Gå direkt till innehållet

Gå direkt till innehållsförteckningen

Ett riktigt ”stjärnhotell”

Ett riktigt ”stjärnhotell”

Ett riktigt ”stjärnhotell”

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I FRANKRIKE

DET finns många som likt mig mer än gärna skulle byta ut en natt på ett flerstjärnigt hotell mot en kväll i öknen och där vördnadsfullt kunna blicka upp mot en stjärnbeströdd himmel. Det var så jag kände det efter en resa till den magnifika södra delen av Tunisien i Nordafrika. Där fick jag uppleva den bekvämlighet som erbjöds på ett så kallat stjärnhotell, dvs. en nomadherdes ökentält.

Historien igenom har miljoner människor från så vitt skilda delar av världen som Asiens stäpper, Sahara och Nordamerika bott i sådana ”stjärnhotell”. Även om flera nomadstammar har blivit tvungna att överge sina tält under det senaste århundradet, finns det fortfarande tusentals nomader som strövar omkring i ökenområdena. Deras legendariska gästfrihet gör att en dag i deras sällskap blir oförglömlig.

”Hus av hår”

För att besöka ett nomadläger, som nordafrikanerna kallar douar, kör min guide och jag genom öknen i en gammal Land Rover. Efter att ha frågat några herdar om vägen ser vi till sist, långt bort i fjärran, de mörkbruna silhuetterna av ett antal tält. Så fort vi stiger ur bilen, slås vi av öknens kompakta tystnad. Beduinerna säger att den här tystnaden rensar sinnet. Vi blir varmt mottagna av vår värd, som bjuder in oss i sitt tält. Tältet är ungefär 12 meter långt, 5 meter brett och 2 meter högt. Vi går in i den del av tältet som är reserverad för män och gäster och slår oss ner på vackra mattor. Den andra sidan av tältet, som skyddas från insyn av ett draperi när det är gäster på besök, är reserverad för familjen och för matlagning. Vår vänliga värdinna serverar oss lite traditionellt mintte medan vi samtalar, och döttrarna, som har stannat kvar i köksdelen av tältet, knådar deg för att baka brödkakor. De utsökta brödkakorna gräddas på eldstaden i en lergryta.

Under samtalets gång frågar jag min värd hur tältets tak och väggar är gjorda, och det berättar han mer än gärna om. Tältet består egentligen inte av ett enda tygstycke, utan av flera våder som är ungefär 15 meter långa och 50 centimeter breda och hopsydda med varandra. Vissa större tält består av 12 eller 13 våder. Hur är tygvåderna gjorda?

Under den vackra, soliga eftermiddagen ser jag en av min värds döttrar sitta i sanden framför tältet med en slända i handen och skickligt förvandla djurhår till ett tjockt garn. Det här garnet vävs till långa tygremsor på en horisontell, låg vävstol. Ett löst vävt tyg garanterar god ventilation. Men när det regnar sväller trådarna i väven och gör tältet vattentätt. Det arabiska namnet för tält, bait esh-shaar, som betyder ”hus av hår”, är utan tvivel mycket passande.

Skötsel och underhåll

Hur länge håller ett tält? Nomaderna sköter sina ökenbostäder mycket noga. Min värd berättar för mig att kvinnorna i hans familj väver åtminstone en tygvåd om året. Varje år byts i regel den mest slitna våden ut och ersätts med en ny. Så ett tält som består av åtta våder kommer att vara helt utbytt inom lika många år. En del väljer att ta isär våderna, så att den mer välbevarade insidan kan vändas utåt.

Hur hålls tältet uppe? Den mittersta delen hålls uppe av fyra pålar av aprikosträ, även om andra träslag används ibland. De båda pålarna i mitten är ungefär 2,5 meter långa. Ena änden av varje påle är nedslagen i marken, medan den andra änden sitter i en utsmyckad tvärgående påle av hårt lövträ som är 45–60 centimeter lång. Den här lätt böjda pålen får tältets ovandel att se ut som en kamelpuckel. Tältsidorna och baksidan av tältet stöttas upp av ett antal mindre pålar. För att se hur tältet är förankrat går vi ut, och vi ser att staglinor av gethår används för att förankra tältdelarna i marken.

Bakom tältet finns en tjock häck av torra buskar som skyddar mot vilda djur. Inte långt från tältet står familjens åsna fastbunden vid en tältplugg. Strax intill, i en rund inhägnad, går en hjord av får och getter och blir väl omhändertagen av döttrarna till vår värd.

En enkel livsstil

Nu har brödkakorna blivit färdiga, och efter att ha doppats i en fruktig olivolja smakar de underbart. När jag ser mig omkring, slås jag av nomadernas enkla livsstil. I möbelväg finns det bara en träkista och några vävda väskor, mattor och filtar. Min värds döttrar är stolta över att få visa den enkla utrustning de använder för att karda och spinna ull. Men förutom detta har de inte många materiella ägodelar. Det här påminner mig om visheten i ett ordspråk av den poetiske fåraherden David som under en tid själv bodde i tält: ”Man hopar saker och vet inte vem som kommer att samla in dem.” (Psalm 39:6)

Många nomader – förmodligen inspirerade av sin omgivning – är poeter, och de älskar att vara med i poesitävlingar. De är också mycket förtjusta i berättelser och ordspråk. Jag för min del citerade några ordspråk från Bibeln, som innehåller fullkomlig vishet från Honom ”som spänner ut himlarna alldeles som ett tunt flor, som breder ut dem som ett tält att bo i”. (Jesaja 40:22) Men nu har det blivit tid för mig att ta adjö av min värdfamilj. Jag tackar dem hjärtligt för deras gästfrihet och frågar mig själv hur länge det dröjer innan jag får möjlighet att vistas i ett av de här charmiga ”stjärnhotellen” igen.

[Bild på sidan 26]

Brödkakor som gräddas över en eldstad

[Bildkällor på sidan 26]

Musée du Sahara à Douz, avec l’aimable autorisation de l’Agence de mise en valeur du patrimoine et de promotion culturelle de Tunisie; kameler: ZEFA/ROBERTSTOCK.COM