Hur man ger barnen det de behöver

DET är tydligt att små barn behöver mycket uppmärksamhet och att många av dem inte får det de behöver. Det bekräftas av tillståndet bland de unga i dagens samhälle. ”Våra ungdomar har aldrig varit så skilda från sina familjer, så berövade erfarenhet och praktisk vishet”, klagade en forskare som citerades i Torontotidningen The Globe and Mail.

Vad har gått fel? Kan roten till problemet vara, åtminstone till en del, att man inte har insett vikten av att uppmärksamma barnen när de är riktigt små? ”Vi behöver alla lära oss konsten att vara föräldrar, och vi måste inse att den tid vi ägnar åt våra barn nu, den får vi igen många gånger om”, säger en psykolog som hjälper kvinnor med låg inkomst att lära sig hur de kan ta hand om sina nyfödda.

Till och med spädbarn behöver få vägledning varje dag. Inte bara några minuter då och då, utan regelbundet, under hela dagen. Den tid man har tillsammans med barnen från det att de är små är avgörande för deras utveckling.

Förberedelse nödvändig

För att föräldrar skall klara av sin ansvarstyngda uppgift behöver de förbereda sig för sina nya roller. De kanske kan hämta lärdom av en princip som Jesus Kristus framhöll, att planera i förväg. Han sade: ”Vem av er som vill bygga ett torn sätter sig inte först ner och räknar ut kostnaden?” (Lukas 14:28) Barnuppfostran, som ofta kallas ett 20-årsprojekt, är mycket mer komplicerat än att bygga ett torn. Det gäller att ha en projektplan, så att säga, för att lyckas uppfostra ett barn.

Först och främst är det viktigt att förbereda sig mentalt och andligt för det ansvar man har som förälder. En undersökning som omfattade 2 000 gravida kvinnor i Tyskland visade att barn vars mammor hade sett  fram emot att bli förälder mådde mycket bättre – både känslomässigt och fysiskt – än de barn som var oönskade. En forskare menade också att en kvinna som lever i ett stormigt äktenskap löper 237 procent större risk att få ett känslomässigt eller fysiskt skadat barn än en kvinna som lever i ett tryggt förhållande.

Det är uppenbart att papporna har en viktig roll när det gäller barnets utveckling. Doktor Thomas Verny säger: ”Få ting är farligare för ett barn, känslomässigt och fysiskt, än en far som behandlar sin gravida hustru illa eller försummar henne.” Det har ofta framhållits att en far som älskar barnets mor är den bästa gåva ett barn kan få.

När mamman känner sig orolig och stressad insöndras hormoner i blodet, vilket kan påverka fostret. Men troligen är det bara stark eller ihållande oro, snarare än tillfälliga negativa känslor eller stressiga situationer, som utgör en verklig fara. Det avgörande verkar vara vilka känslor den blivande mamman har för barnet hon bär. *

Men hur är det om du är gravid och inte får något stöd av din man, eller om du inte alls ser fram emot att bli mamma? Det är inte ovanligt att olika omständigheter kan göra en kvinna nedstämd när hon tänker på sin graviditet. Men tänk på att det inte är ditt barn som bär skulden. Hur kan man då bevara sitt lugn, trots olyckliga omständigheter?

Den visa vägledning som finns i Guds ord, Bibeln, har varit till hjälp för många. Där sägs det: ”Låt i allting, genom bön och ödmjuk anhållan jämte tacksägelse, de ting ni begär göras kända för Gud; och Guds frid, som övergår allt förstånd, skall skydda era hjärtan och era sinnesförmögenheter med hjälp av Kristus Jesus.” Om du tillämpar de orden i ditt liv, kommer du att bli förvånad över hur det hjälper dig att följa det här rådet: ”Var inte bekymrade för någonting.” (Filipperna 4:6, 7) Du kommer att känna hur Skaparen, som kan ta hand om dig, ger dig sin hjälpande hand. (1 Petrus 5:7)

Inga ovanliga känslor

Under de första veckorna efter förlossningen kan en del nyblivna mammor känna sig oförklarligt ledsna och trötta. Till och med kvinnor som såg fram emot att få barn kan känna sig ur balans. Sådana humörsvängningar är inte alls ovanliga. De kommer sig av att kvinnor kan få dramatiskt förändrade hormonhalter efter förlossningen. Det är inte heller ovanligt att den nyblivna mamman känner sig alldeles överväldigad av alla krav som ställs på henne som mor – att amma, byta blöjor och ta hand om sin bebis, som inte tar någon hänsyn till tider och stunder.

