Den kris jordbrukare ställs inför
Den kris jordbrukare ställs inför
RICHARD plöjer samma åkrar som hans farfarsfar odlade för 100 år sedan. Ändå blev den här kanadensiske jordbrukaren år 2001 den förste på fyra generationer i familjen som inte fick bärga någon skörd. Torkan förstörde hans skörd. Låga spannmålspriser tidigare år och stigande kostnader har förvärrat situationen för honom. Richard säger besviket: ”Det blir bara värre och värre, och det finns ingen utväg.”
I det så kallade majsbältet i USA ägde Larry en gård som hade tillhört familjen i 115 år. ”Jag kände ansvar att hålla gården i gång, att göra den lönsam ..., men jag klarade inte av det”, säger han. Larry och hans fru förlorade sin gård.
Larry och Richard är inte unika. I Storbritannien ledde utbrottet av mul- och klövsjuka bland boskap till en enorm ekonomisk och känslomässig kostnad för bönderna. I ett nyhetsmeddelande sades det: ”Vardagslivet på en brittisk gård – även där man har sluppit undan sjukdomen – präglas av oro, isolering och en desperat kamp för att hålla fordringsägarna borta.” I vissa utvecklingsländer har krig, torka, snabb befolkningstillväxt och en mängd andra faktorer motverkat jordbrukarnas ansträngningar. Regeringar tvingas importera livsmedel – livsmedel som många familjer inte har råd att köpa.
Jordbrukarnas problem får alltså omfattande konsekvenser. Och ändå är det få stadsbor som tänker på hur svårt det kan vara att driva ett jordbruk. För närmare 50 år sedan sade den amerikanske presidenten Dwight D. Eisenhower mycket träffande: ”Jordbruksarbetet verkar väldigt enkelt när pennan är din plog och du sitter hundratals mil från sädesfälten.” Jordbrukare i dag känner på samma sätt att en stor del av världen inte vet någonting alls om jordbruk och jordbrukarnas viktiga roll. ”Vi är ganska ointresserade av var vår mat kommer ifrån”, säger en kanadensisk jordbrukare beklagande. ”Innan den plastas in och läggs ut på hyllan i affären har den passerat många händer.”
Eftersom vi alla är beroende av jordbruket, kan vi inte ignorera jordbrukarnas problem. Sociologerna Don A. Dillman och Daryl J. Hobbs säger varnande: ”I vårt samhälle, där alla delar är så beroende av varandra, blir landsbygdens problem snabbt städernas problem och vice versa. Ingen del av samhället, varken tätorten eller landsbygden, kan blomstra särskilt länge om den andra tynar bort.” I dagens globala by kan dessutom en ekonomisk nedgång i ett land få enorma konsekvenser för spannmålsförsäljningen och produktionskostnaderna i andra länder.
Det är därför inte så underligt att ”jordbrukare har ett av de 10 stressigaste yrkena i USA”, enligt en hälsocentral för lantbrukare i staten New York. Vilka är några av orsakerna till jordbrukskrisen? Hur kan jordbrukare hantera sin situation? Finns det skäl att tro att krisen kan få en lösning?
[Infälld text på sidan 4]
”Jordbruksarbetet verkar väldigt enkelt när pennan är din plog och du sitter hundratals mil från sädesfälten”