Barnomsorg i djurens värld

Från Vakna!:s medarbetare i Spanien

MÄNSKLIGA föräldrar ägnar i allmänhet omkring 20 år åt att fostra och ta hand om sina barn. Många djur, däremot, måste mata och öva sina ungar på några korta sommarmånader. Här följer några exempel som visar vilken gigantisk uppgift vissa djurföräldrar ställs inför varje år.

1. Vit stork Storken på bilden här intill har inte tid att ta sommarledigt. Eftersom den har hungriga, halvvuxna ungar att mata, måste den regelbundet flyga till den närbelägna sjön för att få tag på grodor, småfisk, ödlor eller gräshoppor, förutom att den då och då måste reparera boet. Båda föräldrarna flyger oavbrutet fram och tillbaka hela dagen. Ungfåglarna äter enorma mängder mat. Tänk dig att de under sina första levnadsveckor kan äta motsvarande halva sin kroppsvikt varje dag! Även sedan de unga storkarna har lärt sig flyga fortsätter de att vara beroende av sina föräldrar i flera veckor.

2. Gepard Geparder lever så gott som alltid i enföräldersfamiljer, och det är honan som tar hand om ungarna. Hon måste ge sig ut på jakt nästan varje dag för att kunna få tillräckligt med näring under tiden hon ger sina ungar di. Oftast har hon mellan tre och fem ungar. Jakten på föda är ett hårt slit, eftersom hon inte alltid får tag på något byte. Var och varannan dag måste hon dessutom flytta sin familj till en ny lya på grund av lejon som ständigt håller utkik efter försvarslösa ungar. När ungarna är sju månader börjar hon lära dem att jaga, en tidskrävande process som tar ungefär ett år. Ungarna stannar vanligtvis hos modern i ett till ett och ett halvt år.

3. Smådopping Smådoppingarna och deras ungar är praktiskt taget oskiljaktiga. Så snart äggen kläckts lämnar ungarna det flytande boet och söker sig till föräldrarnas bekväma ryggar. Ungarna kravlar sig upp på förälderns rygg mellan vingen och ryggfjädrarna. Där får de värme och skydd medan honan eller hanen simmar omkring. Föräldrarna turas om att dyka efter föda och att bära ungarna på ryggen. Även om ungarna snabbt lär sig dyka och skaffa sig föda, finns banden till föräldrarna kvar under en tid.

4. Giraff Giraffer får sällan mer än en unge åt gången, och det är inte svårt att förstå varför. En nyfödd giraff, som den som finns på bilden, kan nämligen väga upp till 60 kilo och vara två meter lång! En timme efter födseln är ungen på benen och börjar snart dia sin mamma. Ungen fortsätter att dia i nio månader, även om den börjar beta en kort tid efter födseln. När giraffungen hotas av fara ställer den sig mellan benen på sin mamma, eftersom hennes kraftfulla sparkar ger ett utmärkt skydd mot de flesta rovdjur.

5. Kungsfiskare Kungsfiskarna måste vara både effektiva och selektiva när de fångar fisk åt sina ungar. Ornitologer har lagt märke till att båda föräldrarna matar de nykläckta ungarna med fiskar som är mellan en och två centimeter långa. Föräldrarna bär försiktigt fisken i näbben med dess huvud utåt. Det underlättar  för de hungriga ungarna, som har lättare att svälja fisken med huvudet först. När ungarna växer kommer föräldrarna med lite större fiskar. De får också mata dem oftare. Till en början får ungarna mat med ungefär 45 minuters mellanrum. Men när de är omkring 18 dagar har de en enorm aptit och får en fiskmåltid var 15:e minut! Den unga fågeln som syns på bilden har redan lämnat boet och kommer snart att skaffa fisk själv. Nu kanske du tror att föräldrarna unnar sig att ta ledigt från att sköta ungar. Men inte kungsfiskarna! De börjar ofta om igen och skaffar en andra kull innan sommaren är slut.

Naturligtvis finns det många detaljer om hur olika djur tar hand om sina ungar som vi ännu inte känner till. Men ju mer naturforskare upptäcker, desto tydligare blir det att föräldrainstinkten är en stark kraft inom djurvärlden. Om därför Gud har nedlagt denna instinkt i djuren, önskar han förstås att även mänskliga föräldrar skall ge sina barn den omsorg och fostran som de behöver.