Solrosen – vacker och nyttig
Solrosen – vacker och nyttig
Från Vakna!:s medarbetare i Schweiz
KLARA och soliga dagar piggar i regel upp oss. Det är därför inte underligt att människor runt om i världen också blir uppiggade av blomman som är uppkallad efter solen – solrosen! Om en enda solros i en trädgård kan pigga upp humöret, hur mycket mer kan då inte ett helt fält med sådana klargula blommor göra det!
Men vet du hur den här trevliga blomman blev så populär? Vänder den sig verkligen mot solen? Och är den verkligen till nytta?
En resa runt jorden
Solrosen kommer ursprungligen från ett område som sträcker sig från Centralamerika till det som nu är södra Canada. Där odlade indianer solrosor. När spanska upptäcktsresande förde med sig solrosen över Atlanten 1510, spred den sig snabbt över västra Europa. I början ansågs solrosen bara vara en prydnadsväxt för botaniska och privata trädgårdar. Men vid mitten av 1700-talet kom dess frön att betraktas som en delikatess. På den tiden använde man också solrosens blad och blommor för att tillreda febernedsättande te.
År 1716 fick en engelsman rättighet att utvinna olja ur solrosor för att använda i väverier och garverier. Ändå förblev solrosoljan nästan okänd i övriga Europa fram till 1800-talet.
Den ryske tsaren Peter den store tog visserligen med sig solrosfrön till Ryssland från Nederländerna 1698. Men den kommersiella odlingen av solrosor i Ryssland började inte förrän på 1830-talet. Några år senare producerade den ryska regionen Voronezj tusentals ton solrosolja. Odling av solrosor spred sig snart till grannländerna Bulgarien, Rumänien, Ukraina, Ungern och det tidigare Jugoslavien.Ironiskt nog återinfördes solrosen till Nordamerika av ryska invandrare vid slutet av 1800-talet. Tidiga nybyggare på den amerikanska kontinenten hade inte fortsatt med att odla solrosor som indianerna hade gjort. I dag pryder enorma solrosfält landskapet i länder över hela jorden.
Den följer solen
Vrider sig solrosen verkligen efter solen? Ja, det gör den! Både bladen och blommorna är heliotropiska, vilket betyder att de följer solens gång. Plantan lagrar auxin, ett växthormon som kontrollerar tillväxten. Större mängder auxin på den sida som inte är i ljuset får stjälken att växa mot ljuset. När blommorna väl är fullt utslagna, är de inte längre heliotropiska, utan förblir då oftast stående vända mot öster.
Solrosens latinska namn, Helianthus annuus, kommer från de grekiska orden för ”sol” och ”blomma” och det latinska ordet för ”årlig”. Den blir vanligtvis upp till två meter hög, men några jättelika exemplar kan nå den dubbla höjden. Den kraftiga stjälken och de grova, gröna bladen kröns av en stor, rund blomma med klargula strålblommor. Dessa omger ett mörkt mittparti, disken, som utgörs av mindre, rörlika diskblommor. När dessa diskblommor har blivit pollinerade av insekter, bildas solrosens ätbara frön. Mittpartiet på en solros kan variera från 5 till 50 centimeter i diameter och kan producera från 100 till 8 000 frön.
Det finns dussintals arter av Helianthus, och man får hela tiden fram nya hybrider. Normalt är det bara två sorter som odlas inom jordbruket. Den ena är Helianthus annuus, som i huvudsak odlas för att producera solrosolja. Den andra, Helianthus tuberosus, mer känd som jordärtskocka, odlas för sina potatislika stamknölar, eller skockor. Dessa används som djurfoder och för produktion av socker och alkohol.
Ekonomiskt värdefull
De flesta solrosor odlas i dag för frönas skull, och ur dessa kan man utvinna en olja av utmärkt kvalitet. Solrosolja används till matlagning, i salladsdressingar och i margarin. Fröna har ett högt näringsvärde och innehåller mellan 18 och 22 procent protein samt andra näringsämnen.
Många tycker att lätt rostade och saltade solrosfrön är goda att ha som snacks. Mjöl som är gjort på solrosfrön används som en tillsats i bröd. Dessutom är solrosolja en ingrediens i schampo, läppbalsam, handkräm, hudlotion och hudvårdsprodukter för spädbarn. Den används till och med vid framställning av industriell motorolja. Solrosfrön används också som mat åt fåglar och andra små djur.
Ett fält med solrosor är ett paradis för honungsbin – en hektar solrosor kan ge mellan 25 och 50 kilo honung. När skörden av solrosor är över, innehåller de stjälkar som är kvar mellan 43 och 48 procent cellulosa, vilken används vid tillverkning av papper och andra produkter. De delar som blir kvar av solrosen kan användas som ensilage åt boskap eller som gödsel.
Ja, solrosen har verkligen visat sig vara en värdefull gåva till människan. Dess skönhet har gett inspiration till sådana konstnärliga verk som Vincent van Goghs målning ”Solrosor”. Var solrosen än växer verkar den föra in solen i våra hem och trädgårdar. Vi kanske kommer att tänka på dess glada ansikte och många användningsområden, när vi läser psalmistens ord: ”Många är de ting du har gjort, Jehova, min Gud, ja, dina underbara gärningar och de tankar du har tänkt för oss. ... De [är] fler än jag kan räkna upp.” (Psalm 40:5)