Ungdomar frågar:

Varför är min rumskamrat så jobbig att bo ihop med?

”Jag är ordningsam, ja, rentav pedantisk. Men när jag kommer hem, ligger min rumskamrat utsträckt på golvet och kollar på TV – med tidningar och popcorn överallt. Varje gång jag är på väg hem ser jag för min inre syn hur det kommer att se ut, och jag tänker för mig själv: ’Jag vill inte vara med om det här.’” – David.

”Min rumskamrat var som en bortskämd barnunge. Det verkade som om hon trodde att hon hade både hembiträde och betjänt. Och alltid skulle saker och ting ske på hennes sätt.” – Renee. *

”GENOM att stå ut med en främlings egenheter kan man lära sig ... flexibilitet och konsten att kompromissa”, stod det att läsa i en artikel i U.S.News & World Report. ”Men inlärningsprocessen är ofta plågsam.” De som någon gång haft en rumskamrat håller kanske med.

Många studenter delar boende för att hålla nere kostnaderna. Andra ungdomar flyttar ihop för att de vill leva ett mer självständigt liv, oberoende av sina föräldrar. Bland kristna ungdomar har många valt att bo ihop med någon för att kunna ägna sig mer åt andliga intressen. (Matteus 6:33) De tycker att det blir lättare att tjäna som heltidsförkunnare när man kan dela på utgifterna. Att ha en rumskamrat är ibland också en del av missionärslivet och livet vid Jehovas vittnens olika avdelningskontor. *

Vakna! har talat med ett flertal ungdomar som har haft rumskamrater. Alla höll med om att en rumskamrat kan vara mycket mer än en som bara hjälper till med hyran – han eller hon kan också vara en källa till kamratskap, någon man kan samtala med och göra saker tillsammans med. ”Vi satt uppe och hade tjejsnack, eller så satt vi bara och tittade på  filmer”, minns Lynn. ”En rumskompis kan också uppmuntra dig”, säger Renee. ”När man jobbar, försöker betala räkningarna eller försöker komma ut i tjänsten för att predika, är det skönt att ha en rumskompis som kan uppmuntra en.”

Men trots allt kan det innebära en stor utmaning att bo ihop med någon – särskilt med någon som man inte alls känner sedan tidigare. I U.S.News & World Report kunde man läsa följande om miljön vid internatskolor: ”Trots att många skolor lagt ner stora ansträngningar på att para ihop studerande med varandra har det ofta slutat olyckligt.” Ja, vissa konflikter mellan dem som bor tillsammans vid internatskolor har till och med trappats upp till våldshandlingar! Därför har webbsidor på Internet dykt upp som inbjuder studenter att ventilera sina till synes ändlösa frustrationer över sina rumskamrater. Varför visar det sig så ofta vara jobbigt att ha en rumskamrat?

Att bo tillsammans med en främling

”Att flytta ihop med en främling är verkligen en intressant upplevelse”, säger Mark. ”Man har ju ingen aning om vad han är för slags person.” Så blotta tanken på att bo ihop med någon som man kanske inte har något gemensamt med kan verkligen få en att bli orolig. Visserligen borde kristna ha en hel del gemensamt och mycket att tala om. Men trots detta medger David: ”Jag kände mig verkligen osäker inför att få en rumskamrat.”

Det visade sig sedan att David och hans rumskamrat hade liknande bakgrund. Men det är inte alltid det blir så lyckat när man parar ihop rumskamrater. Mark säger: ”Min första rumskompis sade nästan ingenting. När man bor tätt inpå varandra, behöver man verkligen samtala. Men det gjorde inte han. Till slut började det gå mig på nerverna.”

Det kan också orsaka andra påfrestningar om man har olika bakgrund. Lynn säger: ”När man flyttar hemifrån, vill man göra saker på sitt eget sätt. Men snart upptäcker man att det finns andra att ta hänsyn till.” Att lämna familjens trygga hamn och uppleva hur andra människor betraktar saker på ett helt annat sätt kan verkligen innebära en smärre chock för en.

Olika bakgrund, olika uppförande

Mycket beror på vilken uppfostran – eller brist på uppfostran – man fått hemifrån. (Ordspråken 22:6) Unge Fernando berättar: ”Jag är ordningsam, men min rumskamrat var slarvig. Ta till exempel garderoben: Han brukade bara slänga in sakerna var som helst. Jag ville hänga upp dem prydligt.” Ibland kan nivåskillnaderna när det gäller renlighet vara riktigt extrema.

