Hur man klarar av efterverkningarna

”VI HAR GÅTT SEDAN GRYNINGEN. VI FLYR FÖR VÅRA LIV. DET FINNS VARKEN DRICKSVATTEN ELLER MAT. ALLA HUS ÄR FÖRSTÖRDA.” – HARJIVAN, ÖVERLEVANDE EFTER EN JORDBÄVNING I INDIEN MED MAGNITUDEN 7,9.

DET är mycket skrämmande att uppleva en jordbävning. En överlevande efter en jordbävning som inträffade på Taiwan 1999 erinrar sig: ”Böcker från det två meter höga skåpet bredvid min säng kastades omkring. En motorcykelhjälm som jag nyligen köpt låg ovanpå skåpet och damp ner på sängen alldeles intill mitt huvud. Den kunde ironiskt nog ha dödat mig.”

De överlevandes fortsatta kamp

Det är hemskt att vara med om en jordbävning, men att överleva den är bara början. Under de timmar som följer försöker räddningsmanskapet tappert leta upp och ta hand om de skadade, trots att det ofta är risk för efterskalv. ”Vi måste vara ytterst försiktiga”, sade en man som just skulle gräva sig igenom ett berg av jord som hade begravt ett område efter ett skalv som nyligen inträffade i El Salvador. ”Om marken plötsligt börjar röra sig igen, kan resten rasa samman.”

Somliga gör stora uppoffringar för att hjälpa de drabbade. En äldre man i USA som heter Manu återvände till sitt hemland, Indien, då en kraftig jordbävning hade inträffat där i början av 2001. ”Jag måste åka”, resonerade han, ”inte bara för att hjälpa min familj, utan också för att hjälpa andra drabbade.” Manu fann att förhållandena var bedrövliga i de områden som han kom till men konstaterade ändå: ”Det mod man visar är förbluffande.” En journalist skrev: ”Alla i min omgivning gav det de kunde avvara – en dagslön, en veckolön eller en månadslön, en del av sina besparingar eller vad de nu kunde ge för att hjälpa till.”

Det är en sak att röja upp bland spillrorna och ta hand om de skadade, men en helt annan sak att återställa människors liv till det normala efter det fasansfulla ögonblick som vände upp och ner på deras tillvaro. Tänk till exempel på Delores, som förlorade sitt hem i jordbävningen i El Salvador. ”Det här är värre än kriget”, sade hon. ”Då hade vi åtminstone tak över huvudet.”

 Ibland råder det inte bara stort behov av materiellt stöd, utan också av känslomässigt stöd, som det nämndes i den inledande artikeln. När ett jordskalv lamslog staden Armenia i västra Colombia i början av 1999, miste mer än tusen människor livet, och ännu fler drabbades av chock och förtvivlan. Psykiatern Roberto Estefan, vars hyreshus förstördes i katastrofen, sade: ”Överallt ber människor om hjälp. De flesta som jag träffar när jag går ut och äter en hamburgare passar på att berätta om sina sömnsvårigheter och sin sorg.”

Ja, dr Estefan vet att det kan vara mycket känslomässigt påfrestande att ha varit med om en jordbävning. En kvinna som hjälpte till med att uppföra ett läger lade märke till att en del inte brydde sig om att gå till arbetet, eftersom de trodde att de ändå skulle dö snart.

Hopp för de förtvivlade

I sådana här krissituationer försöker Jehovas vittnen hjälpa de överlevande – inte bara fysiskt, utan också andligt och  känslomässigt. Omedelbart efter jordbävningen i Colombia organiserade Jehovas vittnens avdelningskontor i landet en hjälpkommitté. Tusentals Jehovas vittnen från alla delar av landet skänkte mat och pengar. Omkring 70 ton mat skickades till det drabbade området.

Ofta är det viktigast med andligt stöd. Efter jordbävningen i Colombia lade ett Jehovas vittne märke till att en kvinna, som gick nerför en gata i den ödelagda staden Armenia, såg särskilt ledsen ut. Hon gick fram till kvinnan och erbjöd henne en traktat med titeln Vilket hopp finns det för våra nära och kära som befinner sig i döden? *

Kvinnan tog med sig traktaten hem och läste den noga. Nästa gång ett Jehovas vittne kom till hennes dörr kände hon att hon måste få berätta vad hon hade råkat ut för. Det visade sig att skalvet hade förstört flera bostäder som hon ägde och som hade varit en god inkomstkälla för henne. Nu var hon fattig. Men det var inte allt. Det hus som hon själv bodde i hade störtat samman och dödat hennes 25-årige son. Hon förklarade att hon aldrig hade varit intresserad av religion tidigare men att hon nu hade många frågor. Traktaten hade gett henne ett verkligt hopp. Inom kort satte man i gång ett bibelstudium med henne.

