Fördomarnas ansikten

”Driv ut fördomarna genom dörren, och de kommer att återvända genom fönstret.” – Fredrik den store, kung av Preussen.

RAJESH bor i Paliyad, en by i Indien. Precis som många andra kastlösa, eller oberörbara, måste han gå till fots i en kvart för att hämta vatten till sin familj. ”Vi får inte använda de kranar i byn som de högre kasterna använder”, förklarar han. När Rajesh gick i skolan kunde han och hans kamrater inte ens röra vid fotbollen som de andra barnen spelade med. ”Vi spelade med stenar i stället”, berättar han.

”Det känns som om andra hatar mig, men jag vet inte varför”, säger Christina, en tonåring från Asien som bor i Europa. ”Det är mycket frustrerande”, fortsätter hon. ”Jag brukar reagera med att isolera mig, men det hjälper inte heller.”

”Jag var 16 år första gången jag kom i kontakt med fördomar”, säger Stanley som bor i Västafrika. ”Helt främmande människor sade åt mig att lämna staden. Några medlemmar av min stam fick sina hus nerbrända. Min fars bankkonto blev spärrat. Det ledde till att jag började hata den stam som diskriminerade oss.”

Rajesh, Christina och Stanley är offer för fördomar, och de är inte de enda. ”Hundratals miljoner människor utsätts i våra dagar för rasism, diskriminering, främlingshat och utestängning”, säger Koichiro Matsuura, generaldirektör för UNESCO (FN:s organisation för undervisning, vetenskap och kultur). ”Sådana avhumaniserande företeelser, som är underblåsta av okunnighet och fördomar, har gett upphov till inre stridigheter i många länder och orsakat oerhörda lidanden.”

Om du aldrig har varit utsatt för fördomar, kan det kanske vara svårt att förstå hur traumatiskt det är. ”En del lider i tysthet. Andra besvarar fördomarna med ännu fler fördomar”, heter det i boken Face to Face Against Prejudice. På vilka sätt skadar fördomar människors liv?

Om du tillhör en minoritet, märker du kanske att människor undviker dig, ger dig fientliga blickar eller talar nedsättande om din kultur. Du kan ha svårt att få arbete, såvida du inte tar ett lågavlönat arbete som ingen annan vill ha. Det kanske är svårt att få tag på en  lämplig bostad. Dina barn kan känna sig isolerade och att de inte är accepterade av klasskamraterna i skolan.

Vad som är ännu värre är att fördomar kan driva människor till våldshandlingar och till och med till mord. Historiens blad är fyllda med fasansfulla exempel på hur fördomar kan framkalla våld – däribland massakrer, folkmord och så kallade etniska rensningar.

Århundraden av fördomar

En gång i tiden var de kristna bland de främsta måltavlorna för fördomar. Kort efter Jesu död bröt till exempel en våg av hätsk förföljelse ut mot dem. (Apostlagärningarna 8:3; 9:1, 2; 26:10, 11) Två århundraden senare utsattes till bekännelsen kristna för en rad grymma övergrepp. ”Om pest bryter ut”, skrev författaren Tertullianus på 200-talet, ”genast hörs då ropen: ’Kasta de kristna för lejonen.’”

I och med korstågen på 1000-talet blev judarna en impopulär minoritet i Europa. När böldpesten drog fram över kontinenten och dödade ungefär en fjärdedel av befolkningen på bara några år var det lätt att lägga skulden på judarna, eftersom de redan var hatade av många. ”Pesten blev en ursäkt för detta hat, och hatet kanaliserade människors fruktan för pesten”, skriver Jeanette Farrell i sin bok Invisible Enemies.

Under tortyr ”bekände” till sist en judisk man i södra Frankrike att judarna hade orsakat epidemin genom att förgifta brunnarna. Den här bekännelsen var naturligtvis falsk, men uppgiften offentliggjordes som sann. Det ledde snart till massakrer på hela judiska kolonier i Spanien, Frankrike och Tyskland. Det verkar som om ingen ägnade uppmärksamhet åt de verkliga bovarna – råttorna. Och bara ett fåtal lade märke till att judarna dog av pesten precis som alla andra!

När fördomsfullhetens eld väl har tänts, kan den ligga och pyra i århundraden. I mitten av 1900-talet underblåste Adolf Hitler de  antisemitiska strömningarna genom att anklaga judarna för att vara skuld till Tysklands nederlag i första världskriget. Vid slutet av andra världskriget medgav Rudolf Höss, nazisternas kommendant i koncentrationslägret Auschwitz: ”Vår militära och ideologiska utbildning gick ut på att vi måste skydda Tyskland mot judarna.” För att ”skydda Tyskland” övervakade Höss utrotningen av ungefär 2 000 000 människor, de flesta judar.

Sorgligt nog har inte grymheterna upphört under de årtionden som gått sedan dess. År 1994 blossade stamhat upp mellan tutsier och hutuer i Östafrika, något som ledde till att minst en halv miljon människor dödades. ”Inga platser var fredade”, rapporterades det i tidskriften Time. ”Blodet flöt längs gångarna i de kyrkor som många hade tagit sin tillflykt till. ... Striderna utkämpades man mot man, och de var av personlig natur och ohyggligt fasansfulla. De avspeglade en blodtörst som lämnade dem som kom undan hålögda och stumma.” Inte ens barnen skonades från det fruktansvärda våldet. ”Rwanda är litet”, sade en man i landet, ”men det rymmer allt hat i världen.”

Konflikterna i samband med upplösningen av det tidigare Jugoslavien krävde över 200 000 människoliv. Grannar som hade levt i fred i åratal mördade varandra. Tusentals kvinnor blev våldtagna, och miljoner människor fördrevs från sina hem genom den brutala politik som kom att kallas etnisk rensning.

Även om de flesta fördomar inte leder till mord, så splittrar de människor och skapar bitterhet och agg. Trots globaliseringen verkar rasism och rasdiskriminering ”vinna terräng i de flesta delar av världen”, uppges det i en nyligen gjord rapport från UNESCO.

Går det att göra något för att få bort fördomar? För att besvara den frågan måste vi ta reda på hur fördomar slår rot i sinnet och hjärtat.

[Ruta på sidan 5]

Kännetecken på fördomar

I boken The Nature of Prejudice beskriver Gordon W. Allport fem typer av beteenden som fördomar ger upphov till. En person som är fördomsfull uppvisar vanligtvis ett eller flera av dessa drag.

1. Negativa kommentarer. En person talar nedsättande om den grupp som han tycker illa om.

2. Undvikande. Han håller sig undan från alla som tillhör den gruppen.

3. Diskriminering. Han utestänger dem som tillhör den illa omtyckta gruppen från vissa typer av arbeten, bostäder eller sociala förmåner.

4. Fysiska angrepp. Han deltar i våld som är avsett att skrämma de människor som han har kommit att hata.

5. Utrotande. Han deltar i lynchningar, massakrer eller utrotningsprogram.

[Bild på sidan 4]

Flyktingläger i Benaco i Tanzania den 11 maj 1994

En kvinna vilar vid sina vattendunkar. Över 300 000 flyktingar, de flesta rwandiska hutuer, flydde in i Tanzania

[Bildkälla]

Foto av Paula Bronstein/Liaison