allt berättade om sitt problem, upptäckte hon sanningen i det som sägs i Ordspråksboken 18:24: ”Det finns en vän som är mer tillgiven än en bror.” Hon berättar: ”De mogna kristna personer som jag pratade med anklagade mig aldrig för något, oavsett vad jag berättade för dem om mitt självskadebeteende. I stället gav de mig praktiska råd. De visade mig vad Bibeln säger och var tålmodiga och uppmuntrande när jag kände mig missmodig och helt värdelös.”

Kan du försöka prata med någon om ditt problem? Om det känns svårt att ta upp det ansikte mot ansikte med någon, kanske du kan skriva brev eller ringa. Det kan vara ett stort steg mot att bli bättre. Jennifer säger: ”Det viktigaste var att någon verkligen brydde sig om mig och att det fanns någon att prata med när allt kändes hopplöst.” *

Viktigt att be

Donna kände det som om hon var i en återvändsgränd. Å ena sidan behövde hon Jehovas hjälp. Men å andra sidan tänkte hon att Jehova inte skulle hjälpa henne förrän hon hade slutat skära sig. Vad gjorde att hon kunde förändra sitt tänkesätt? Hon fick bland annat hjälp av att begrunda 1 Krönikeboken 29:17, där det står att Jehova ”prövar hjärtat”. Donna säger: ”Jehova visste att jag innerst inne ville sluta skära mig. Och det var så fantastiskt, för när jag började be till honom om hjälp, blev jag lite starkare för varje gång.”

Psalmisten David hade personligen upplevt många svårigheter, och han skrev: ”Kasta din  börda på Jehova, han skall stödja dig.” (Psalm 55:22) Jehova vet precis vad du går igenom. Och mer än så, ”han bryr sig om” dig. (1 Petrus 5:7) Du kanske dömer dig själv hårt, men kom då ihåg: ”Gud är större än vårt hjärta och vet allt.” (1 Johannes 3:19, 20) Jehova förstår varför du skadar dig själv och varför du har svårt att sluta. Om du ber till honom och försöker sluta skada dig själv, så skall han ”verkligen hjälpa dig”. (Jesaja 41:10)

Men tänk om du får återfall? Betyder det att du har misslyckats totalt? Absolut inte! Ordspråksboken 24:16 säger: ”Även om den rättfärdige faller sju gånger, reser han sig igen.” Donna kommenterade den bibelversen så här: ”Jag fick återfall mer än sju gånger, men jag gav inte upp.” Donna förstod att det gällde att vara envis. Det insåg Karen också. Hon säger: ”Jag lärde mig att se varje återfall som ett tillfälligt bakslag, inte som ett misslyckande, och att det bara var att försöka igen så många gånger som det var nödvändigt.”

När man behöver mer hjälp

Jesus sade att de som är sjuka behöver läkare. (Markus 2:17) För att avgöra om det är ett sjukdomstillstånd som ligger bakom självskadebeteendet, och för att få lämplig behandling, är det ofta nödvändigt med professionell hjälp. * Jennifer fick sådan hjälp, och den blev ett komplement till det stöd hon fick av kärleksfulla äldste i församlingen. ”De äldste är inga läkare, men de har verkligen stöttat mig. Ibland får jag stark lust att skada mig, men jag har lyckats kontrollera den känslan med hjälp av Jehova och församlingen, och jag har lärt mig hur jag skall ta itu med mina problem.” *

Du kan vara säker på att det går att ersätta den här nedbrytande vanan med sådant som i stället bygger upp dig. Be som psalmisten: ”Gör mina steg fasta genom det som du har sagt, och låt inget som helst ont få makt över mig.” (Psalm 119:133) Du kommer att må mycket bättre och få större självaktning, när du har tagit kontrollen över självskadebeteendet, så att det inte längre kontrollerar dig.

[Fotnoter]

NÅGOT ATT FUNDERA PÅ

▪ Vad kan du göra i stället för att skada dig, när du känner dig orolig och frustrerad?

▪ Vem kan du anförtro dig åt, om du brukar skada dig själv?

[Ruta/Bild på sidan 20]

HUR MAN KAN VARA TILL HJÄLP

Hur kan man hjälpa någon i familjen eller någon av sina vänner som skadar sig själv? Eftersom en sådan person verkligen behöver någon att anförtro sig åt, kan du vara den som erbjuder ett lyssnande öra. Försök att vara ”en sann vän” som ”föds för tider av nöd”. (Ordspråksboken 17:17) Din första reaktion är kanske att desperat säga till den du vill hjälpa att omedelbart sluta upp med det där beteendet. Men det gör förmodligen att du stöter henne eller honom ifrån dig. Det krävs dessutom mer än att bara säga åt någon att sluta. Det behövs insikt för att hjälpa den som skadar sig själv att lära sig att hantera problem på andra sätt. (Ordspråksboken 16:23) Det kommer också att krävas tid, så var tålmodig. Var ”snar till att höra, sen till att tala”. (Jakob 1:19)

Om du är ung, tro då inte att du på egen hand kan hjälpa den som skadar sig själv. Kom ihåg att det ofta finns ett bakomliggande problem av något slag som måste uppmärksammas och behandlas. Den som har ett självskadebeteende kan också utsätta sig själv för livsfara, även om hon eller han inte vill begå självmord. Därför är det klokt att försöka få den som skadar sig själv att tala med en mogen och omtänksam vuxen.

[Bilder på sidan 19]

Underskatta inte betydelsen av att anförtro sig åt någon omtänksam person och att be till Jehova