Ungdomar frågar:

Skall jag låta tatuera mig?

”En del tatueringar är snygga. De är så konstnärliga.” – Jalene. *

”Jag hade drömt om min första tatuering i två år.” – Michelle.

MAN kan se tatueringar överallt – i varje fall verkar det så. Rockstjärnor, idrottsmän, fotomodeller och filmstjärnor visar öppet sina tatueringar. Många tonåringar följer deras exempel och visar stolt upp sina tatueringar på axlar, händer, mage och vrister. ”Det är häftigt med tatueringar”, menar Andrew. ”Det är upp till var och en att bestämma om man skall ha någon eller inte.”

I The World Book Encyclopedia sägs det: ”Tatuering är sedvänjan att göra permanenta mönster på kroppen. Det sker genom att man sticker små hål i huden med en vass sticka, ett vasst ben eller en nål som har doppats i naturliga färgpigment.”

Det är visserligen svårt att få fram exakta siffror, men en källa beräknar att 25 procent av alla ungdomar i USA i åldern 15 till 25 har en tatuering. Sandy säger: ”Det har blivit väldigt populärt.” Vad är det då som gör att vissa ungdomar så gärna vill ha tatueringar?

Varför är det så populärt?

För en del är en tatuering ett sätt att uttrycka sin kärlek. Michelle berättar: ”Min bror lät tatuera sin flickväns namn på vristen.” Och vad är problemet? ”Han är inte ihop med henne längre.” Enligt tidskriften Teen ”bedömer läkare att mer än 30 procent av all borttaging av tatueringar görs på tonårsflickor som vill ta bort namnet på en före detta pojkvän”.

En del ungdomar ser tatueringar som konst. Andra ser dem som symboler för oberoende. ”Jag styr över mitt eget liv”, säger Josie om sitt beslut att skaffa en tatuering och fortsätter: ”Det är det enda viktiga beslut jag har fattat i hela mitt liv.” För vissa ungdomar innebär tatuering en möjlighet att pröva något nytt – att känna att de kan påverka sitt utseende. Tatueringar kan också stå som symbol för revolt eller  alternativa livsstilar. Vissa tatueringar består därför av oanständiga ord och bilder eller provocerande slagord.

Men de flesta ungdomar kanske helt enkelt har ryckts med i en modenyck. Betyder då det faktum att alla andra verkar skaffa en tatuering att du också måste göra det?

Den forntida tatueringskonsten

Tatuering är inte alls någon ny sedvänja. Man har funnit tatueringar på mumier i Egypten och Libyen som är daterade till hundratals år före Kristi tid. Man har också funnit mumier med tatueringar i Sydamerika. Många av de tatuerade bilderna var direkt förknippade med tillbedjan av falska gudar. Forskaren Steve Gilbert säger att ”den äldsta kända tatuering som är en bild av något och inte ett abstrakt mönster representerar guden Bes”. I den egyptiska mytologin är Bes den liderlige guden för festande och rumlande.

Det är värt att lägga märke till att den mosaiska lagen förbjöd Guds folk att tatuera sig. I 3 Moseboken 19:28 sägs det: ”Ni skall inte göra skåror i ert kött för en avliden själ, och ni skall inte sätta någon tatueringsmärkning på er. Jag är Jehova.” Folk som tillbad hedniska gudar, till exempel egyptierna, hade tatuerat namnen på eller symbolerna för sina gudar på bröstet och armarna. Genom att rätta sig efter Jehovas förbud mot tatuering visade israeliterna att de skilde sig från övriga nationer. (5 Moseboken 14:1, 2)

Även om de kristna i vår tid inte står under den mosaiska lagen, är dess förbud mot tatuering ändå tankeväckande. (Efesierna 2:15; Kolosserna 2:14, 15) Om du är kristen, skulle du säkert inte vilja göra märken på din kropp – inte ens tillfälliga – som för tanken till hednisk tro eller falsk tillbedjan. (2 Korinthierna 6:15–18)

 Hälsorisker

Det finns också hälsorisker man bör tänka på. Doktor Robert Tomsick, specialist på hudsjukdomar, säger: ”Man orsakar i själva verket skador i huden och fyller i färgpigment i området. Även om nålen bara går in en liten bit, finns det varje gång du sticker hål i huden risk för infektion på grund av bakterier eller virus. Jag anser att det i allmänhet är riskfyllt att låta tatuera sig.” Han säger vidare: ”När pigmentet väl kommit in i huden, finns det alltid risk för kontaktallergi, kontakteksem och allergiska reaktioner som kan ge klåda och göra att huden blir röd, svullen och skorvig.”