Renee påminner sig: ”Jag hade en rumskompis, och hennes sovrum liknade bokstavligen talat en soptipp! Jag har också haft rumskompisar som inte torkade av bordet efter att ha ätit eller som lät disken ligga i diskhon i flera dagar.” Ja, när det gäller hushållsarbete, verkar det som om vissa personifierar Ordspråken 26:14: ”En dörr fortsätter att vända sig på sin tapp och den late på sin vilobädd.”

Å andra sidan är det inte heller speciellt roligt att bo ihop med någon som går till pedanteriets ytterlighet. En ung kvinna som heter Lee berättar om en av sina rumskamrater: ”Hon tyckte tydligen att man skulle städa för jämnan. Jag är verkligen ingen slarver, men ibland lade jag ifrån mig en bok eller någonting annat på sängen. Och då var hon där som en hök och rättade till det.”

Rumskamrater kan också ha sina egna idéer om hur man sköter den personliga hygienen. Mark berättar: ”Min rumskompis går upp i sista stund. Han springer till handfatet, skvätter lite vatten i håret och kastar sig sedan huvudstupa ut genom dörren.”

Olika bakgrund och personlighet kan påverka valet av underhållning och rekreation. ”Vi har inte alls samma musiksmak”, säger Mark om sin rumskamrat. Om man respekterar  varandra, kan sådana skillnader vara utvecklande och göra att båda kan bredda sin smak. Men alltför ofta slutar sådana här skillnader i konflikter. ”Jag gillar spansk musik”, säger Fernando, ”men min rumskompis klagar på den hela tiden.”

Telefonen – ett problem

En av de största orsakerna till konflikt kan vara användandet av telefonen. Mark säger: ”Jag tycker om att komma i säng i tid. Men min rumskompis stannar uppe länge och talar i telefon. Efter ett tag blir det ganska enerverande.” Lynn har upplevt samma sak: ”Ibland ringde min rumskamrats vänner vid tre-, fyratiden på morgonen. Om hon inte var hemma, blev jag tvungen att gå upp och svara.” Deras lösning? ”Vi såg till att vi hade var sin telefon.”

Men alla ungdomar har inte råd att ha egen telefon, så många tvingas att dela. Det kan vara början till spända relationer. Renee minns: ”En av mina rumskamrater var ihop med en kille, så hon satt i telefon i timmar. En månad ringde hon ihop en räkning på ungefär 1 000 kronor. Hon förväntade sig att vi skulle betala lika mycket, eftersom vi hade kommit överens om att dela på telefonkostnaderna.”

Bara att få tillgång till telefonen kan vara ett problem. ”Jag bodde ihop med en som var äldre än jag”, minns Lee. ”Och vi hade bara en telefon. Jag satt jämt och talade i telefon, eftersom jag hade många vänner. Hon sade aldrig någonting om det. Vill hon använda telefonen säger hon väl till, tänkte jag. Nu inser jag att jag var obetänksam.”

Inget privatliv

”Alla behöver ett privatliv och tid för sig själv”, säger David. ”Ibland har jag behov av att bara luta mig tillbaka och göra ingenting.” Men att få en stund för sig själv kan vara en utmaning om man delar boende med någon. Mark instämmer: ”Jag vill ha tid bara för mig själv. Så det kämpigaste för mig har varit bristen på privatliv. Min rumskamrat och jag har samma tider. Så det är svårt att få något privatliv.”

Till och med Jesus Kristus behövde tid för sig själv då och då. (Matteus 14:13) Det kan därför vara frustrerande när en rumskamrats närvaro gör det svårt, kanske omöjligt, att läsa, studera eller meditera. Mark säger: ”Det är svårt att studera, för det är alltid något på gång. Han har kompisar på besök, han sitter i telefon eller så tittar han på TV eller lyssnar på radio.”

Fast hur utmanande det än kan vara att ha fördrag med en rumskamrat, har tusentals ungdomar lyckats med det. Fler artiklar i den här serien kommer att ta upp några praktiska förslag på hur man kan få ut det bästa möjliga av att bo ihop med någon.

[Fotnoter]

[Bild på sidorna 16, 17]

Olika musiksmak kan utgöra en utmaning

[Bild på sidan 18]

Det kan orsaka spända förhållanden om man inte visar hänsyn