Så lång tid för att blomma!

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I BOLIVIA

VAD är det som får människor att köra i flera timmar från La Paz i Anderna, över den ödsliga och karga högplatån Altiplano, till det isolerade Comanche? Vad är det som får botanister att komma från jordens alla hörn till en klippa, som ser försvinnande liten ut i det vidsträckta landskapet?

Jo, de kommer för att se Puya raimondii, som har kallats den största av alla örter och den märkligaste växten i Anderna. Om man besöker området under våren, kan man om man har tur få se en fantastisk blomsterprakt. Enligt vissa tar det hundra år för växten att frambringa dessa blommor.

Puya raimondii växer bara i Anderna, på ett fåtal platser tiotals mil från varandra. Eftersom den inte har någon vedstam, som träd och buskar har, klassificeras den som en ört av botanisterna. Men en så stor ört har du säkert aldrig sett förut! De smala och mycket taggiga bladen bildar en enorm rosett som sträcker sig långt utom räckhåll för människor. Om man kikar in mellan bladen, upptäcker man att de är en dödsfälla för småfåglar. Där ligger det nästan alltid förtorkade kroppar av fåglar som flugit in i bladverket, kanske för att undkomma en rovfågel, bara för att spetsas på de dödsbringande taggarna.

Men förmodligen är du mest intresserad av blommorna. Men trots att det finns massor av puyor i den här kolonin, är det vanligtvis bara en eller två, om ens någon, som blommar.

Det är verkligen en upplevelse att få se denna jätteört stå i full blom. På blomställningen, som är den högsta man känner till, växer det tusentals gula blommor. Örten kan bli upp till tio meter hög – alltså högre än ett trevåningshus! Med rötterna väl förankrade i berggrunden sträcker sig Puya raimondii majestätiskt mot skyn.

 Men tråkigt nog är Puya raimondii utrotningshotad. Av någon anledning sätter en del eld på den här växten. Detta gör de kanske för att det är roligt att se en sådan enorm fackla, för att få värme när temperaturen sjunker eller för att de är rädda att fåren skall fastna i de taggiga bladen och dö. Men Puya raimondii har överlevt trots bränder, frost, blåst, brännande sol och brist på jord. Hur lyckas den överleva?

Jo, Puya raimondii tillhör ananasväxterna, en stor familj med omkring 2 000 arter som är specialister på att överleva där andra växter inte klarar sig. Alla arter, utom en, förekommer naturligt endast i Nord- och Sydamerika. Liksom puyan har många ananasväxter rötter vars främsta funktion är att hålla växten på plats. Dessa växter har mikroskopiska fjäll på bladen som gör det möjligt för dem att absorbera fukt från luften i stället för från marken. Dagg och regn sipprar ner i växtens centralt belägna reservoarer som förser inte bara växten, utan också en mängd smådjur, med vatten. Men av alla ananasväxter är Puya raimondii den största.

Det som gör många fascinerade av ”Andernas drottning”, som puyan kallas, är att det tar så lång tid för den att mogna och blomma. En framstående botanist räknade bladärren på ett dött exemplar och uppskattade åldern till 150 år. Andra hävdar att växterna lever i endast 70 år. Lokalbefolkningen kallar dem för ”hundraårsväxter”, eftersom de tror att det tar hundra år för dem att nå sin blomningstid. Den första puya som någonsin odlats ur ett frö blommade 1986 i Kalifornien, och det efter bara 28 år. Man vet alltså inte hur gamla de puyor är som växer högt uppe i Anderna, men man vet att det tar mycket lång tid för dem att blomma.

[Bild på sidan 22]

Hur kan den enorma ”Puya raimondii” växa i så lite jord?

[Bild på sidan 23]

De tusentals blommorna lockar till sig många fåglar

[Bild på sidan 23]

En ”Puya raimondii” som har överlevt en brand