Även om tanken med tatueringar är att de skall sitta kvar i huden, finns det olika metoder för att försöka ta bort dem: Laserbehandling (man bränner bort tatueringen), kirurgisk borttagning (man skär bort tatueringen), dermabrasion (man slipar bort överhuden och läderhuden med en stålborste), salabrasion (man använder en saltlösning för att blöta upp den tatuerade huden) och ärrtatuering (man avlägsnar tatueringen med hjälp av en syra och skapar ett ärr i dess ställe). De här metoderna är dyra och kan vara smärtsamma. ”Det är mer smärtsamt att få en tatuering borttagen med laser än att skaffa den”, sägs det i tidskriften Teen.

Vad kommer andra att tro?

Du bör också tänka över hur andra kan reagera på att du har tatueringar, eftersom de kan uppfattas negativt av många. (1 Korinthierna 10:29–33) En kvinna på Taiwan, som heter Li, fick ett plötsligt infall och lät tatuera sig när hon var i 16-årsåldern. Nu är hon 21 och arbetar på kontor. ”Det känns besvärande när mina arbetskamrater stirrar på mina tatueringar”, erkänner hon. Den brittiske psykiatern Theodore Dalrymple säger att många människor ”ofta uppfattar tatueringar som det synliga tecknet på att en person ... tillhör en våldsam, brutal, samhällsfientlig och brottslig subkultur”.

I en artikel i tidskriften American Demographics framhålls något liknande: ”Av allt att döma anser de flesta amerikaner att det är förenat med vissa risker att ha synliga kroppsdekorationer. Åttiofem procent [av ungdomarna] instämmer i uttalandet att ’människor som har synliga tatueringar ... bör vara medvetna om att det här sättet att uttrycka sig troligtvis kommer att lägga hinder i vägen för deras karriär eller personliga relationer’.”

Tänk också igenom hur ditt val i fråga om att låta tatuera dig eller inte skulle kunna stärka eller försvaga ditt anspråk på att vara kristen. Kan det ge andra en ”orsak att snava”? (2 Korinthierna 6:3) Det är sant att en del ungdomar har sina tatueringar på sådana ställen där de normalt inte syns. Inte ens deras föräldrar kanske vet om de här hemliga tatueringarna. Men det håller inte i längden! Ett akut besök hos läkaren eller något så enkelt som en dusch i skolan kan göra att hemligheten blir känd! Det är mycket bättre att ”uppföra ... [sig] redbart i allting” och undvika dumt bedrägeri. (Hebréerna 13:18)

Liksom alla trender kan tatueringar med tiden bli omoderna. För hur är det egentligen? Finns det något klädesplagg – ett par jeans, en skjorta, en klänning eller ett par skor – som du tycker så mycket om att du kan lova att ha det på dig resten av livet? Självklart inte! Stilar, modeller och färger växlar. Men till skillnad från kläder är tatueringar svåra att bli av med. Det man tycker är ”häftigt” när man är 16 kanske man har tröttnat på när man är 30.

Många har fått ångra att de har gjort sådana förändringar i sitt utseende som de sedan inte kan ta bort. ”Jag lät göra en tatuering innan jag lärde känna Jehova”, berättar Amy. ”Nu gör jag allt för att dölja den. Det känns pinsamt när andra i församlingen råkar få se den.” Vad är lärdomen? Tänk efter före! Fatta inte ett beslut som du senare kan få ångra.

[Fotnot]

[Bild på sidan 26]

Tatueringar förknippas ofta med en upprorisk livsstil

[Bild på sidan 26]

Med tiden ångrar många att de har låtit tatuera sig

[Bild på sidan 27]

Tänk efter före!