Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Havets små riddare

Havets små riddare

Havets små riddare

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I AUSTRALIEN

VALAR, delfiner och hajar – sådana havsdjur kan verkligen sätta vår fantasi i rörelse! Men i havet finns ”levande skapelser, både små och stora”. (Psalm 104:25) Om man är vaken för detaljer, kan även de minsta djuren i havet vara fascinerande att iaktta.

Så till exempel kilar små varelser som beskrivits som ”havets riddare” omkring på havsbottnen. Till skillnad från de medeltida riddarna bär dessa djur ett pansar smyckat i utsökta mönster och färger. Dessa små havets inbyggare tillhör kräftdjuren (Crustacea) och kallas oftast räkor.

Från plankton till matbit

När du tänker på räkor kanske du förknippar dem med läckra maträtter och ingenting annat. Men mycket hinner hända i räkornas liv innan de hamnar på din tallrik. En del honräkor bär sina befruktade ägg mot bakkroppen tills de kläcks. Andra låter sina ägg flyta med havsströmmarna, där de får utvecklas på egen hand.

De nykläckta räkorna kallas zoea-larver. Under sin tillväxt genomgår de flera larvstadier och ser då mycket annorlunda ut jämfört med fullvuxna räkor. Efter att ha levt bland stora moln av plankton slår de sig ner på havsbottnen, och allteftersom de utvecklas till vuxna räkor börjar de mer och mer likna de räkor vi är vana att se.

Byte av pansar

Hur kan vuxna räkor fortsätta att växa med tanke på att de är instängda i sitt kraftiga pansar? Boken A Field Guide to Crustaceans of Australian Waters förklarar: ”Den här processen ... innebär att en ny, mjuk kutikula anläggs under den gamla. Den gamla kutikulan kastas sedan av, och djuret absorberar vatten för att utvidga den nya kutikulan och göra plats för ytterligare tillväxt.” Processen kallas även hudömsning. I boken Australian Seashores sägs det: ”Djuret måste dra ut hela sin kropp, med alla kroppsdelar (och de är många), såväl de stora och starka som de små och ömtåliga, från det gamla skalet. Kroppsdelarna dras ut precis som när man drar fingrarna ur en handske.”

Hur kan de stora kroppsdelarna, till exempel klornas muskler, passera genom de smala lederna? Författaren W. J. Dakin säger: ”Det här konststycket är möjligt enbart därför att djurets levande delar är mjuka och kan dras igenom trånga utrymmen. Vid hudömsningen leds faktiskt blodet bort från lemmarna till andra delar av kroppen, så att de lätt kan pressas samman när de dras ut.” Det nya skalet behåller av goda skäl det gamla skalets färgmönster, dess virvlar, ränder och fläckar.

Färger som kamouflerar eller annonserar

De räkarter som lever bland havsanemonernas tentakler är delvis genomskinliga eller har ett skal med färger som liknar deras värdar. Sådana kamouflerade räkor får skydd bland havsanemonernas tentakler och förtjänar sitt uppehälle genom att utföra hushållsarbete – de städar bort allt skräp som kan ha samlats på deras värdar.

Andra räkor har skarpa färger, till exempel putsarräkorna. De lever ofta tillsammans under klipphyllor på revet, och deras klara färger verkar göra reklam för deras rengöringstjänster. Fiskar som fått parasiter söker sig till putsarräkorna och inbjuder på så vis räkorna att se över deras kroppar. Räkorna kryper till och med ostörda in i munnen och gälarna. De här ”läkar-räkorna” tar då bort parasiterna och äter upp dem, och de äter också av det slemlager som omger fiskarna.

Hur de än ser ut och vilken uppgift de än har är det en sak som är säker när det gäller dessa små levande juveler: Deras pansar är långt mer imponerande än de forntida riddarnas.

[Bild på sidan 23]

”Rhynchocinetes uritai”

[Bild på sidan 23]

Genomskinlig anemonräka (”Periclemenes holthuisi”)

[Bild på sidan 23]

”Periclemenes imperator”

[Bild på sidan 23]

Anemonräka (”Thor amboinensis”)

[Bild på sidan 23]

Putsarräka (”Periclemenes yucatanicus”)

[Bildkälla på sidan 23]

Alla foton utom putsarräkan: © J and V Stenhouse