En mamma kände det som om hennes bebis skrek bara för att plåga henne. Inte att undra på att en specialist på barnuppfostringsfrågor vid Tokyouniversitetet sade: ”Ingen kan komma ifrån den stress som kommer av att ta hand om ett barn.” Han säger också att ”det viktigaste för en mor är att inte isolera sig”.

Även om en mamma kan känna sig modfälld ibland, kan hon skydda sitt barn från att bli påverkat av humörsvängningarna. Tidskriften Time sade: ”Nedstämda mödrar som lyckades ta sig ur sin melankoli och slösade uppmärksamhet på sina barn och lekte med dem  fick barn med en avsevärt mer lättsam läggning.” *

Hur pappan kan hjälpa till

Pappan till barnet har ofta de bästa förutsättningarna att kunna ge hjälp och stöd. I många fall kan pappan ta hand om bebisen när den skriker mitt i natten, så att hans hustru kan få sova. Bibeln säger: ”På samma sätt med er män: Ni skall visa klokhet och hänsyn i samlivet med era hustrur.” (1 Petrus 3:7, Giertz)

Jesus Kristus var en fullkomlig förebild för äkta män. Han gav till och med sitt liv för sina efterföljare. (Efesierna 5:28–30; 1 Petrus 2:21–24) Män som offrar sin egen bekvämlighet för att ta initiativ till att ta hand om sitt barn efterliknar alltså Kristus. Barnuppfostran är ett teamarbete, ett gemensamt projekt som båda föräldrarna måste engagera sig i.

Gemensamma ansträngningar

”Som man och hustru har vi grundligt resonerat om hur vi skall uppfostra vår dotter”, säger Yoichiro, far till en tvåårig flicka. ”Varje gång det uppstår en fråga pratar vi igenom hur vi skall göra.” Yoichiro förstår att hans hustru måste få sin vila, och han tar ofta med sig dottern när han uträttar olika ärenden.

Förr i tiden, när det var vanligt med stora och sammansvetsade familjer, kunde föräldrarna få hjälp med barnpassningen av släktingar och barnets äldre syskon. Det är inte förvånande att en medarbetare vid Child-Rearing Support Center i Kawasaki i Japan säger: ”För det mesta känner sig mammorna lättade när de får prata ut med andra. Med bara lite stöd och hjälp har många mammor orkat med sin situation, trots problem.”

Tidskriften Parents säger att föräldrar ”behöver ett nätverk av människor som de kan prata med om sådant som oroar dem”. Var kan man finna ett sådant nätverk? Nyblivna föräldrar kan ha stor nytta av att med ett öppet sinne lyssna till sina egna föräldrar eller svärföräldrar. Naturligtvis bör far- eller morföräldrarna komma ihåg att det är de nyblivna föräldrarna som skall fatta de avgörande besluten. *

 Nyblivna föräldrar har också en annan tillgång som kan vara till hjälp, deras medtroende. I Jehovas vittnens församlingar finns sådana som har många års erfarenhet av barnuppfostran och som gärna lyssnar på det som oroar dig. De kan dela med sig av praktiska tips och råd. Du kan till exempel få hjälp av dem som Bibeln kallar ”de gamla kvinnorna”, sådana som har större erfarenhet av livet som kristen. De bistår gärna dem som är yngre. (Titus 2:3–5)

Föräldrar måste naturligtvis vara selektiva, när de lyssnar till vad andra tycker. ”Plötsligt var alla i vår omgivning experter på barnuppfostran”, säger Yoichiro. Hans hustru, Takako, säger: ”Först blev jag irriterad över alla synpunkter som andra hade, eftersom jag kände det som om de kritiserade min bristande erfarenhet som förälder.” Men genom att lära sig av andra har många män och hustrur fått hjälp att ha en balanserad syn på vad deras barn behöver.