Jehovas vittnen är övertygade om att det kommer en tid då mänskligheten inte längre kommer att hotas av jordbävningar eller andra naturkatastrofer. Följande artikel förklarar varför de är så säkra på det.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 6]

VAR BEREDD!

▪ Se till att varmvattenberedare är förankrade med bultar och att tunga föremål står på golvet eller nära golvet.

▪ Se till att alla i familjen vet hur man stänger av elektriciteten, gasen och vattnet.

▪ Skaffa brandsläckare och förbandslåda till din bostad.

▪ Ha en bärbar radio med nya batterier till hands.

▪ Ha jordbävningsövningar med familjen och framhåll att det är viktigt att 1) hålla sig lugn, 2) stänga av spisar och värmeapparater, 3) ställa sig i en dörröppning eller krypa in under ett bord och 4) hålla sig borta från fönster, speglar och skorstenar.

[Ruta/Bild på sidan 7]

JORDBÄVNINGAR I ISRAEL

I Israel finns det fler historiska vittnesbörd om jordbävningar än någon annanstans i världen, skriver professor Amos Nur. Detta beror på att en del av förkastningen Great Rift Valley sträcker sig från norr till söder genom Israel.

En del arkeologer menar intressant nog att forntida ingenjörer använde en speciell byggteknik för att minska risken för skador vid jordskalv. Detta stämmer överens med Bibelns beskrivning av Salomos byggnadsprogram: ”Vad den stora förgården beträffar, var det runt omkring den tre rader huggen sten och en rad bjälkar av cederträ; och så var det också med den inre förgården till Jehovas hus och med husets förhus.” (1 Kungaboken 6:36; 7:12) På ett antal platser har man funnit exempel på att man har använt denna teknik med att infoga träbjälkar i stenbyggnader, bland annat en port i Megiddo som man anser är en lämning från Salomos tid eller tidigare. Forskaren David M. Rohl säger att dessa bjälkar kan ha ”infogats i ett försök att skydda konstruktionen vid jordbävningar”.

[Bild]

Ruiner efter en jordbävning i Bet-Sean i Israel

[Ruta/Bilder på sidan 8]

TVÅ SKRÄCKFYLLDA MINUTER– EN ÖVERLEVANDE BERÄTTAR

I Ahmadabad i Indien höll min familj på med förberedelser inför min kusins bröllop. Det var den 26 januari 2001. Jag väcktes, inte av väckarklockan, utan av våldsamma skakningar. Jag hörde att några plåtskåp rörde sig fram och tillbaka och förstod att något var fel. ”Spring ut ur huset!” ropade min farbror. När vi hade kommit ut, såg vi hela huset skaka. Det kändes som en evighet, men i själva verket varade jordbävningen bara i två minuter.

Det gick inte att bearbeta stressen just då. Vi försäkrade oss om att alla i familjen var välbehållna. Eftersom varken telefon eller elektricitet fungerade, kunde vi inte genast ta reda på hur våra släktingar i närbelägna städer hade det. Efter att ha svävat i ovisshet i en timme fick vi veta att de var utom fara. Men alla hade inte klarat sig lika bra. I Ahmadabad kollapsade mer än hundra byggnader, och över 500 personer miste livet.

Detta satte skräck i alla i flera veckor. Varje kväll gick vi och lade oss med rädsla för att ännu ett skalv skulle inträffa, eftersom man hade varnat för det. Återuppbyggnadsarbetet tog lång tid, och många var hemlösa under tiden. Allt detta på grund av en jordbävning som varade i bara två minuter men som vi aldrig kommer att glömma. – Berättat av Samir Saraiya.

[Bild på sidan 6, 7]

En överlevande efter en jordbävning som inträffade i januari 2001 i Indien visar bilder på sin mor som dog och som kremeras

[Bildkälla]

© Randolph Langenbach/UNESCO (www.conservationtech.com)