Möt ”Den gamla damen  vid Threadneedle Street”

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I STORBRITANNIEN

TJOCKA fönsterlösa murar omger hennes imponerande boning. Vakter iförda rosa frackar, röda västar och svarta höga hattar vaktar hennes entréer. Kameror övervakar diskret hennes besökare. Vem är ”Den gamla damen vid Threadneedle Street”, och varför behöver hon ett sådant skydd?

”Den gamla damen” är en av världens främsta finansiella institutioner, nämligen Bank of England. Men hur kom en bank att få ett så konstigt namn? Threadneedle Street ligger i det område av London där det förr fanns många hantverksskrån, och namnet kommer antagligen av de tre nålar som pryder vapenskölden för Needlemakers’ Company. Omkring hundra år efter det att banken grundades beskrev politikern och dramatikern Richard Sheridan i parlamentet banken som ”en äldre dam i den gamla staden med gott anseende”. Grafikern James Gillray tog snabbt fasta på detta och gjorde en karikatyr som framställde banken som en gammal dam, och från och med då kom den att bli allmänt känd som Den gamla damen vid Threadneedle Street.

Krav på en riksbank

Under 1600-talet skötte guldsmeder det mesta av bankverksamheten i London. Denna anordning fungerade rätt bra tills kungar av familjen Stuart började låna pengar utan att betala tillbaka. Framträdande guldsmedsbankirer gick till slut i konkurs, och regeringen hamnade i ett desperat behov av pengar till kriget med Frankrike.

År 1689, då Vilhelm III och Maria II kom på tronen, hördes enträgna rop på en riksbank som skulle tjäna som bank och penningupplånare för regeringen. Man fick in många förslag, och trots starkt motstånd godtog parlamentet till slut det förslag som getts av den skotske köpmannen William Paterson. Invånarna i London ombads att låna ut pengar, förhoppningsvis sammanlagt 1 200 000 pund. I gengäld skulle regeringen betala dem som lånade ut pengar 8 procents ränta och låta dem bli delägare i Bank of England. Inom 14 dagar hade pengarna kommit in, och 1694 började Bank of England sin verksamhet.

Fyrtio år senare flyttade banken till lokaler på Threadneedle Street. Den nuvarande byggnaden på sju våningar från 1930-talet har stora valv långt under marken och upptar en yta på över ett hektar.

Medgångar och motgångar

Till en början fick de kunder som lämnade in sina pund, shilling och pence till förvaring kvitton skrivna för hand på bankens papper. Dessa sedlar kunde sedan växlas in i guld eller mynt när de visades upp för banken. Men om alla skulle kräva sina pengar samtidigt riskerade banken att gå i konkurs. Detta höll på att hända några gånger. År 1797, när landet nästan var ruinerat genom krig med Frankrike, tog investerare i panik ut sina besparingar, och banken fick slut på kontanter och måste därför under de följande 24 åren i stället för guld ge ut sedlar i låga valörer. Det var under den här tiden som banken kom att kallas Den gamla damen vid Threadneedle Street. Det var mycket frestande att förfalska dessa i all hast tillverkade sedlar, men det var stränga straff på den tiden. Över 300 personer hängdes för förfalskning.

År 1780 var det också kritiskt för banken, när upprorsmakare försökte storma byggnaden. Varje natt fram till 1973 patrullerade sedan militärer i området runt banken för att skydda nationens guld.

Under 1800-talet blev det brittiska pundet och Bank of Englands sedlar den säkraste valutan i världen. Men detta kom att förändras i och med första världskriget. De stora kostnader kriget förde med sig skadade allvarligt landets ekonomi. På grund av alla investerare som frenetiskt försökte växla in sina sedlar till guld försvann snart guldmynten. Dessa ersattes av sedlar i små valörer. Guldmyntens tid var för alltid förbi. År 1931 övergav Storbritannien guldmyntfoten helt, vilket innebar att värdet på det brittiska pundet inte längre var kopplat till en bestämd mängd guld.

Banken hade under sin historia varit en privatbank. Men 1946 blev den nationaliserad.

”Den gamla damen” håller i gång

Bank of England är en centralbank. Den tjänstgör som regeringens bank och ger den råd om finanspolitiken och håller valutan så stabil som möjligt genom att sätta lämpliga räntesatser. Dess andra kunder är affärsbanker och utländska centralbanker. I sina underjordiska valv förvarar den landets guldreserv. Och på ett säkert ställe utanför London övervakar den tryckningen av nya sedlar.

Londons City, som ligger i närheten av utgångspunkten för världens tidszoner, sover aldrig. Banken spelar en nyckelroll i staden. Det som pågår bakom dess fönsterlösa murar ger eko över resten av finansvärlden. Ja, ”Den gamla damen vid Threadneedle Street” är mer verksam än någonsin och håller nationens ekonomi i ett fast grepp.

[Bild på sidan 24]

Bankens första stadga 1694

[Bild på sidan 24]

Handskriven fempundssedel från 1793

[Bild på sidan 24]

Threadneedle Street 1794

[Bild på sidan 24]

Ett pund i guld 1911

[Bild på sidan 24]

Del av James Gillrays första karikatyr från 1797

[Bild på sidan 25]

Tioshillingssedel 1928

[Bild på sidan 25]

Den nuvarande byggnaden sedan 1939