Den bästa hjälp som går att få

Även om det inte verkar finnas någon som kan hjälpa dig, finns det ändå en pålitlig källa som kan ge dig styrka. Det är Jehova Gud, han som skapade oss och som kan se ”till och med embryot” av en människa. (Psalm 139:16) Jehova sade en gång till sitt forntida folk, som det sägs i hans ord, Bibeln: ”Kan en hustru glömma sitt dibarn, så att hon inte skulle ha medlidande med sitt moderlivs son? Till och med dessa kvinnor kan glömma, men jag för min del kommer inte att glömma dig.” (Jesaja 49:15; Psalm 27:10)

Nej, Jehova glömmer inte bort föräldrar. Han har gett dem utmärkta råd om barnuppfostran i Bibeln. Ett exempel är det som Guds profet Mose skrev för 3 500 år sedan: ”Du skall älska Jehova, din Gud, av allt ditt hjärta och all din själ och all din energi. Och dessa ord som jag ger dig befallning om i dag skall visa sig vara på ditt hjärta; och du skall inskärpa dem hos din son och tala om dem, när du sitter i ditt hus och när du går på vägen och när du lägger dig och när du stiger upp.” (5 Moseboken 6:5–7)

Vad tror du är den springande punkten i det här rådet i Guds ord? Är det inte att barnuppfostran skall vara en regelbunden, aktiv process som pågår varje dag? Det handlar alltså inte om att bara schemalägga så kallad kvalitetstid tillsammans med sina barn lite då och då. Eftersom värdefulla stunder av kommunikation med barnen ofta uppkommer spontant, behöver man vara tillgänglig för dem regelbundet. På så sätt kan man följa Bibelns uppmaning: ”Led den unge in på den väg han bör gå.” (Ordspråken 22:6, Bibel 2000)

För att ge barnen grundläggande övning behöver man läsa högt för dem. Bibeln berättar att lärjungen Timoteus, som levde under det första århundradet, hade ”känt de heliga skrifterna” från sin ”späda barndom”. Tydligen hade hans mamma, Eunike, och hans mormor, Lois, läst högt för honom redan när han var mycket liten. (2 Timoteus 1:5; 3:14, 15) Det är bra att göra det så snart du börjar prata med din bebis. Men vad kan du läsa, och hur kan du undervisa till och med ett spädbarn på bästa sätt?

Låt ditt barn höra dig läsa Bibeln. Det var uppenbarligen Bibeln som man läste för Timoteus. Det finns också böcker med färgbilder som kan hjälpa ditt barn att bekanta sig med Bibeln. Det gör att barnet verkligen kan föreställa sig det som Bibeln handlar om. Två sådana böcker är Min bok med bibliska berättelser och Den största människa som någonsin levat. Sådana böcker har hjälpt miljoner småttingar att låta Bibelns råd sjunka in i både sinne och hjärta.

Det är precis som Bibeln uttrycker det: ”Söner [och döttrar] är en arvedel från Jehova; moderlivets frukt är en belöning.” (Psalm 127:3) Skaparen har gett dig ”en arvedel”, ett underbart litet barn, som kan vara din stolthet och glädje. Det är verkligen en givande uppgift att uppfostra barn, i synnerhet för att göra dem till lovprisare av deras Skapare!

[Fotnoter]

[Bild på sidan 8]

Mammans känslor för sitt ofödda barn är mycket viktiga

[Bild på sidan 9]

Även om en mamma kan få humörsvängningar efter förlossningen, kan hon göra en hel del för att hennes bebis skall känna sig älskad och trygg

[Bild på sidan 10]

Pappor har ansvaret att engagera sig i uppfostran av barnet

[Bild på sidan 10]

Man behöver läsa högt för barnet redan från början